Aftonbladet – 14 april 1871, sida 3

Å I lyckligaste fall skulle således nämnde proI cent af beväringsstyrkan komma att utgöras af personer med högre bildning än indelta soldaten, hvarvid likväl bör anmärkas, att kunskaper alldeles icke äro bevis på något högre mått af i. telligens, utan blott derpå, att innehafvaren varit i de lyckliga förhålIsnden, att han kunnat förskaffa sig underj visning. Hvad sedan beträffar den indelta soldatens förment otillräckliga öfning, så medgifva vi gerna, att det vore en fördel om denna komIme att utsträckas; men detta är en helt och Ihållet ekonomisk affär, som är den lättaste sak i verlden att åstadkomma och för hvilket institotionen icke lägger det ringaste binIder i vägen. Vi kunna föröfrigt icke erkänna att öfningen, sådan den för värvarande är, är så otillräctlig som förf. påstår, och ännu Imindre kunöa vi erkänna, att indelta soldaten blott är en i vissa detaljer af tjensten utbildad rekryt — ett påstående, förshvilket förf, totait brister i bevis, ty såsom sådant kan så mycket mindre erkännas den jemförelse förf. gör mellan den tid, som vid de värfvade och de indelta regementena för Irekrytdaningen användes, som denna tid vid de värfvade regementena i regel föga torde öfverstiga den tid af 124 dagar, som i verkligheten deråt egoas vid de indelta. Kändt är för öfrigt, att den indelta soldaten, efter genomgången rekrytskola, utom de regementsmöten, hvilka han årligen undergår, kommenderas till befälsmöten, timmermansskolor, skjutskolor (skarpskyttemöten), korporalskolor, bevakningskommenderingar, öfningsläger m. m., hvarigenom allt hans sammanlagda öfningstid uppgår i medeltal till nära 40 dagar om året, hvilket, för en medeltjenstetid af 22 år, gör omkring 880 dagar, eller i det närmaste lika mycket som under 2!2 års garnisonstjenstgöring. Det ligger för öfrigt en stor villfarelse util tron, att ensamt den mekaniska öfningen bil-. dar soldaten. Angelägen är densamma visserligen och kan ingalunda åsidosättas, men . hvad som nästan ännu mindre kan åsidosättas, är bibringandet af den fasta disciplinen och vanan vid lydnad — dessa grundpelare för armens duglighet — det är skapandet af härdighet och uthållighet, det är knytandet utaf detta band af förtroende och tillgifvenhet mellan befäl och trupp, som i så hög grad utmärker den indelta armen, hvartill intet motstycke finnes i någon enda utländsk här, gom af intet annat ksn ersättas, hvilken lika litet som öfriga omnämnde egenskaper kan på kort tid bildas, utan som blott af den mångåriga tjenstgöringen kan fostras. Icke heller så riovga villfarelse ligger uti det. ofta hörda och af förf. jemväl upprepade yttrandet, att kriget numera af soldaten ta-:ger i anspråk en vida högre grad af intelli-: gens än förr varit fallet och att han mera än förr skall känna sig öfverlemnad åt eget omdöme. Krigshären är och kommer alltid att i hofvadsaklig män blifva en maskin, af hvilken fordras att hvarje dess bjuall. arbetar på det sätt och den tid befälhafvaren bestämmer, på det att den må blifva i hans hand ett möjligast lydigt redskap till utförande af hans planer. Vidare säger förf. att indelningsverket är. ofantligt dyrt och anför, att, penligt hr krigsministerns beräkning, framlagd vid 1869 års riksdag, skall kostnaden för de indelta gol-. daternas årliga underhåll på roten uppgå till 3,255,190, enligt vederbörande regements. och kårchefers uppgifter åter till omkring 4,000,000 rdr. Härvid är att märka, det förstnämnda beräkning icke är krigsministerns, utan den s. k. lindringskomiteas. Då förf. emellertid upptager båda beräkningarne, utan att, hvad ärligheten dock synes fordra, uppgifva orsaken hvarför lindringskomit6ns beräkning skiljer sig från regementsoch kårchefers uppgifter, torde vi, i förf:s ställe, få göra detta, och meddela sålunda dea upplysning, att de ifrågavarande uppgifterna befonnos af komiten vara efter alltför olika grunder uppgjorda, för att kunna läggas till grund för en beräkning öfver verkliga kostnaden. I uppgifterna, som innefattade icke allenast soidatens lönetörmåner, utan äfven soldattorpens afkastning och brukningskostnader; om t. ex. brukningskostnaden för ett torp af 1!2 tld:s areal upptages till 108 rdr, mulbete,!gärdselfång och vedbrand vid ett annat till 113 rdr 70 öre, afkastningen utaf ett tredje, af 233 tlds areal, upptages till 109 o. s. v. Å andra sidan var t. ex. brukningskostnaden för ett torp om 6 tunnlands areal upptagen till 6 rdr, hela vroteringskostnaden tör ett nummer vid samma regemente, der mulbete, gärdselfångst och vedbrand beräknats till 113: 70, upptagen till 93 rdr 30 öre m. m. dylikt. Under sådana förbållanden måste komiten på annat sätt söka utröna verkliga kostnaden. Då de af krigsministern, för uppgifternas insändande, utfärdade formulärer innehöllo kolamner för alla de naturaprestationer, som till soldaten utgå, hade komit6n således i dessa uppgifter rikhaltiga materialier för utrönande at denna kostnad, och komiterade anställde, med ledning af desamma åtskilliga beräkningar, upptagande dels kostnaden för vakansafgift, dels kostnaden der endast kontant lön ifrågakommer, dels kostnaden efter lön med torp, och kom, efter dessa medelberäkningar, till det nesultat ofvan är nämndt. Förf. tillägger: Vi lemna derhän, hvilkendera uppställningen är den rätta, men i hvilket fall som helst synes oss denna utgift vara alltför stor för att deremot erhålla manskap, som på roten skall gå och hafva känslan att vara soldater, under det de dertill i verkligheten aldrig blifva utbildade. Det är också icke utan skäl, som utländingar, hvilka ha insigter i dylika frågor, yttrat förvåning öfver det egendomliga i vår armborganisation. Det är saunt, att insigtsfulla utländingar yttra sin förvåning öfver den indelta armån, men vi trotsa förf. att uppgifva ett yttrande, som för denna armeå är ofördelaktigt. Tvärtom uttrycka-de vanligen stor beundran öfver denna institution, en beundran, som gifvit sig loft i de bekanta uttrycken rörande densamma: