Aftonbladet – 3 april 1871, sida 2

dolde jag mig på annat håll några dagar och begaf mig derpå till denne vän; bosatt i Essex. Han förskaffade, mig plats som skrifvare hos en lagkarl der i orten, en mr Cale, hos hvilken jag stannade ett år. Mr Cale fann a vara nyttig och då han i följd af bristande hbelsa-drog sig undan! från göromålen, sände han mig tillika med en uttrycklig rekommendation till mr Greatorex. Ni har tjenat oss väl, yttrade Bede: ,Var det-ej ett misstag att ni någonsin lemnade Birmingham? Det , största jag kunnat begå. Jag törklarar högtidligt att jag var oskyldig, inte allenast i handling, utan äfven omisstänksam il hvad som rörde Samuel Teagues orätta förehafvaniden. Hän ställde sig in hos mig, likasom han gjorde med andra. Johnson Teague veta ou allt och hafva slutligen gjort mig den rättvisan att erkänna det: Jag hade visserligen kännedom om den yngre Teagues öfverdådiga lefnadssätt, men han sade mig att han fick -medel dertill af sin onkel och det föll mig aldrig in att betvifla denna uppgift. Mitt egentliga fel bestod i att jag gick till den gamle mannen och sade honom sanningen. Han dog af förskräckelse öfver denna upptäckt och jag skall aldrig förlåta mig sjelf detta, ty det har alltid tyckts mig som om jag vore skulden till hans död. Med denna hemska tanke liflig för mitt sinne och med kännedom om att jag skulle bli tilltalad för förfalskning, var det ej så underligt om jag förlorade all besinning. I min förskräckelse såg jag intet annat medel till räddning än flykten och jag begaf mig på söndagen undan till Helstonleigh. Det var i motsatt riktning af den kosa man trodde att Samuel Teagus hade tagit och jag ville dessutom träffa Alletha Rye, om det var möjligt, för att innan vår