Aftonbladet – 20 april 1871, sida 2

begått ett mord, ren det kunde ej dröja länge innan han genom tidniogarnues redogörelser för hvad som händt denna afton, fick erfara det, Om ännu ea tvetan fanns hos honom, blef dock alltiog klart som dagen, när han antog platsen på vår byrå ochi mig igenkända Bede Greatorex. För att skydda mig har han sjelf förbiifvit misstänkt — måtte min far belöna honom efter hans förtjenat. Till och med då han gaf sin förklaring inför er och de öfriga sade han en lögn blott för att rädda mig, ty han beskref att då han såg ett ansigte i dörren var det efter sedan mr Bede Greatorex aflägsvat sig. Det var mig han såg och ingen annan. Under alla dessa år har han bevitnat mitt elände och af medlidande för hvad han anade att jag led, bar han i tysthet sträfvat att lätta mina: bakysomer såvidt han förmådde. Men jag vill återgå till min berättelse. Jag tror det var en half minut som våra blickar möttes, ty förskräckelsen af att se en främmande person der nästan förlamade mig, men dearpå gick jag in igen ech tillslöt dörrep. Det var känske just hans åsyn som ingsf mig tanken på at! söka välta misstanken för brottet ifrån mig sjelf. Förut hade jaj ej tänkt derpå. Jag lade rp pistolen på golfvet bredvid stolen, Iikesom den skulle hafva fallit ur Johns högra hand, dernäst bemärkte jag i det jzg såg mig omkring det oafslutade brefvet på bordet och tillade de rader som ri känner till. Det skedde alltsammans som i en dröm, jag visste knappast hvad jag gjorde och skyndade att komma derifrån. Jeg släckte lampan, jag Vet ej rätt hvarföre och gick beslutsamt emot dörren, ty mörkret föcskräckte mig. Otur tycktes förfölja mig, ty då jag för andra gången öppnade dörren gick en ung man (icke densamme eom förut) förbi. I förskräckelsen vände jag mig inåt rummet och yttrade nägra ord f:r att låta honom tro att jag tilltatade John. Hvad jag sade skulle jag omöjligt icke kunnat erinra mig om ej den unge mannen ÅAltred Jones sedermera upprepat det vid tavsukningen, De gagoade mig möra