skall göra det. Du bör ej lefva öfver dina tillgångar, Roland, det är alltssmmans. Jag vill försöka att göra hvar man rätt., evarade Roland. Hvad. det beträffar att kunna hushålla, så får väl Annabel bjelpa mig dermed. Käre Dick! jag tycker det är så orätt af mig att tala helt kallt om sådant der; alldeles som om jag räknade på din död. Jag önskar så mycket du kunde få lefva! Inte Behölfver jag hvarken egendomen eller pengarne, jag har aldrig tänkt en smula på någondera. Jag for hit i qväll, i bopp att du skulle taga mig till din inspektor och jag tänkte på huru troget jag skulle tjena dig och huru: vänligt det var att du ville antaga mig, Ahb, sade den sjuke, i det han reste sig litet. högre i bädden, åu blir husbonde i stället för förvaltare, det är hela skilnaden. Jag hade just antagit en inspektor, då jag fick ditt bref, Roland — och jag skulle råda dig att behålia honom, ifall du inte verkligen tror dig sjelf nog skicklig för att sköta hans befattning. Jag skall behålla honom tills jag lärt mig det riktigt, men det behöfver väl ej bli så länge. Jeg måste ha nägon bestämd sysselsättning, Vincent. Sannt, jag önskar att jag heft det. En sysslolös man måste förr eller senare falla i dåliga vanor, deraf skuldsättning är en. Du behölver ej frukta för mig dervidlag: Vincent,, lydde det allvarliga svaret. Jag har gått för länge med tomma fickor, för att hafva lost eller fallenhet att förstöra pengar på det som är dåligt. Mina bästa kläder ha varit pentratta nu i två månaders tid och jag måste taga ut tjugn shillivgs i förskott af gubben Greatorex för att kurna resa hit Ett svagt leende lekte på sir Vincents