Aftonbladet – 3 april 1871, sida 2

om tagit vexeln, endast med-en antydan mn att de hemliga omständigheter som rörde nr Olliveras död och hvilka hittills endast varit kända af en eller två, nu voro i fara utt yppas, att vexeln hade blifvit tagen för wtt afvända denna fara och att pengarne kulle användas till detta ändamål, ifall ni önskade det. Hvarom inte, och om pi ville hafva pengarne åter, skulle ni utan dröjsmål skrifva svar under en viss uppgifven adress. Om-något svar ej lemnades ämnade man innen dagens slot använda pengarne och allt ;kulle:shållas tyst -som förut, Ni skickade j något svar och jag betalade Foster summan samma qväll. Jag har aldrig vårit i stånd att utforska om ni misstänkte mig för utt ovara brefskrifvaren, eller inte. Nej, jag tänkte satt det möjligen kunde vara Hurst. .Hurst! utbrast Georg Winter öfverraskad. Bede såg upp för ett ögonblick. Jag var säker på att någon al-er i Jur rommet måste hefva tagit vexeln. Som,jag då ännu var okunnig om att ni var densamme eom Fodfey Pitman, föllo mina tankar på Hurst. Hans far var läkare i Helstonleigh, tillkalades vid tillfället och kande måhända hafva ;jort någon slags upptäckt. Jag förstår ej huru Han skulle kunnat ha vjort det.. Inte jag heller, men tvifvel är orsak till ruktan. Jag skulle vilja fråga er om en ak — var det af en händelse eller med afigt som ni kom att söka plats som skrifrara hos 088? Å Det var fullkomligt af en slump Då besymren hopade sig öfver mig i Birmingham ch då jag var nog oklok att följa Samuel Ceagues exempel och rymma undan, hade ag ännu en vän som stod mig bi. Efter att på måndags afton hafva lemnat Helstonleigh,