Aftonbladet – 20 april 1871, sida 2

än jag kunnat ans, ty Alfred Jones hade omedvetet gjort det sannolika antagandet att Jobn ätven samtalade med mig. Denna id spred sig till allmänheten och man blef derföre öfvertygad stt hvad som händt tilldrog sig efter mitt sflägsanande. Det är intet tvitvel om att just detta var det som befriades mig från alla misstankar. Han följde mig ot och från denna stund måste jag försöka spela rollen af en oskyldig. Jag gick til mitt rum på hotellet och drack ett glas konjak och vatten, derifrån till mrs Joliffe. Huru jag förmådde det med denna ohyggliga hemlighet inom mitt bröst, har jag aldrig kunnat fatta. Jag gjorde försigtigt Lou:se pågra frågor och at hennes svar kände jag mig förvissad att Johns yttranden, åtminstone till en del, varit ett tomt skryt. Då jag på hemvägen passerade Highstreet syntes en handtverkare stå utanföre sin port. Han visste icke att jag hade bemärkt honom, jag stannade, såg upp till Jobn Olliveras iönster och yttrade några ord om att John troligtvis gått till sängs — allt i afsigt att karlen skulle höra tig. Kort derpå träffade jag er, Kene — minns ni det? Ni ämnade besöka John, men jag sade er att sannvolikt både han och husets folk gått till hvila, emedan intet ljus lyste ur fönstren. Jag skyggade alltjemnt tillbaka för en upptäckt. Hvilken natt det var för mig! Öfverallt tycktes Johns ansigte stirra emot mig; sedan ljuset brunnit ner och det blef mörkt i mitt sofrum syntes han för mig inbillning sittande i stolen åå som jag lemnat honom. Jag hade ej vågat begära en nattlampa, för att det ej skuile väcka misstankar, huru kurde jag veta om de ei på botellet skulle skaffa sig reda på att jag aldrig brukat bränna ljus om nätterna? Ni känner det öfriga: upptäckten och den undersöknivg som fölida derpå. Utförde jag min rOM val, Kene? jag förmodar det, att döma af resultatet. Den första digen var ni närvarande då jag uodersökte Johns skrifborfå och gömmor, ty det var öfverenskomuet att jag skulle söka efter om det kunde