Aftonbladet – 3 april 1871, sida 2

deruti — likasom i bedyrande om sin egen kan jag tro, men ni som lagkarl måtte vä kunna inse att detta ej är tillfyllest. Or endera af er båda vill visa mig tillrätta med at! utpeka den verklige brottslipgen cch bevisa det så att det kan tillfredställa både lagen och mi Greatorex, det vore en annan sak. Endast sådant fall kan miss Rye försättas i frihet. Ni... ni vet icke Kvilka familjeförhällanden. häruti äro invecklade, mr. Butterbyx sade Bede 1-en ton af smärta. Jag kan våga en gissning, svarade Butterby. Bede lät anmärkningen passera. : sOm min far kände satina förhållandet med denna affärs, yttrade han, så skulle han aldrig vilja draga. den inför domstol, Jag försäkrar er det på min heder Ni vet hvem den brottslige var, jag märker det, sade Butterby. RNE Jag gör det — Gud hjelpe mig såvisst!. Det låg ett uttryck af modlöshet likaväl som sorg i tonen hvarmed dessa ord yttrades, det var som om Bede ej längre förmådde kämpa emot ödet. Till och med polismannen kände deltagande för honom. George Winter gaf honom en varnande blick som. för att säga att det ju icke var nödvändigt att yppa så myCketes Bede böjde sitt hufvud och bjöd till att tänka efter hvad som, oaktadt stundens oro och förvirring, skulle kunna göras. Butterby var ansvarig för :de magistratspersoneri Helstonleigh, hvilka utfärdat bäktningsordern och såväl dessa som mr Greatorex måste ställas tillfreds. Bede gick för att uppstka sin far som var allena i Sitt rum. Knappt hade han stängt dörren förr. än han började meddela sitt ärende; det var som om han annars fruktat att modet skulle svika honom. Han yttrade