Aftonbladet – 19 april 1871, sida 3

om så fordras, jemväl på de båda rikena, hvilka, utan förbehåll för lapparnes äldre rättigheter, egentligen upplåtit samma mark till tvenne och derföre böra göra något för följderna. Och jag skulle tro, att frågan blefve löst på ett enkelt, rättvist och ändamålsenligt sätt, samt så att odlingens framgång ej förhindrades och att hvarken lappska eller fasta befolkningen oskäligt betungades, om, genom en af de särskilda förhållandena påkallad ändring i törfattningarne för egors fredande, den fasta befolkningen ålades att sjelf freda sina egor genom stängeel eller på annat sätt, samt om lapparne fortfarande finge nyttja allmän och enskild oinhägnad utmark till bete för sing renar och taga nödig husbehofsskog, simt undginge ersätta annan skada af renar, än den som lapparne uppsåtligen förorsakat, men skyldigkändes erlägga årligen en bestämd skälig renbetesafgift, som kunde fördelas genom K. M:ts befallningshafvandes och amtmäns försorg på dem som lidit intrång eller haft utgifter för renars skull, i förhällande till hafda, af kompromisser eller synemän uppskattade olägeneter. . Kan frågan ej lösas i denna riktning, torde ej annat sätt derföre finnas, än att genom storartade expropriationer, icke blott för vägar utan äfven för erhållandet af större sammanhängande betesfält, söka, såvidt möjligt är, återinsätta lapparne uti sing ursprupgliga rättigheter eller bereda dem trygghet för sin tillvaro, hvilket torde vara nödvändigt, emedan denna nomadstam, med sina hundra tusentals renar, bör bibehållas, åtminstone ej atrotas, emedan den tillvaratager de i öfrigt oanvändbara fjellväxterna, emedan renskötseln är kanske mera lönande än annan boskapsskötsel, emedan icke blott lappen utan äfven en ej ringa del af Norrlands öfriga befolkniog är deraf beroende, och emedan Norrjands fjelltrakter och öfra skogsland skulle dem föratan blifva öde. Men huro än frågan slutligen afgöres, B8ynes det vara nödvändigt att, på sätt jag, rörande förenämnda förslag till afvittriogsstadga för lappmerkerne antydt, förbehåll göres vid frartida nybyggesanläggningarochafvittringsilldelniogar derom att jordinnehafvarne, ora ej utan, så emot någon tillökning i område, blifva skyldigkända att sjelfva freda sina gor från skads, som af renar utan lapparnes uppsåtliga förvållande göres, samt att tan ersättning tåla det intrång renarne kunna göra å oivhägnad utmark och ej igenstäoga apparnes gamla renvägar. Derigenom skulle itminstone en stor del af lapparoe och deras renar kunna framgent hafva sitt tillhåli inom Norroch Vesterbottens ännu oafvittrada appmarker. tockholm den 17 April 1871. J. E. Nyström, Försete landtmätare och afvittringastyresman i Norrbottens län.