Aftonbladet – 14 april 1871, sida 3

valla HiStorlaka tradivuoner,, Dland Nviuka han anser en vara, att vår af fädren ärfda armåorganisation icke bör öfvergifvas derföre att den vuxit tillsammans med så mycket af vårt inre samhällslif, att den blifvit en rent nationel institution, och att den icke utan fara kan öfvergifvas, sedan vi så införlifvat oss med denna form för krigsbudgeten, att hvarje annan form skulle för folket kännas eäsom en odräglig tungan. Att irriga begrepp, rörande försvarsväsendets lämpligaste ordnande, på många håll äro rådande, är, tyvärr, alltför sannt och artikelförfattarens uppträdande utgör ett bevis bland i många derför, men af våra historiska traditioner äro dessa begrepp visserligen helt och hållet oberoende, helst villfarelsen tvifvelsutan mindre visar sig uti olika åsigter rörande hvad som för försvaret är behöfligt, än uti olika åsigter i fråga om hvad som kan åstadkommas och huru stora uppoffriogar af fenningar och tid man för ordnandet af försvaret vill vidkännas, Men uppmärksamhet torde böra fästas vid författarens yttrande rörande indelta armen, på hvars förmenta många brister han grundar sitt påstående att, med indelningsverkets bibehållande, någon armåorganisation, som kan sägas vara fullt betryggande för vårt försvar, icke kan åstadkommas. Den indelts soldaten, säger författaren, är otgången ur den okunnigaste delen af nationen, han är olämplig såsom stamsoldat, han är, oaktadt sin långa tjenstetid, icke annat än en i vissa detaljer af tjensten utbildad rekryt, hän öfvas nästan aldrig i fälttjenst, de detaljer, som egentligen utbilda soldaten, öfvas hin föga uti, han är ofantligt dyr och slatligen är han äfven gift, m. m. d. Det indelta befälet åter har ringa intresse för sitt yrke, det lägger sin brist på studier atsigtligt i dagen, det saknar praktiska insigter, det kan icke — ens den del deraf, som genomgått skjutskolar vid Drottningholm — instruera i målskjutniog m, m. m. m. Man torde finna, att de tillvitelser törfattaren gör indelta armen äro temligen allvarsamma, och man kunde följaktligen hafva l! goda skäl till den förmodan att han, då han med så mycken säkerhet utslungar dylika beskyllningar, skall hafva varit i tillfälle att öfvertyga sig om riktigheten af hvad han så-: lunda anför. Då den lätta slöja författaren kastat öfver en anonymitöt hvilken han påtagligen icke : önskat bevara, naturligtvis icke kunnat dölja att författaren hvarken är eller har varit militär, utan att han är en ung civil tjensteman i hufvadstaden, hvilken kanske aldrig satt några andra indelta soldater än dem, som tillfälligtvis gunnat vara synliga på Stockbolms gator, så är redan deraf tydligt att iogen som helst erfarenhet i ämnet kan stå författaren till buds. Naturligtvis ligger ingen vigt på författarens person, och hans uppsats må, utan afseende derpå, gälla hvad den kan, och detta torde, då man från densamma afsöndrar en hop j 1 citationer ur utländska militärskriftställare, äfvensom några allmänna satser, hvilkas riktighet ingen menniska någonsin bestridt, blifva, åtminstone hvad klandret rörande indelta armen beträffar, ganska litet. Innan vi öfvergå till upptagande af de många anklagelsepunkter författaren mot indelta armen frawställt, torde vi, med anledving at författarens yttrande att man stundom visat så god vilja att tillskrifva indelningsverket våra stora minnen att man utsträckt dess historia ändatill trettioåriga kriget eller än längre tillbaka, böra erinra författaren derom, att om man utsträcker indelta armåns historia så långt, visar detta icke någen annan god vilja, än att helt enkelt erkänna, hvad som icke kan bestridas. Indelningsverket är nemligen alldeles icke någon skapelse af Carl XI, ty det förefanns långt före bars tillträde till regeriogen, och han lade endast den o-dnande handen vid samt fulländade organisationen deraf. Indelningsverket före Carl XI:s tid kallas också det äldre indelningsverket, till skilnad från det yngre, hvilket räknss från är 1682. Redan i 1634 års regeringsform funnos äfven ala na befintlige indelte regementen — med undantag blott af de på sednare tider tillkomna skånska infanteriregemen!:ena — uppräknade, och vi förmoda att nämnde tidpunkt, med eller utan god vilja lärer få lof att räknas till trettioåriga kriget. Förf. säger, att indelta soldaten är utgången ur den okunnigaste delen af nationen; att, då man allmänt erkänner behofvet af vida större intelligens hos soldaten nu än förr, det blir en i ögonen springande orimlighet att, under det de militäriske öfningarne för nationens mera bildade klasser inskränkas till minsta möjliga mått, man på den obildade bonddrängen påkostar stora summor för hans utbildning till soldat, en atbildning som dock blir mer eller mindre anderhaltig, då han i sjelfva verket ej kan sägas vara annat än en i vissa detaljer af tjensten utbildad rekryt.. Häraf framgår, att förf. anser beväringsmanskapet utgöra nationens mera bildade klasser och att, i jemförelse med detsamma, den indelta soldaten blott är en obildad bonddräng. Man finner huru oändligt iten kännedom förf. eger om de förhållanden, på hvilka han inlåtit sig. Hvem kan väl förnek att en stor del af beväringen befinner sig på samma bildningsgrad som den indelta soldaten och att en god. de! af detsamma står på en betydligt lägre, uvder det att blott ett relativt ytterst ringal fåtal står på en högre bildningegrad? Det är ju en känd sak, att nio-tiondedelar af svenska befolkningen utgöres af bondeklassen, och följaktligen måste äfven minst nio-tiondedelar af beväringsmanskapet atgöras af allmogens barn och drängar; men i sjelfva verket utgöra de långt större del deref, emedan kassationen bland de mera bildade klasserna är ojemförligt mycket större än bland de arbetande. 5 Hvar och en som tagit någon noggrannare kännedom om hithörande förhållanden bar heller icke kunnat undgå att med förvåning finna, huru ytterst ringa antälet bildade personer bland beväringsklasserna är, och det påståendet våga vi uttala, att knappast 3 å 14 procent af hela beväripgsmanskapets styrka latgöres af personer, hvilkas bildningegrad i T något afseende kan sägas stå öfver dea inI delta soldaten. ; Iovänder man häremot, att ett helt annat I förhållande komme att ega rum om friköpnviogsrätten bortfaller, så svara vi dertill att FR SEPA SP KRYP Nes TS. LT KE ngt BADA