Aftonbladet – 3 april 1871, sida 2

Det torde nu få anses ådagalagdt att grund-kc katten rotering icke eger riogaste samman-sa ang med den personliga beväringsskyldighe-st en, och att följaktligen hvarje anspråk på i indring i den förra, såsom en följd af denkl enareg utsträckning, är orimligt och obsfo-!h: jadt. Fordran på aflösning är följaktligen! ni ika oberättigad. Hr Mankell framställer (ja lock icke a!lenast en sådan fordran, han ls ordrar till och med aflösning för intet. Hana ogar likväl dervid, såsom nämndt är, den6 örklaring att om rustoch rötehållare viljaii vara så goda och lemna någon aflösning, så !m är dennzs blott att betrakta säsom en eftergift) a! åt andra samhällsmedlemmar: Såsom en lämpli ig sådan eftergift, föreslår hr Mankell att le rustoch rotehållare, under den ötvergångstid d af 15 år, efter hvilken tid indelningsverket, efnn ter hans plan, skulle vara förevbnnet, åtoge lr sig samma förpligtelser, som öfrige medbor-v are, d. v. .s den utsträckta värnepligten. C älunda skulle den omständigheten, att den !p berustade och roterade jorden icke ögonblicks ligt befriar sig från de förpligtelser, indel-la ningsverket densamma ålägger, utan fortfa-lt rande fullgör den under en viss kort tidrymd, f utgöra aflösningen, eller, med andra ord, sjelfva li erläggandet under några är af grundskatten,s EO utgöra aflösningssummaän för dess undslip 11 jande. E Vi skola nu ej längre uppehålla oss med ifrågavarande sällsamma försiag; men, innan vi lemna ämnet torde vi böra fästa uppmärksamheten på den inverkan indelningsverkets upphäfvande skulle hafva på de berustade hemmanen. Att rustningsoch augmentsräntorna, i nämnda händelse, måste komma att återgå till statsverket, derom lära meningarne icke kunna vara delade. Men då rostningsräntorna för en stor del rusthåll i mellersta Sverige och i Småland äro, jemförda med rusthållens tzxeringsvärde, oproportionerligt höga, måste dessa räntors återgång till statsverket för enstor del rusthåll verka en så betydlig nedsättning af deras värden, att det för många egare af sådana hemman måste blifva rentafruinerande. Dertill kommer att i och med rustningens upphäfvande, blifva rusthållen likställda med rotehållen, och lära således kännas skyldige att erlägga aflösning för frihet från rotering. Fråga kan derjemte slutligen uppstå, horuvida ej besittningerätten till hemmanet, hvilken är förbunden med rustringen, måste förvärfvas genom skatteköp. Vi kunna här icke förbigå en mycket vigtig omständighet i fråga om en 8. k. aflösning af indelningsverket. Bland de många bref rörande dessa angelägenheter, som på senare tiden ingått till redaktionen af Aftonbladet, är äfven ett från en pbssessionat, som tillika är militär och särskildt mycket hemmastaddi dessa ämnen. Han har ett rusthåll och 9 rotehåll och förklarar, att han fortfarande under allas omständigheter ärnar fallgöra den kontraktsenliga prestationen, och att han skulle vilja se, hvilken makt det skulle kunna vara, som lagligen kunde med stöd af kontrakterna pålägga honom ett helt annat onus. Denna uppfattning delas, efter; hvad vi kunnat erfara, af ett betydligt antal rustoch rotehållare, som mena, att de ega rätt, att så längs denna skyldighet af dem utkräfves få fullgöra den i den form, som kontraktet föreskrifver. En förändring af denna: form mäste, enligt denna uppfattning; bli beroende af hvarje rustoch rotehållares fria val, och sålunda aftal i sådant hänseende träffas med hvar och en särskildt; VN Vi torde, ej böra alldeles förbigå det sätt, hvarpå, enligt hr Mankells förslag, den utsträckta värnepligten skulle under ETer gånger tiden införas. Härom säker hr Mankell: Beväringröfningarnes längd är fir närvarande......... 30 dagar Året näst efter det;då förslaget al statsmakterna blifvit antaget, ökas de med......... severe Fjerde året derefter med. RR (RE Sjunde d:o AA Ars VS Tionde d:o 15-00 Trettonde TP BRRSEE 15 Summa 114 dagar Då indelningsverket skulle upphäfvas efter en öfvergängstid af 15 år blefve det följaktligen blott under. de båda gieta åren, rom rustoch rotehållare komme att till -bela dess utsträckning drabbas af den förökade värnepligt, hvilken hr Mankell förmenar böra gälla såsom aflösning. Detta vore mindre väsentligt. Betänkligare torde deremot vera stt först efter 13 års förlopp komme det att finpås en åldersklass af de värnepligtige, som undergått de föreskrifna 114 dagarnes öfning, och ej förr än 4 år derefter, således först efter 17 års förlopp, komme det att finnas 5 klasser, hvilka undergått denna öfning. Det jär om denna öfniog hr Maniell säger: sNationen skulle sålönda nästan omärkligt växa ur den gamla in i den nya krigsförfattningen, hvilken senare, långt ifrån att undergå en så plötalig rubbning att den ej när som helst I vore fullt brukbar för landets försvar, tvärtom för hvarje år alltmera betryggade :dees sjelfständighet.. Det vore i sanning djupt att beklaga, om landets sjelfständighet ej skulle blifva bättre betryggad än denna plan s7BHes afse. Vi skola härnäst något sysselsätta os8 med hr Mankells kostnadsberäkningar: ERSSON Sedan kommunen i Paris erhållit ett slags stadfästelse genom den derstädes nyliän föreiggångaa omröstoingen, börja. de raikalaste inzurrektionstidningarna att för det nya kommanalrådet göra Rd Re a sa NÅ pråk på en högre