Den unionella frågan. (Korresp. till Aftonbladet.) Kristiania den 4 April. Af skonstitutionsutskottets utlåtande om den kgl. propositionen till ny föreningsakt ha i dag de tryckta slutarken blifvit utdelade, och jag skyndar derför att meddela en redogörelse för hufvudinnehållet af detta aktstycke, som i en koncis och på samma gång alldeles fullständig form framhåller de grunder; hvilka hindrat allmänna meningen i Norge att sluta sig till detta förslag. . Hufvudsumman af dessa har utskottet sammanfattat i utlåtandets slutord, att nemligen förslaget, enligt utskottets uppfattning, framstår såsom ett ej at nödvändighetens kraf betingadt försök, hvilket i flera riktnivgar skulle draga föreningen ut öfver gränserna af den grundval, hvarpå den historiskt är byggd och hvarpå den hittills har verkat, och föra deu in i nya spår, hvilkas riktning dels icke kan fullt öfverskådas och dels under alla händelser är helt och hållet i strid med det i Norge allmänt rådande tänkesättet. Efter att hafva gitvit en sammanträngd öfversigt af revisionsfrågans historia, vänder utlåtandet sig till det föreliggande kgl. förslaget och företrädesvis till dess bestämningar i de tre väsentligaste punkterna, nemligen med ofseende på det unionella statsrådet, de diplomatiska ärenderna och försvarsväsendet. Hvad det unionella statsrådet angår, så erkännes det att dess sammansättning af lika många medlemmar från hvartdera riket, såsom förslaget lyder, är den såväl i och för sig mest naturliga, som ock med föreningens grundtanke mest öfverensstämmande anordning, alldenstund rikenas likställighet ochjemnbördighet derigenom få ett direkt uttryck, Praktiskt värde har emellertid denna 20mmänsåttning närmast såsom tryck härför;