Aftonbladet – 6 april 1871, sida 2

efter som det föll honom in, jast på samma sätt som när han skref berömmet öfver sir egen bok. De andra recensionerna, och de voro lika stränga, lät han andra skrifva å sig. Jag läste allt som stod i tha Snarle medan det ännu. var manuskript och jag skulle gerna velat säga åt honom att det va orätt, men jag var rädd för att han skulle bli så ond. Han: sade att ban ville betals Hamish Channing för gammalt groll med at förgöra hans bok. Jag bara upprepar hvac han sade, förstår ni, Roland, men dåvar de emellertid Hamish och. hans. hustru son hjelpte mig och skaffade mat åt barnen hels långa tiden, då Gerald ej brydde sig om 088) Hamish Channings ansigte kunde ej. vare blekare då dödens skugga hvilade deröfver än Rolands nu var. Under; några minutel tycktes han alldeles förstummad af denna unerrättelse, men. plötsligt rusade han upp, lä fatet och kräftorna falla på golfvet och stoc upprätt framför mrs Yorke. Ar detta sant? är det verkligen sanning? Ja, visst är det.sant; svarade hon häper öfver hans häftiga rörelse. Geraldgjorde det alltsammans, men jag har aldrig talat om det för någon annat än för er Roland. Med hatten på sned, flämtande; andfådd nästan ursinnig af skiftande sinnesrörelser hastade Roland tillbaka till mr Channing Obestämda planer, tankar. på att vid Hamis Channings fötter bönfalla om förlåtelse, trängdes förvirradt i hans hjerna — ty det syntet Roland som om äfven han, en bror till Gerald, skulle vara ansvarig för denna förfärliga skuld. Han dm dörfen till matsalen, trädde ia och befann sig ansigte mot ansigte med — Gerald. Hamish, som känt sig ovanligt svag, hade gått upp för att lägga sig och Gerald väntade att blifva insläppt till honom. Han