Aftonbladet – 12 april 1871, sida 3

,jkxastande. Aura man an med pawwouska fraser söker bemantla saken, blir det derföre Iden utsträckta värnepligten som flertalets motstånd afser. RIKSDAGEN. Andra kammaren. Sammanträdet den 29 Mars. Lärares lönetur och tjensteårsberäkning. Främst å föredragningslistan stod Andra kammarens tillfälliga utskotts utlåtande med anledning af hr Wijks motion om rättighet för lärare vid sådana enskilda läroanstalter, som till maturitetsexamens anställande äro berättigade, att åtnjuta lönetur och tjensteårsberäkning för den tid, de vid dylikt läroverk Hjensigdorg. Utskottet hade bemställt att riksdagen ville besluta att till K. M:t aflåta en skrifvelse med anhållan, det K. M:t ville meddela bestämmelser, hvarigerom lärare vid sådan privat läroanstalt, som är berättigad att anställa maturitetsexamen, må, vid befordran till ordinarie läraretjenst vid statensläroverk, ega att för framtida lönetur räkna sig till godo sin tjenstgöring utöfver fem år vid förstnämnde läroverk, så framt denna tjenstgöring till undervisningstiden et hafva varit fullt jemförlig med adjunkts eller lektorg lagligen bestämda tjenstgöring vid statens skolor. Hr Witt, Jag har för min del icke kunnat finna vigten af de skäl, som framkallat motionen och föranledt utskottet att tillstyrka bifall till den. Det framhålles i motionen, att medan de ifrågavarande enskilda läroverkens likställighet med statens blifvit till fullo erkänd, hvad angår frukterna af deras verksamhet — lärjungarnes förvärfvade mogenhet — har dock ett motsvarande erkännande ej ännu kommit de vid dem tjenstgörande lärarne till del. Ett läroverks verksamhet får icke ensamt bedömas efter de resultat, som ådagaläggas genom maturitetsexamen. Vi veta alla, att åf le lärjungar, som besöka läroverken, det minsta antale: genomgår dem fullständigt, då deremot de flesta lemna låroverken, ehvad de äro offentliga eller enskilda, innan de inhemtat för maturitetaexamen erforderliga kunskaper. Men läroverkeng verksamhet måste äfven bedömas efter det mått af bildning, de förmå bibringa hvar och en lärlunge, han må nu afgå från en högre eller lägre klass. Det är tydligt, att de mer begåfvade eleverna i allmänhet genomgå läroverken fullstän. digt, då deremot de mindre begåfvade oftast afbryta sina studier innan de hunnit till de högre klasgerna. Men äfven de frukter, hvilka i hängeende till bildning och uppfostran kommit dessa senare till det, äro väl icke att förakta, utan måste de tvärtom högt uppskattas. Nu veta vi alla att visserligen kontroll utöfvas öfver undervisningen vid de privata läroanstalterna, såvidt den rörer abiturienterna, men icke med afseende på dem, hvilka från början gifva anledning till den förmodan att de icke kunna lenina sådana resultat. Man skulle möjligen kunna tänka sig, att deras undervisning blir negligerad och att åt dem icke lemnas nägon omsorgsfullare (jer Det heter i utlåtandet: men då dessa skolors tillvaro hufvudsakligen hvilar på det förtroende, de ingifva, och detta förtroende åter beror af den i lem meddelade undervisningens godhet etc, Det är icke alltid gifvet, att ett läroverks förtroende Leror endast på undervisningens godhet, det kan äfven grunda sig på den hastighet, hvarmed det åsyftade resultatet vinnes. Men de hastigast vunna resultaten äro icke alltid de vackraste; och det låter tänka sig, att föräldrar, derföre att de se huru vid engkilda läroverk undervisningen på grundlighetens bekostnad kan påskyndas, hellre skicka sina söner dit än till statens. Vidare säa att de enskilda läroverkem på grund af sin riare ställning möjliggöra insamlandet af en vidsträcktare pedagogisk erfarenhet, som efter hand måste komma äfven statens skolor till godo samt att