ännu gerska ovisst. Gerald hade sutit fängslad en hel månad, alldeles nutpivad af sins fordripgsegares förebråselser, hvilka de ölverhogade honom med, då de furro att de icke hade någen utsigt att få zin betalnivg. För värvsrande befann han sig i Paris, der her lefde af det understöd, som lord Carrick lempat bonom, sant inkomsten af de bidrag han ett par gånger i veckan lemnade till en a Londons tidvingar. Han tyckte sjelf att ban verkligen öfrersneträngde sig med arbete och tog sin skada igen med att tela illa om sin broder Rolsnd för alla som ville höra på. Roland önskade om möjligt finna nägon plats för honom och drog under tiden försorg om hans bustru och barn, något hvarom Geralö låtsade vara okucnig. Sir Rolard och lady Yorke., anmälde betjenten, och nr Greatorex kom emot dem med utsträckta händer cemt emottog faderligt den rodnande Avzabel. Hin glömde nästsn hennes nya värdighet och tänkte endast på henne som den blyga och älskvärda uvga flicka, som förljafvat mångas sorgsna stunder ihans hem. Hon var lika täck och behaglig som elltid, Rolard var sig äfven lik, utan skymt af stolthet öfver sin rang uch lika bullersam som vanligt, De ämnade gig till Sunne Mead daoen derpå och han började tsla om sina planer för deras lugva och lyckliga lifi hemmet. Mr Greatorex iyesnade och smålog. Ni ämnar således inte skaffa oss mycket arbete, sir Roland, i frågs om att ordna skulder ller tilltrasslade sffärer, hvarmed pi kunde eböfva vår bjelp? Nej, tack sksll ni ha, sådant lemnar jag it Gerald. Mr Greatorex, fortfor Roland, ch bars ärliga, öppna blick mötte den fordne ;hefene; jag lofvade Vincent pä hans dödsvädd att jag skulle hålla mig fri ifrån sålant, nästan detsamma sade jag åt Hamish,