Aftonbladet – 15 april 1871, sida 2

ramt församlingen stode fast vid sitt beslut. Langlois (deputerad för Faris) bönföll hos Phiers att gifva efter i denna sak, emedan hans ställning i spetsen för regeringen Var lideles oumbärlig för landet. Då Thiers likväl upprepade sin förklaring, att det vore omöjligt att npprätthälla ordningen, om denna ag infördes, antog nationalförsamlingen ge-lg nom en ny omröstning med stor majoritet ntskottets ofvannämnde ändringsförslag, Frågap, huruvida märerne skola utnämnas al rogeringen eller utan undantag väljas af kom munerna, spelade, såsom bekant är, en stor 10il i de inre strider, som hemsökte Frankrike nnder kejsardömets sista period. Den keiserliga regeringen förfäktade, likasom nu Thiers, sat:en, att märernes val i de större städerna icke kunde anförtros åt kommunerna, utan borde ske genom den verkställarde makten, Den dåvarande republikanska oppositionen ställde deremot den ovilkorliga rättigheten för kommunerna att sjelfve utse märer främst på sitt program såsom den enda verkliga garantien för friheten. Ett telegram från Paris har att förtälja, att delegerade i söndags ankommo fiån Versailles, icke till kommunalrådet, utan till den i Peris bildade republikanska ligan till försvar för hufvudstadens rättigheters för att underrätta henne, att Thiers vore villig att diskutera möjligheten af en fredlig öfverenskommelse på grundvalen af denna ligas program, Derefter skalle tre af ligans meilemmar, Bonvalet, Lafoane och Dessonay, af hvilka blott den förstnämnde är känd från nationelförsamlingsvalen i Paris den 8 Februeri, vid hvilka han bekom 28,000 röster, tillika med Schoelcher, en e2f huafvudstadens representanter i nationalförsamlingen, ha rest till Versailles för att diekutera öfveronskommelsens vilkor och valet af befulimättigade underbandiare, Som detta steg från regeringens sida tyckes iänehålla ett slag: erkännande af de anspråk, kommunen ända från upprorets början framställt, skyndade sig denne att genom anslag med stora bokstäfver, underrätta betolknivgen i Paris om 12 sålunda inledda underhandlingarna och att antyda, att det var utsigt till ett vaponstillestånd. Härvid är likväl att märka, attin-) genting officielt har afhörts härom från regeringens i Versailles sida och att hela saken således tarfvsr bekräftelse, isynperhet som franska tidningar berättas, att Thiers ännu i förra veckan bestämdt hade uttalat sig mot alla underhandlinger med insurgenterne och biand annat yttrat: Man underhandlar icke med dem man skjuter på; deras anspråk måste bezvaras med kanonskott Telegrafen har icke helier sedermera haft att berätta om några fredsunderhandlingar. Omkriog hundra af de franska generaler, som kommit hem från krigsfängenekspen, ha ställt sig till regeringens förfogande, och flere af dem ha strax blifvit antsgoa i tjerst. Två marskalker och några generaler hs deremot skriftligen begärt krigamivisterns tillåtelse alt ärnu någon tid få stannas i utlandet och anföra gom skäl härför sitt khelrolistånd. Regeringen har upplöst 88:de och 120:de infanteriregementena derföre att någre officerare samt största artalet af underofficerarne och sgoldaterne den 18 Mars i Paris aveko sin pligt och öfverlemnade sina vapen åt insurgenterna samt till och med gjorde gemensam sak med dem och derigerom voro dåen förtämsta orsaken till den dagens olyckor. De bland befälet, som återvändt till Verrzzxilies, skola dols afskedar, dels förflyttas till andra regementen; uuderbeföl och manskap, som återkommit, skola inetickas få andra regementen. Befäl och manskap, som satsunat qvar i Paris, skola ställas för krigsrätt för att dömas för feghet och öfvergifvande af ein post. Det törut omtslade manifest, eom utgått från Lunion republicaine pour les droits de Parie,, utvecklas och understödjes på det vsrmaste i en skrifvelse från den par deruteraden Schoelcher till samtliga garna i hufvudstaden. Skrifvelsens värentliga innehåll är följande: Nationalförsamlingen uppfordras att tillsätta en kommission af sex medlemmer för att träffa aftal med Pariskommunen och afsluta en. öfverenskommelse, som i Paris återställde den Jagliga regeringens auktoritet, som försäkrade Paris om dess fribeter och kommunen om dess municipala rättighete: integritet. Kommunen måste, ehuru oinskränkt berrskande inom staden, erkänna, att regeringen förstått skapa en solid armå, hvilken kommunen, oaktadt tapperheten hos sina nationalgarden utan officerare, generaler och kavalleri, icke kan nedslå. Paris arbetar icke mera; det producerar icke mera. All rörelse är hämmad. Staden gör en förlust af flere millioner för hvsr dag, som tillbringas i denna kommerciella och industriella overksambet. En antaglig grundval för en fredlig lösning är följande: Kommunen erkänner den ur den allmänna rösträtten framgårgna npationalförsamlingen. Kommunen återgifver åt regeringen hela hennes makt och inskränker sig till utötningen af sina municipala funktioner. Nationalförsamlingen å sin sida godkänner det program, som lunion republicaine pour les droits de Paris uppställt och eom tyckes vara ett temligen noggrannt uttryck af de önskningar, som hysas af det stora flertalet af Parisbefolkningen, nemligen: erkännandet af republiken, erkännandet af staden Parig rätt att styra sig sjelf och att genom ett fritt valdt och inom gränserna af sin befogechet suveränt råd reglera sin polis, sina finanser, sin fattigvård, sitt undervisningsväsende och samvetsfrihetens utöfning. Paris bevakande anförtros uteslutande åt nationalgardet, som består af alla tjenstbara medborgare.. Detta är icke mera att ingå ackord med upproret än det var att ingå ackord med preussarne, då nationalförsamlingen antog den med dem undertecknade freden. Låtom oss till hvad pris som helst göra slut på den brodermördsnde strid, för hvilken vi alla äro offer. Ju mera den förlävges, desto mera upphetsas passionerna. Detta är den sorgliga och vanliga följden af borgerliga krig. Fosterlandsvänner, republikaner af alia meningsskiftningar, låtom ocs mer än någonsin förena våra ansträngningar sör att komma ur denna förfärliga konflikt på sådant sätt att det hvarken finnes segrare eller besegrade! I det tillstånd af våldsam öfverretning, hvari båda partierna befinna sig, ekola de segrande säkerligen. missbruka sin seger till att undertrycka de öfvervunna. Haårigenom skola utsås nya frön till hat, fruktbara på nya skakningar. Erinrom oss ändtligen, att preussarne ännu stå vid våra portar. Om krigehändelserna vid Peris telegraferades den 8 dennes kl. !2 7 e. m. Striden omkriog Paris förtsättes i dag med större ifver än någonsin. Mont Valcrien och Versaillesarmens batterier på MNeuilly-bron bombardera Maillotporten ocn skjuta nedåt Avenue de la Grand Armee samt bestryka hela qvarteret mollan Triumfbågen och Mai porten. Minst tio personer ha bär bj dädade Ach trettin oarade Tnrkiate haskin