de kunna lättare än de sistnämnda inrätta sin undervisningsplan i enlighet med tidens fordringar och olika lokala kraf.: Ja, visserligen kan man tänka sig en mångfald af olika pedagogiska pringipen tillämpade i. de privåta läroverken, hvilka icke kunna vinna tillämpning i de publika, emedan skollagen förbindrar sådant, men det är icke gifvet, att dessa principer, derföre att de skilja sig från de allmännast antagna, äro riktigare än dessa, och vi hafva under senare tider sett ett och annat enskildt läroverk gå sin upplösning till mötes derföre att det varit grundadt på mindre goda principer. Det förefaller mig att sådana resultåt icke gifva någon synnerlig anledning att fal de lärare, som tjenstgjort vid dylika anstälter. Jag har icke med hvad jag yttrat velat kasta skugga på någon af de enskilda läroanstalter, som för närvarande åtnjuta förmånen att demittera lärjungar, och detta så mycket mindre, som jag är öfvertygad, att de icke fått sådan rättighet, om de icke deraf gjort sig förtjenta. Men den föreliggande frågan gäller icke allenast de privata läroverk, som redan existera, utan äfven dem, som framdeles kunna uppkomma, och i afseende på hvilka de farhågor, jag framställt, möjligen kunna gälla, om de ock äro ogrundade med afseende på le nu befintliga. Innan jag afstår från ordet, vill jag fästa uppmärksamheten på, hvad äfven reservanten inom utskottet framhållit, att den föreslägna åtgärden i samma mån som den komme att tillämpas blefve för staten betungande. Detär nemligen klart, att många lärare skola anse fördelaktigt att under yngre år tjena i privatskolor för att öfvergå till statens läroverk först då, när de äro berättigade till inträde i de högre lönegraoe Jag anhåller om afslag å utskottets hemställan. Hr Wijk. Den föreliggande frågan vore icke ny. Redan-vid 1867 års riksdag bade inom Andra kammaren. motion blifvit väckt, dels om rättighet för enskilda läroverk i allmänhet att demittera gina lärjungar, och dels derom, att lärarne vid sådana anstalter måtte få göra anspråk på samma lönetur och tjensteårsberäkning som tillkommer lärarne vid statens skolor. Denna motion hade af det tillfälliga utskott, hvartill den hänvisades, blifvit tillstyrkt men vid behandlingen inom kammaren föllo båda förslagen, det senare dock med en pluralitet af endast tolf röster. 1868 upptogs frågan åter genom en motion, väckt inom Första kammaren, om beviljande af rättighet åt dessa läroverk att demittera; Det förslag, gom då väcktes, vann båda kamrarnes bifall-och föranledde en skrifvelse till K. M:t i det syfte, motionen afsett. I ingressen till denna skrifvelse sade riksdagen sin åsigt vara, att upprätthållandet af de enskilda läroverken vore förtjent af all uppmärkeamhet, Man egde ejheller rätt att underskatta den betydelse dessa anstalter ega, icke allenast derföre, att de bereda staten en minskning i omkostnaderna för undervisningen, utan äfven emedan, hvilket väl ingen kunde förneka, de gifva anledning till en Jycklig täflan. Detta vore ock af utskottet erkändt, då det i utlåtandet säger, att de möjliggöra insamlandet af en vidsträcktare pedagogisk erfarenbet, som efter hand måste-komma äfven statens skolor till godo. För att likväl dessa privata läroverk skola kunna fullgöra en sådan mission, fordrades, att de ställdes i Det med statens läroverk. Tvenne omständigheter funnos emellertid, som lade hinder i vägen derför, den ena, maturitetsexamens öfverflyttande till läroverken, hade riksdagen redan sökt genom den omnämnda skrifvelsen till K. M:t häfva. Det andra hindret åter qvarstode. Det vore klart, att så länge staten hyser den vackra åsigten att lemna landets söner kostnadsfri undervisning, måste de enskilda läroverken, of d ffringar från få