Aftonbladet – 12 april 1871, sida 3

svårigheter, som en längre tids vapenöfningat samt större fordringar på personliga eger skaper hos soldaten möjligen kunna medföra vid fullgörande af roteringsskyldigheten, äro af beskaffenhet att böra tagas iöfrervägande vid försvarsverkets nu förestående omorganisation och böra berättiga till en skälig lindring. Dessa anspråk kunna ganska väl förlikas med indelningsverkets bibehållande, eller, om så fordras, omdaning, för att bilda den för ett ändamålsenligt ordnande af allmänna värnepligten hos oss erforderliga stam och, då de ej omedelbart stå för dörren eller ens kunna genast bestämmas, bör frågan härom ej knnna lägga något hinder i vägen för genomförandet af värnepligtslagen med dertill hörande vidsträckta vapenöfningar, hvilket är Tifsfrägan för vårt sjelfförsvar. — Inodelningsverket kan, efter hvad vi nu utvecklat, ur ingen der användas af den, som ärligt vill ett förbättradt försvar, såsom ekäl för försvarsfrågans och allmänna värneligtens undanskjutande. Det är och blir ör dem, som tänkt sig in i frågan, i närvarande ögonblick endast en hallstarrig egenkärlek eller förblindad egennytta, som vill göra värnepligtsfrågans lösning beroende af tillfredsställandet af hans ov Ng på indelningsverkets omordnande, medan denna sammanblandning af frågan om indelningsverkets aflösning med frågan om värnepligtens utsträckning begagnas af alla motståndare till värnepligtslagen såsom en ursäkt för dess förkastande. fork man än med patriotiska fraser söker bemantla saken, blir det derföre den utsträckta värnepligter som flertalets motstånd afser: