Aftonbladet – 15 april 1871, sida 2

lontzouge. I allmänhet vinna Versautes-gål rupperna terfals. Hvarjo ögonblick vän-be 28 en afgörande strid. Enligt rykten från gej aris ämnar Thiers dock icke med våld in-pbe cänga i Paris. Han vill hellre cernera sta-;ga, en, för att genom fullständig isolering tvinga Ive en till kapitulation.? Den 6 dennes begrofvos högtidligt i Parissk 7 af de i striderna fallna insurgenterna. ro väldiga, med röda fanor och eterneli-Se: ransar prydda likvagnar framskredo, åtsle öljda af flera bataljoner nationslgarde och de nänga tusen personer af alla samhällsklaser. Processionen gick utåt Boulevard Haussnano, Boulevard Malesherbes och de storask voulevarderna till kyrkegården Pöre-La-K haise, der Delescluze och Amoureux i egen-!2 kap af kommunens delegerade höllo tal låt Kanonaden, som hördes på afstånd, gaf denna lig vögtidlighet en ännu dystrare karakter; det ut aller af sig sjelf, att inga kyrkliga ceremover förekomma. ; Samma deg företog sig allmänheten att35 så Borlevard Voltaire bränna upp den ställIn tillbehör, som begagnatsivid offent-1x! ingar på La Roquette-torget. Till jr? egraph skrifves härom: I går!!! evard Voltaire en guiliotine oppingen var ofantlig, och de kring( de, att 1792 års dagar hadefr! Men snart lugnade man sig;l!å moln uppstego från det svarta tt ; kommunen hade tillställt dettal? uppbränvande för att försinnliga dödsstrafters efekaffande Uppgifterna om denna tilidrsgelse äro dock mycket olika. Enligt Times korrespondent utgick ceremonien blott g från nägra bataljoner, och korrespondententih till Daiiy News berättar derom: Kommujr necs botelse att döda tre personer för hvarje frättning i Versailles har väckt så stor förbittring i Paris, att folket med myndigheternas tysta samtycke hemtade fram guilIetisen och brände upp den på Boulevard Voltaire. Alfven en annan guiljotine, som ännu cj var fullt fördig, uppbrändes. Men Rochefort frågar i sin tidning Mot dOrdre, hvartill det gagnar att bränna upp guillotien, innan ännu dödsstraffet är afskaffadt;lx han för sin, del föredrager. guillotinen förlj musköten. Öfverallt och när som helst kan man akjuta någons, men. för att guillotinera lx en menniska måste man undangöra mingajj formaliteter.s Det vitramontsna partiet i Tyskland tyckes icke ha någon framgång i sina bemödandens att framkalla en intervention å riksregeringens jr gida till förmån för påfven. Provincial Correspondenz, Bismarcks organ, tramhåller den skrisnde motsägelse, i hvilken partiets nuvarande uppträdande står med de politiska principer det förut uttalat. Det har annars 2litid yrkat setens) fullständiga neutralitet i kyrktiga frågor. Nu fordrar det den veridsliga mek:ens intervention till förmån för katoiska kyrkan. Blutligen yttrar tidningen, att kejserliga regeringen beklagar deesa demonstrationer, som störa känslan af nationens nyssvunns enhet och redan upptagit alltför mycket af parlamentets tid. i Den franska regeringen har i Italien gjort!) ett orcbyte af diplomater, hvilket der väckt i stort missnöje, såsom man finner at följande ; bre? från Milano den 3 dennes till Independance helge: Vi ha i dessa dagar mottagit en underrättelse, som väckt mycken rörelse i vara politiska kretsar. !z Grefve Horace de OChoiseul Praslin har blifvit ut-g nämnd till fransk ambassadör i Florens i stället k för hr Rotban, hvilken följde efter Senard, och grefve AHarcourt till fransk ambassadör i Rom. Detta kan tyckas vara en obetydlig sak, och likväl äro dessa utnämningar af stor betydelse. De hafva, rent ut sagdt, en hetande karakter. Hvad som allraförst måste frarshållas är, att den ene ambasgadören afgår till Florens, den andre till Rom. Den verkställande makten i franska republiken betraktar således Florens och Rom som hufvudstäder i två olika länder, och det plebiecit, hvarigenom romerska folket förenat sig med Italien ignoreras alldeles. Om man än icke kunde låta den franska ambassaden hos påfven alldeles !l bortfalla, ekulle det åtminstone ha varit en lättl; sak att uppzkjuta ambassadörens afsändande på jj grund sf do allvareamwsa tidsförhållandera, och elirariktigast skulle det kanske ha varit om man : gändt en förnuftig prejat till Vatikanen för att re! resentera Frankrikes religiösa intressen hos den ; L I TT RA elige fadren. Något sådent bar emellertid icke skett. Thiers har velat afgöra saken gevast och visa hela verlden, att ban, trots ögonblickets stora svårigheter, icke erkäpner Roms införlifvande med Italien. Man skall kanske invända, att vi italienare alltid se spöken på ljusa dagen och vid minsta avledning gifva fria tyglar åt vår fantasi. Frankrikes ovänliga stämning mot Italien lägger sig emellertid icke blott i dagen derigenom att det zskickar en ambassadör till Rom. Dess sinnelag visar sig också i den förändring som försiggått med ambassaden i Florens. k Korreepondenten erivrar derefter orm huruls allmänt ä!skad och aktad hr Rotban var ilc Italien, huru omsorgsfullt ban sökt sätta sig lt ia i do italienska förbållandena, och eter sin f bästa förmäga sökt upprätthålla ett godt för-t hållande mellan de båda staterna. Om hr Choiseul deremot, som man pu skickat dit i hans ställe, vet man i Tulien ingeoting. Korrespondenten fortfer derefter: t Men hvad har hans utnämnande till ambassadör i Florens att betyda? Det har tydligen en resktionär, anti-itsliensk betydelse, då det aflägsnar k från oss en af de ytterst få franska diplomater, h zom äro omtyckta hos osa Jag vet också med gäkerhet, att Jules Favre, som alitid varit vår vän och äfven efter Roms ockupation bevarat hela sin .. välvilja för oss, ville bibehålla Rotban. Det är! icke heller den franske utrikesministern,utsn che-le fen för den verkställande makten, som skickar nya It; ambassadörer till Florens och Rom. Thiers är, lt gom bekant, ivgen vän till oss. Han baralltid behb kämpat Italiens enhet och aldrig sökt dölja, att han gerna ville krossa henne, och ban anslöt sig? e g helt och håilet till Rouher, då denne, som visat tig vara en temligen dålig profet, uttalade sittlg namnkunniga aldrig,, ett ord gom lika litet borde finnas i franska språket som omöjligt: Den ringa framgång Thiers hade i Florens på sin rundresa genom Europa, kan knappast ba stämt den berömde statamannen vänligare mot oss, och man tillägger bonom också det oroande yttrandet: Ge-Ih vom Roms annexion har Frankrike fått en örfil, ld som det aldrig skall förlåta. HD i a Dagens sammanträde i Första kammaren8 har upptagits af långvariga debatter om be-j5 villningsutskottets betänkande angående vil-1S koren för bränvinstillverkning och försäljning, under det Andra kammaren egnat en ickel mirdra Amfaettanda dehatt åt laanteknattaote