Aftonbladet – 20 april 1871, sida 2

ses, att leda till en ökad skattebörda, den det med jemnmod skulle bära, om det såge t försvar derigenom verkligen betryggsdt, ilket dock ej nu vore förhållandet, utan i illet skuile denna börda kännas ej endast thärålig, utan ock onödig. Tal ämnade sta för utskottets förslag. De talare, som för öfrigt tillkännagåfvo sig pa bifalla utskottets förslag, voro: hrr ustaf Jonsson, Ola Larsson, Kjellman, Bexe;s, Samuelsson. Noren, Ola Nilsson från Kriianstads län, Olof Larsson i Nasta, J. E. hansson, Johannes Jonsson, Sven Andreasson, enjaminsson, Jan Andersson, A. Andersson i stagan, Wikström trån Sundsvali, Johannes ndersson, Hans Andersson, Tjernlund, Per onsson, Hans Larsson, A. P. Andersson, ssarsson, J. M. Johansson. Brunberg, Nils ilsson från Malmöhus län, Magnus Jonsson, äckström, O. Olsson i Olebyn, frih. Bonde,l arlsund, Ola Månsson, A. F. Pettersson, ohan Jönsson, Törnfeldt, Norrby, Per Persson, nders Persson, greive Piper, Lyttkens och Ifursson. Antiogen för bifall till K. M:ts förslag eller ir en återremisz, som kuade föranleda framiggandet af ett antagligt bemedlingsförslag, terade sig deremot utom ofvan omförmälda vare, äfven hrr Leijer, H. B. A. Hansson, chmidt, Ehrenborg, Berg, Gumaelius, Warberg, sberg, Lindberg, Falk, Winkrans, Kellberg, retve Sparre, Bovin, frih. Åkerhjelm, frih. on Otter, Witt och Rutberg. Härförotan tillkännagåfvo efter voteringsesultatets meddelande följande ledamöter sig jafva röstat emot utskottets förslag, nemligen rr Nordenfelt, Tranchell, Sääf, Asker, Kruse, sjunggren, Grill, Norin, Wijk och H. B. A. lansson. enn RR er Andra kammaren har i dag fortsatt be1andliogen af det särskilda utskottets betänkande och dervid utan öfverläggaing bifallit le punkter af detta betänkande, som afse örhållandenas ordnande under öfvergångsen innan indeloiogsverket hunnit försvinna. Den derpå följande punkten, som förklarar att beväringslagen antages med vilkor af indelningsverkets upphörande, erhöll, på förslag af hr Nils Larsson i Tallus, följande lydelse, som antogs med 110 röster mot 57, nemligen: att såsom vilkor för kammarens beslut augående den allmänna värnepligten skall gälla, att den lag derom, som af riksdagen kan varda antagen, ej skall träda i verksamhet törrän begge statsmakterna, på sätt Andra kammaren beslutit, afgjort att indelningsverket skall upphöra samt beslatet derom trädt i verkställighet. Då kammaren härefter öfvergick till sjelfva förslaget till värnepligtslag, antogs dess första afdelning, innehållande de ailmänna bestämmelserna rörande värnepligten, utan någon anmärkningsvärd diskussion, med undantag af den 5 , som handlar om värvepligtige, som vilja tll främmande land utflytta, hvilken blef återremitterad. Äfven bestämrmelroa rörande indelning, mönstring m. m. bilog oförändrade och utan anmärkningsvärd örverläggning. Eoa ganska liflig debatt uppstod deremot om den , som bestämmer tiden för beväringens öfning i fredstid. Oaktadt under de föregående dagarne såsom skäl för anspråket på indelningsverkets upphörande åberopats de ökade bördor, som man komme att genom den nya beväringslagens antagarde blitva uaderkastad, höjdes dock nu från flere håll röeter, som yrkade öfningstidens isskränkning. Anspråket bemantlades visserligen dermed att man yrkade att en del at öfnirgaroe skulle förläggas till hemorterna, til kommunen, hvarförutan en och annan talare tog hr Rydbergs yttrande i går om ungdomens vapenöfning till utgångspunkt för utryckande af den össkan att dessa förbereande öfningar sk undangörss i ungdo. men, ett yrkande, för hvars befogenhet mar åberopade krigsministerns yttrande i han fromemoria af den 31 Dec. 1868. För öfrig åboropades regeringens förslag 1869 om 6( dagars öfning. Hr Abelin visade emellertid, att då ha frångått förslaget om öfningar i hemorterna så hade det skett med anledning af de prak. tiska svårigheter och stora kostnader, son utförandet skulle förorsaka. Ett ganska stort antal af de mera fram stående ledamöterna af kammaren af allmoge klassen, såsom hrc Sven Nilsson i Österslöf och Sven Nilsson i Efveröd, Per Nilsson Espö m. fl., äfvensom hrr John Ericson oci Mannerskantz, framhöllo emellertid eftertryck ligt det olämpliga uti att uu viljs ioskränk: ötningstiden för beväringen, sedan man föra velat betinga sig eftergifter för åtagandet a ea utsträckt värnepligt. Äfven hr V. Ryd berg visade sig icke vara någon bundsförvand för denna åsigt, utan förklarade att han kärlek till ungdomens vapenöfningar alldele icke finge åberopas såsom skäl för bevärings öfningarnes inskränkning. Vilja vi ej till räckliga beväringsöfningar, så vilja vi ej fä desneslandets försvar, slöt talaren, och di först blifva de bittra anklagelserna, som rik tats mot kammarens majoritet befogade. Den af utskottet föreslagna öfningstide blef också utan votering bifallen. Hr Ifvarson som företrädesvis motsatt sig beslutet oc yrkat en del öfningars förlägganda i hemor ten, dels ersättning åt beväringen (!). reserve rade sig mot beslutet. Kamrarne blefvo i dag af två öfverste kammarjunkare inbjudna att i morgon bivi sta drottoingens begrafning. RRRSEAURTIETT MENS