Aftonbladet – 18 april 1871, sida 2

its voro omkring 60 talare ännu anmälda!frec t yttra sig om natlåtsndets första punkt. isak Spaniens cortes-sersion öppnades, säsomjer kant är, den 3 dennes af konung Amadeojfor reovligen. Han upplöste trontalet temlitl n tydligt, berättas det, men med alldeles ämmande gccent. Alla carlister, republi-BM ner och moderados hade uteblifvit, När5p ooungen uppträdde på trontribunen ropade :? 1 depaterad: Vira el rey!s, hvari försme!tle agen endast svagt instämde. Efter uppläs-vå ingen af första satsen i trontalet helsades hv onuogen af temligen Hifligt bifall; dennajbli onesstämniog mattade dock märkbart af ch var vid slutet kall. Mottagandet å be-er koiogens sida vid hemiärden till slottet 1, kall äfven ha varit något kyligt. Vi medfå ela bär trontalet föllständigt: sa Mina herrar senatorer och deputerade! Förjnv ndra gången finner jag mig nu midt ibland spanD ka nationens representanter. Första gången —lrä å jag blott ekulle sflägga eden, hvilken såväl från! bligionens som ridderlighetens ståndpunkt städse kall blifva mig helig — var det mig icke. föräp: adt att inför de konstituerande cortes lägga i de agen de kävslor, som genomträngde mig, då delge pphöjde mig till den högsta värdigheten hos detta lv ögsinnade folk. Men i dag, vid det högtidliga gj töfvandet af en konsatitutionel plägsed, är det ett P ehof för mig att inför eder, som likaledes repreentera landet, gifva ett uttryck åt de känslor af acksamhet, som beherrska mitt sinne, och åt den ir ör hvar dag mera stärkta föresateen att egna mig IE t den äfvenrå svåra som ärorika uppgift som jag pjalt och beredvilligt åtagit mig och i hvilken f; ag skall framhärda, så länge jag eger förtroendel, 108 detta ädla folk, på hvilket jeg aldrig skall örgöka tröga mig. mr Skild från alla politiska intriger, öftetraökadesf åg af anbudet att mottaga Uastiliens ärorika kröna, d eh om det å ena sidan skulie ha varit förmätet!p ;f mig att eftersträfva densamma, så skulle jag äl, len andra genom att afsiå henne ha gjort mig tf skyldig till en svår missaktning, då ett hjeltemoligt folka genom ett fritt votum uttryckta vilja h kallat rig att träda i spetsen för dess pånyttföf lelse och utvecklingen af dess storhet. Med ko-lo nungens af Italien, min älskade och höge fadere, bifall mottog jag denna kröna, efter att förut ha förtäkrat mig om att mitt beslut btarken köndel. böta Kuropas fred eller någon vänskaplig mårts! intressen. Stödd på denna rättsgrund, proilameI rar jag högt, huru mycket än min personliga blygsamhet protesterar deremot, min rätt såsom ut-!1 gången från de konstituerande cortes behörighet, !( hvilka beklädt mig med den enda legitimitet, som det menskliga förnuftet medgifver, med den re-l! paste och ädiaste legitimitet; ehm historien tiller-! känner grundläggarne af dycastier, med den iegi-t timitet, som det fria valet af ett folk, hvilket sjeif-i ständigt leder sina öden, förlänar. t Som de främmande regeringarne, hvilka från ; början underhöllo förbindelser med Spanien ochl. gom sedan mitt val gåfro mig de otvetydigaste : bevis på sin sympsti. voro af samma åsigt, ha de i hos mig ackrediterat sina diplomatiska represen-. tanter med denna uppriktiga vänskap, som förl. vårt land är så vigtiv, emedan det måste upp. bjuda alla sina krafter och använda alla till buds stående medel för utveckliogen af sitt inre lif. Det skulle ha rarit en stor tilifredsställelse för mig, om jag här äfven kunnat tillkännagifva för eder, att de sedan en lång tid afbrutna förbindelserna med den heliga stolen blifvit återupptagna. Jag hoppas emellertid att det goda förbållandet med den helige fadren, hvilket jag såsom chef för en katolsk nation uppriktigt önskar, icke länge måtte uteblifva. Jag