Aftonbladet – 12 april 1871, sida 2

FEhart kändondundråt upphört, råder i Paris 1 dödlig förskräckelse. Sårade personer in: g vas, förtfarange, och de döde begrafvas.!f otaiet bsräknas till 2500. Qvinnor, denna ing ve igen hustrur och mödrar, skyndade Il skansarne, samlade sig utanför portarne ch väntade der i förtviflan. Makar, fäder ch söner tillstort sntal äro ännu borta. Jag de honom det. Han ville gå och strida för ommunen. Och hvad år kommunen? Jag öt det int6, och han visste det inte han eller. Hvad som är säkert är att den inte kall gifva oss tillbaka våra söner, män och röder, och om de komma tillbaka är det ske kommunen vi ha att tacka derför. Hvart kola vi taga vägen med 50 sous om dagen ill föda för ett hushåll med två barn, uner det köttpriset stiger för hvar dag! Förannelse öfver kommunen och alla dem, som tyra och ställa på Hötel de Ville Sådaut al får man höra, varierande på alla möjliga ätt och i ailafmöjliga tonarter. Ea reaktion örjar inträda. Den börjar hos avinnorna. Jen skall fullfölja sitt öpp och blifva oemottåndlig. De maktegande i Versailles tyckas örstå detta, ty de drömma icke, åtminstone , detta ögonblick, om att taga Paris med li åld. Hade de velat intränga der förliden. öndag skulle de utan svårighet ha gjort j let. De marinsoldater, som gingo främst il triden vid Courbevoie trängde redan fram ill Maillotporten, som utan motstånd skullej a dakat under. Den reguliera armåns förrupper hade order att icke gå längre utan stervända, så snart de tvangit insurgenterna tt utrymma Courbevoie och Puteaux. Tidningen Verite meddelar följande berätelse om erkebiskopens af Paris m, fl:s arestering: Erkebiskopen af Paris häktades i går kl. ke. m, jemte sin syster och hela personalen erkebiskopliga palatset bortfördes, med unlantag af portvakterskan, som fått ett slags urest på sitt rum. I dag har hr de Sura, notarie vid påfliga cansliet, likaledes blifvit häktad. Samtidigt har kyrkoherden i la Madelaine olifvit hemsökt af, enligt uppgift, en medlem uf la Commune. Vi ha sett porten till hans oostad bära märken af bösskolfvar och jerostörar. Sedan ivugången blifvit uppbruten, spridde sig de nationalgardister, som fåit i uppdrag att fängela hr Deguerry, i hans våning och häktade, på samma sätt som deras kamrater gått tillväga i erkebiskopsgården, hela prestgårdspersonalen och togo med sig hvad som föll dem i händerna, Detta var kl. 2 på morgonen. Medan man höll på med att uppbryta porten, hade emellertid hr Deguerry fått tid att förklädd, åtföljd af en tjenare, smyga sig genom sin trädgård och klättra öfver muren till finsnsministeriets byggnader. Ena nationalgardist igenkände dock i månskenet den flyende; han blef häktad, hvilket, enligt hvad man försäkrar, denna natt skedde ätven med kyrkoherdarne i Saint-Augustin och Saint-Philippe-duRoule. Jesviterna, försigtiga som vanligt, hade tvenne dagar förut tagit sin reträtt till ett hus som de ega vid Moulineaux, men hos dem liksom hos deras grannar, Lazaristermuankarne vid Sövresgstan, har man Jagt beslag på allt hvad man funnit mödan värdt att taga. Dominiksanerna vid gatan Jean-de-Beauvais ha likaledes blifvit hedrade med ett besök, som dock icke inbragt gästerna synnerligt mycken valuta. De häktade emellertid patera och likaså föreståndaren för den närbelägna jesuiterskolan., nt et Ae SKÖR Enligt officiösa uppgifter från Berlin lär verkligen en öfveronskommelse ha blifvit uppgjord mellan regeriogarne i nämnda stad och i Versailles under förutsättning af ett nederlag för regernestrupperna i striden med de upproriske, Mzen tror i Berlin, att en strid på fa i Paris skall bli vida blodigare än hittills på öppna fältet, och för detta fall lära, om man får tro Breslauer Zeitung, de tyska befälhafvarne i fästena norr och öster om Paris och särskildt kommendanten i S:t Denis ha fått order att förbli sysslolösa åskådare endast i det fall, att insurgenterna bli sisgae. Redan sägas några kavalleriregementen, som stå närmast Seine, ha gjort sig marscbfärdiga. Ett bland skälen till denna eventuella inblandning at Tyskland skuile vara fruktan för att krigskostnadsersättningen ej skall bli ordentligt betald. Tyska tidningar påstå, att Frankrike, som ännu icke förmått anskaffa den första hbalfva milliarden i ersättningen, till och med ligger efter med 48 millioner för ockupationstruppernas förplägning, och denna summa ökas för hvarje dag med 1!a millior. För öfrigt förklarar Provincial-Correspondenz det vara ett misstag, att de tyska trupperna måste utrymma de norra fästena, när ifrågavarande afbetalning verkligen blifvit fullgjord. Härom kan icke bli fråga förr än det definitiva fredsfördrag, hvarom nu underhandlas i Brissel, blifvit ratificeradt och första afbetalningen på krigskostnadsersättningen skett. Den engelska regeringen har på den senare tiden ganska ofta nödgats uppträda till försvar mot anfall, som i underhuset riktats mot hennes utländska politik, såväl i afseende Jå det nyligen slutade kriget, som Svarta-hafsfrågan. Underbus-medlemmen sir Charles Dilke gick den 29 Mars till och med så långt, att han föreslog ett klandervotum mot regeringen för hepnes förfarande i sistvämnda fråga. Lord Enfield bemötte angreppet, hvarefter Dilke återtog sitt förslag. Detoaktadt begärde Gladstone omröstning, hvilken utföll så, att underhuset med mycket stor majoritet afslog det Dilkeska klandervotumet. I följande plenum interpel!lerade Baillie Cochrane regeringen rörande hennes uppförande mot Frankrike, yrkande att England skulle bemöda sig att mildra fredsvilkoren för nämnda land. Gladstone besvarade punkt för punkt anfallet, som, i förbigående sagdt, fann nästan intet understöd i underhuset. IEEE DTS NT BEER OS EARNSPEKS