Aftonbladet – 6 april 1871, sida 2

STOCKHOLM den 6 April. jo Vi omnämnde i gårdagsbladet, att Första kammaren antagit, men Andra kammaren aflagit konstitutionsutskottets af hr Hassel-t sots motion föranledda förslag, om sådana än)f ringar i 59 13 och 16 af Riksdagsordningen, s stt de städer, som önska i judicielt hänsa-b ande förläggas under landsrätt, icke derige-n nom skulle förlora sin särskilda representa-F tionsrätt. Frågan, som kan synas vara och!n i sjelfva verket äfven är af ganska ringa be-l! tydenhet, fick genom behandlingen i Åndrals kammaren en viss politisk karakter och röjde tendenser inom denna kammare, till hvilka ; man visserligen förut märkt ett och annat spår men hvilka denna gång framträdde mera k ohöljdt än tillförene. Förslaget afsåg, såsom ! man lätt finner, att göra det för de mindrelg städerna möjligt att frigöra sig från den för dem alltför betungande skyldigheten att hålla ! egen jurisdiktion och på samma gång undanrödja ett väsendtligt hinder för en ändamåls! enlig organisation af underdomstolarne, utan l! att derigenom skulle vållas någon rubbning il: den proportion, hvari stad och land nu äro representerade i Andra kammaren. Komme nemligen en del mindre städer att i och med deras förläggands under landsrätt förlora sio representationsrätt såsom städer, så skulle derigenom stadsvalkretsarnes antal komma att minskas och följaktligen äfven stadsrepresentanternas i Andra kammaren, under det enl. eller annan domsaga möjligen kunde, genorn i den tillökning i folkmängd, som den vunnel; enom densamma tillagda städer, komma att blifva delad i två valkretsar, hvarigenom antalet, representanter i Andra kammaren för landsbygden skulle ökas, Det var emellertid detta resultat, som man tycktes ä deras sida som motsatte sig reformen, vilja ernå. Hr Hedin tecknåde derföre situationen ganska träffande då han anmärkte, att det denna gång icke vore moståndarne till reformen, som voro konservativa, utan var det de, som åsyftade en betydlig förändring i representationssättet. Den tid kunde möjligen komma, då anledningar icke längre förefunnes till de olika bestämmelser för valrätten i städerna och på landet, som nu äro stadgade, men ännu existerade; de skiljaktigheter i åskådningssätt och intressen thellan landsbygdens och städerdas invånare, som föranledt dessa olika bestämmelser. Landtdemokratien, tillade hr Hedin, har i den nya representationen erhållit ett stort och berättigadt inflytande; men den borde icke sträfva . til envälde. Frågan vore nu, om man ville detta envälde eller om man ville en bshöflig reform i rättskipningen. I samme riktnidg yttradel sig hrr Nils Larsson.i Tullus, Ljunggren och Carlen m.fl. Motståndarnes talan fördes deremot förnämligast af hr Per Nilsson i Espö, och i samma riktning talade hrr Heggström, Ehrenborg (som medgaf att hans motstånd härrörde af litet lynne. deröfver att en af honom väckt motion icke rönt framgång) och Koskull. I Hr Ribbing slöt sig äfven till motståndarne, ehuru han ville båda de mål, som genom reformen afsågos, nemligen underlättandet af domstolsreformen och bibehållandet af den nuvarande proportionen mellan stadsoch landsrepresentanter i Andra kammaren; men han ansåg det innebära en inkonseqvens, att låta städer bibehålla ein representationsrätt såsom sådana blott för namnets skull, då de förlorat det som för städerna vore det karakteristiska, nemligen den egna jarisdiktionen. Hr Carl Ifvarson ville medgifva att förslaget blefve hvilande, på det man under tiden skulle få tillfälle att höra de mindre städerna om de ville utöfva sin representationsrätt med stadseller landtvalkretsar. Det upplystes under öfverläggningen, att regeringen för närvarande afslår ansökningar från städer, som vilja förläggas under ländsrätt, antagligen derföre, att hon icke vill genom administrativa förfoganden rubba den bestämda proportionen mellan stads. och landtrepresentanter i Andra kammaren. En annan uppgift af intresse förekom ock, nemligen, att då 1876 Andra kammaren eger att omreglera valkretsarne, står det i majoritetens makt att minska stadsvalkretsarnes antal med 5 aller 6, Såsom vi i går nämnde, afgåfvos vid voteringen 72 röster emot och 68 för förslaget. ; Uti den inom båda Kamrarne lifligt omtvistade frågan om tackjernstiondens afskaffande förelågo hufvudsakligen tre olika förslag: 1:o K. M:ts, som innehöll, att ifrågavarande tionde måtte upphäfvas, utan att de räntor, Kvilka en gång inom bergslagen upphört, skulle åter påföras, men att hemman och lägenheter uti de bergslag, som icke redan vore uöderkastade ordinarie rotering; måtte till hälften mot annan jord inom läne: roteras; 2:0 statsutsköttets förslag, som dessutom bestämde, att hemman och lägenheter inom privilegierad bergslagsort, som åtnjuta någon frihet i afseende på ränta, må till hälften åsättas de skyldigheter, söm finnas med författuingarne öfverensstämma, och, slutligen, 3:o hr Odelbergs reservation, som helt enkelt bestämde, såsom vederlag för tiondens upphöratide, indragning af de förmåner, som bergslagsort haft sig i sådan genskap af kronan förunnade, dock att, der vid de sålunda bestämda skyldigheternas påförande någon lindring skulle i enskilda fall visa sig af. omständidheterna påkallad, K. M:t skulle derom till riksdagen göra framställning. Af dessa tre försläg vat, såsom man finner, K. M:ts det för bergslagerna förmånligaste och förfäktades derföre också af bergslagsrepresentanterna. Å andra sidan höjdes i båda kamrarne flera röster, som ansågo, att såväl K. M:ts somutskottets förslag berodde på ett godtycke och att man i denna fråga borde ställa sig på rättsgrundsatsens ståndpunkt, som fordrade, att då bergslagerna befriades från den särskilda beskattning, som de förut varit underkastade, de också likställdes med det öfriga landet i afseende å