Aftonbladet – 3 april 1871, sida 2

KPI KNFNVERERWAINA UV Oo MP Ile Granskning af hr Mankells förslag till ny härordning. Xx. Vi visade senast, att den befrielse från utskrifning, som en del af knektekontrakten innehålla; endast rör sättet för uppfyllande af de stående regementena, men deremot icke afser eller utöfvar något inflytande på den allmänna pligten att värna landet. Inaan vi gå vidare be vi att få, med afseende på detta myckna tal om kontraktsenlig befrielse från utskrifning, erinra om nägra vigtiga omständigheter, nemligen :0 att för hela rusthållet, utgörande 7609 nummer, intet sådant kontrakt finnes och alltså ingen befrielse från utskrifning Vare sig i fred eller krig för de berustade hemmanen är medgifven; 2:0 att för hela bålsmanshållet, utgörande 5677 nummer, icke heller utskrifningsfriheten är kontraherad; ; 3:o att den icke heller för den nya ordinarie roteringen befiönes vara medgifven, samt 4:o icke heller för extra roleringen; utgörande dessa båda sistnämnda kategorier tillsammans 4078 rotar; 5:o att någon sådan bestämmelse om utskrifningsfrihet icke finnes med ett enda ord j berörd uti knektekontrakterna för Skaraborgs, Elfsborgs, Jönköpings, Kronobergs, Kalmare, Wermlands, Helsinge, Jemtlands, Westerbottens, Bohusläns samt de skånska regementena, hvadan af det indelta infanteriets rotar finnas ytterligare 12,791 som icke blifvit från utskrifning befriade. De rotehåll, som genom knektekontrakterna äro från utskrifning befriade, äro: Östergötlavds 1200 gamla nummer, Södermanlands 1200, Uplands 1200, Nerikes 529, Westmanlands 940 och Dalarnes 1405. Ser man närmare Ör såken, så finner man sålunda, att af de rotoch rusthåll, som indelningsverket omfattar, endast 6434 nummer äro genom knektekontrakten befriade från utskrifning, hvaremot 30,155 nummer icke äro på detta sätt frikallade. Såsom vi förat visat, äro dessa 6434 nummer endast frikallade från utskrifning till de stående regementenas kompletterande, icke från Sr af den allmänna: värnepligten, såväl den sedan 60 år befintliga, som dess nu ifrågasatta utsträckning. Na säger emellertid hr Mankell att beväringsinrättningen är en utskrifning och att detvar från sådana som rustoch rotehållare skulle vara befriade. Om beväringsinrättningen verkligen vore en utskrifning, så har den åtminstone icke de stående -regementenas uppfyllande till ändamål, utan är en förökning af försvarskrafterna utöfver dessa regementen; detta är väl obestridligt. Men, beväringsinrättningen är icke en utskrifning. Begreppet utskrifning innebär nermligen att antingen en viss procent af befolkningen eller ett visst antal af densamma uttages, icke att alla förpligtas till krigstjenst. På sådant sätt karakteriseras äfven ordet utskrifning af Haåelius i Föreläsningar öfver krigskonsten, af I Wijkander i sÖfversigt af Svenska Militärförkh TR 0 RR RT nt valtningen och af hr Mankell. sjel! uti sTankar rörande svenska krigsbärens utbildning till folkbeväpring.. Äfven Landtförsvarskomiten tyder ordet utskrifning på enahanda vis. Dalin förklarar det i sin ordbok på samma sätt. Vore beväringsinrättningen en sådan ouatskrifning som hr Mankell förmenar, så skulle ju rustoch rotehållen vid densamtmas införando, blifvit derifrån befriade. Men vid 1812 års riksdag framställdes hvarken något yrkande derom, och ejbeller något anspråk på lindring. Protokollen för nämnde riksdag visa att ingen föreställning om någöt dylikt ssmmanhang mellan beväringsinrättningen och roteringen funnits hos ständerna. I bondeståndet, som denna fråga närmast kunde anses rörs, uppträdde äfven den 15 Maj 1812, den dag då beväringslagen antogs, en stor mängd talare, alia på det varmaste förordande K. M:ts proposition rörande beväringsiträttningen, och nämnde proposition blef ätven med högljudt och upprepadt enhälligt ja besvarad och bifallen. a Men, invänder måhända hr. Mankell, 1812 års beväringslag bär ju rubriken: Kungörelse om utskrifningssättet och inrättningen: af allmänna beväringsmanskapet. Det är sant att der så säges, och vi skola i korthet zangifva orsaken dertill. 1810 års lag om förstärkningsmanskapet var en verklig utskrifning, ty i densamma bestämdes att ett visst, efter behofvet lämpad antal, dock icke öfver 50,000 man, skulle utgå, På grand af det allmänna missnöje, som denna utskrifningslag framkallade, aflät K. M:t den 30 Avril 1812 till rikets ständer proposition anan förändring i utskrifningssättes af det astställda förstärkningsmanskapet., och denna förändring, som antogs af:ständerna, gick ut på ingenting mindre, ön att utskrifningen af ett visst antal förändrades till en skyldighet för alla, hvarigenom kar2akteren af utskrifning helt och hållet försvann. I rikets ötätders skrifvelse till K. M:t af den 3 Juli 1812, kallas äfven beväriogsinrättningen med. sitt rätta namn eller: konskription, hvilket, i motsats till utskrifning, betyder att alla vapenföra -medborgare under vissa år äro krigstjenstskyldige; Att den utfärdade kuogörelsen bär den rubrik. vi ofvan angifvit, är sålunda ganska förklarligt, och rubbar för öfrigt på intet vis beväringsinstitutionens karakter. Det må dessutom förlåtas 1812 års män, som tänkte så högsinnadt och handlade så fosterländskt, om de icke anade att ordet outskrifningsätt, bibehållet uti den utfärdade kungörelsen om be. väringsiorättvingen, skulle, efter mera än 50 års förlopp, at-svenska män begagnas såsom en sköld, medelst hvilken de ville från sig afvälta skyldigheten att, utan ersättning, för