Aftonbladet – 3 april 1871, sida 2

a republiken,, på den andra: Den repuikanska federationenn. I 18:de arrondissementet ha plakater blift anslagna, genom hvilka medborgaren ereure enligt order från centralkomitens pomästare allmänt kungör, att fyra kommisrier blifvit utnämnda för att mottaga förariogar rörande personer, som äro misstänkta tt anstifta eller ha anstiftat komplotter till rmån för nationalförsamlingens regering. Den 24 Mars skedde en stor mängd afittningar i Montmartre, der befälhafvaren eneral Garnier handhafver disciplinen med or stränghet. Han lät skjuta, sin vän och apenbroder, bataljonschefen Velligrane efter tt ha öfverbivisat honom om förräderis. Viare lät han skjuta flere garibaldister trots eras högtidliga försäkringar, att de voro reolutionens trofaste söner. General Garnier isste bättre besked; han hade lurat ur dem, tt de voro förklädde polisspioner. Om generslerne Leeomtes och Olement chomas begrafning meddelar tidningen Soir: asom man vet, voro de båda liken ännu i öndags på aftonen utställda för allmänheten id Rnoe des Rosiers i Montmartre. Till vilobädd tjenade dem två från nästa hus ösbrutna fönsterluckor, till bårkläde ett af o fru i qvarteret långt lakan. De begge geeralernas hufvuden voro alideles bara, men ill den grad sargåde och vanställda,att de gg kunde igenkännas. Måndags efterniddag förklarade läkarne, att den tilltagande örruttnelsen khotade ftt förpesta qvarteret, ch man beslöt att skrida till en provisorisk egrafning. På sjelfva Montmartre finnes en iten kyrkogård, som icke begagnats på 30 ir. Der blefvo liken utan någor kyrklig eremoni bisatta af en gammal dödgräfvare. Somiten har förklarat, att den så länge som nöjligt skall sätta sig emot en offentlig Jikvegängelse för de båda offren. ; General Ribourt, som togs till fånga i Vinsennes och dömdes till döden af centralkomiten, har lyckligt undkommit till Versailles. Presidenten i kassationsdomstolen Bonjean nålles häktad. Deremot meddelar insurgenternes officiella tidning, att sedan Tulker bevisat sin oskuld har han blifvit ställd på fri fot. Det väckte stor uppståndelse i Paris, då det. blef bekant, att amiral Saisset lemnat staden och begifvit sig till Versailtos. Man såg häri ett osvikligt bevis på, att de qvarter, gom hade vägrat erköpna centralkomitån, icke längre kunde tärka på att göra motstånd. Ionan amirslen reste, tillkännsgar Han för generalerne, officerarne cch merskapet i nationalgardet eiler; rättare sagdt, den del af detta, som hade ställt sig under hans befäl, att det från den 25 Mars kl. 7 stod dem fritt ätt stanna i sioa hem. Centralkomitens officiella tidning har nu också meddelat. en redogörelse för det fega blödbadet bland obeväpnade medborgare på Rue de la Päix. Dessa beskyllas naturligtvis för att ha öfverfallit nationalgardet på Vendömetorget samt kallas orostittare och upprorsmakare. Såsom särdeles farliga personer nämnas Heckeren, Coötlögon och Heari de Poöne, hvilka stodo på god fot med kejsardömet. General Bergeret visade en nästan öfverdrifven långmodighet, förklarar tidningen. Han lät trummorna gå i nära fem minnter och upprepade åtminstone tio gånger den lagliga uppmaningen till hopen att skingra sig. Slutligen gafs eld, och semeuten skingrades genast. Man har general Bergerets kallblodighet och fasthet. att tacka för,, försäkrar tidningen till-slut, att ännu större olyckor kunde förebyggas; ty han förstod att lägga band på nationalgardisternas rättmätiga harm. De många ryktena, att Garibaldis söner skola personligen deltaga i den upproriska rörelsen befionas lyckligtvis vara ogrundade. Sannolikt besagna resoingens ledare namnet Garibaldi till lockbete åt dem; som kunna vara mottagliga derför. Ricciotti Garibaldis ordonnansofficer Thiebault har inlemnat följandebret till tidniogarne i Paris: Hr redaktör! General Menotti Gaåribaldig namn har af några tidniogar nämnts i sammanhang med de händelser, som i detta ögonblick försätta hafvadstaden i 0:0; jag skulle vara er tacksam, om ni ville underrätta allmänheten; att hvarken general Menotti eller hans bror Ricciotti för närvarande befinna sig i Paris Härförutan meddelar Daily News med mycken bestämdhet, att Menotti Garibaldi vistas i Evgland såsom gäst hos öfverste Chambers, och att den förmente Menotti, som uppgifves föra befäl i Paris, skall vara någon garibaldisn, som liknar Garibaldis son och med en viss ostentation rider, åtföljd af ordonnansofficerare, omkring på gatorna i Paris. Pierre de Bury, löjtnant i generalstaben vid Vogesarmen, här skrifvit ett bref till Ulric de Fonvielle, hvari han törklarar, att än Garibaldi ingalända ämnar deltaga: i t franskt medborgerligt krig, och att han för närvarande : vistas på Caprera, sängliggande af reumatiska plågor: Om hanvän vore aldrig så frisk, tillägger brefskri!varen skulle det-icke falla honom in att sluta si till rörelsen i Hötelde Ville: sön Tok Till Daily Newe skrifves från Paris: Vid hörnet af Rue Meyerboer i närheten af den nya operan har jag bevitnat en scen, som visar, hvilket ohyggligt lif vi för närvarande föra i Paris. En uog nationalgardiet, som tydligen hörde till qVartetet, Hade samlat en liten grupp af granfar omkring sig. Han skakade i alla lemmar, och dragen i hans bleka ansigte voro i stark rörelse, under det han berättade för oss, huru en af hans väns ner hade blifvit ibjälslägen föregående dagen, Den mördade var son till vieomte de Molinet. Denne, som deltsgit i ördvingsvännernas demonstration, kastade sig ötver sin sons lik och ropade, att ingen makt på jorden skulle skilja -honom från håns barn. Han togs derför tillfånga af upprorsstiftarne. De förklarade, att han måste skicka bud efter t9vå af nina vännor sam Akalla hogära hänge