byaer det glada hoppet om en snar pacification af ön Cuba. Der såsom öfverallt försvara hären, flottan och milisen landets höga intressen. Med det allmänna bästa ständigt för ögonen och med behörig uppmärksamhet på den allmänna meningens rättmätiga fordringar, skall min reze: ring taga i öfvervägande de reformer, som äro nödiga för en god förvaltning och för landets mora tiska och materiella utveckling, reformer, hvilka Jandet är berättigadt att motse och hvilkas realiserande icke sirall blifva evårt med ett rätt bruk af friheten, hvilken under det ton gilver lika rätt för alla, äfven pålägger alla, de regerande såväl som de regerade oafvisiiga pligter. Med synnerlig sorgfäljighet ekall regeringen söka utreda finansfrågan. Då statskassans kredit är en grundval för den allmänna krediten, och då det allmänna bästa mätes efter nationalrikedomens tiilväxt och säkerhet, skall regeringen, så fort kamrarne blifvit konsituerade, förelägga eder ett föralag till allmän budget, med besparingar, reformer i förvaltningen och i statsskulden samt utvidgande af statens inkomatkällor för att gifva eder patriotism tillfälle att misska de finansiella svårigheföra och skingra de farbågor, som framtiden ingifver. Mina herrar senatorer och deputerade! Då jag för förata gången beträdde Spaniens jord, fattade jar den fasta föresatsen att sammansmälta mina ideer, känslor och intressen med den nations som genom sitt val ställt mig i spetsen för sig och hvilkens stolta karsakter aldrig skulle tåla någon främmande och obehörig inblandning. Inom min konstitutionella sfer skall jag regera med Spanien och för Spanien med sådana män, idter och tendeuser, som inom laglighetens gränser den allmäata meningen, representerad genom kamrarnes majoritet — denna verkliga regulator inom den konstitutioneila monarkiena — anvisar mig. Öfvertygad om eder loyalitet, lika mycket gom om min egen, anförtror jag, med full tillit åt mitt nya fädernesland det käraste jag eger i denna verld, min maka och mina barn, hvilka sistoänminda, eburu de skådat dagens ljus på en främmande jord, dock skola vara nog lyckliga att här mottaga siva första intryck af lifvet, att när de börja tala, först tala spauska, uppfostras i nationens Beder och från sin spädaste barndom hänföras af dessa nuppböjda exempel af ståndaktig och egennyttig fosterlandskärlek, gom i Spaniens historia redan plöjt en så lysande fåra genom århbundralena. Kallade genom landets vilja till denna hederspost, ha min familj och jag kommit för att med eder dela glädje och sorg, för att tänka och känna såsom I, för att ändtligen genom ett oupplösligt band förena vår framtid med det folks, som anförtrott mig ledningen af sina öden. Det verk, nationen anförtrott mig, är lika svårt som ärofulit. Det öfverstiger kanske mina krafter, men säkerligen icke min goda vilja; och med Guds bjelp, hvilken känner reåligheten i mina afsigter, och med cortes bistånd, hvilka, likasom de alltid akola vara ett uttryck af landets mening, äfven städse skola vara mina ledare, och understödd af alla hederlige män, bvilkas medverkan icke skall stika mig, hyser jag den tiliförsigt, att dessa förenade ansträngningar skola i det spanska folkets lycka finna gin lön. Från Washington beröt:as, att Spaniens i Mars 1864 började, vu 7.åriga krig med de sydamerikanska republikerna änd ligen sett sitt slut genom ett vapenstillestånd, som bemedlats af Förenta Staternsas regering och undertecknats i Washington, hvarest äfven RESA RRE RTEESTT ännu gerska ovisst. Gerald hade sutit fängslad en hel månad, alldeles ntpivad f sina fordrivgsegares förebråelser, hvilka de öfverhogade honom med, då de furro satt de icke hade rågen utsigt att få zin betalning. För rärvearande befann han sit i Paris. der hen