Aftonbladet – 1 april 1871, sida 2

len skänken stannar icke ens vid denna imma. Indelta soldaten har nemligen uner nära tvenne århundraden varit en fitig dlare å de fält, der han fått sin bostad sig nvisad. En af reservädteroa i nyssnämnda omitå har uppgifvit att enligt från regeenten och kårer till komitån inkomna uppifter, nävarande åker-arealen å indelta soläternas torpställen, jemförd möd urspfängga, visar en tillökning af 173,376 qvadratefvar. Då i och med indelningsverkets afyftande denna uppodlade jord.skulle komma l: tt återgå till hemmanen, så följer derat, ztt: ost-: och rotehållares efvän beräknade skänk . kulle ökas med ett SOPP mötsvåramde od-. ingskostnäden för nämnda åker-äreal, eller fter ett pris af 20 rdr pr qvadrat-re, med n sönima ät 3,467,520 öch skänkens hela elopp skulle således, te oende af olika beäkningär, uj pe till 68 eller 94 millioner; bådadera n, som man finner, ett högst jetydligt belopp. Att det verkligen är fråga om en skänk af lenna betydliga summa, trkänner också hr Mankell då han (sid. 29) yttrar: Den invändning, man vanligtvis hör anföras mot ndelviogsverkets upphäfvande utän aflösning ler hot ea lindrig sådan är den, att den oterade eller berustade jordens tillfälliga inishafvare gönom efterskänkande af besväret, ller en del deraf, skulle erbålla en skänk i skade årliga inkomster och deras egendomars lerigenom ökade taxeringävärde, under det innan fastighet och landets öfriga beskattvipgsbara kapitalvärde skulle komma att ryckas afren ökad börda gevom förminskale å liga inkomster och fsstigheternas derisS0öM förminskade taxeringsvärde. Denna nvändning eger tvifvelsutan sin riktighet. Då hr Mankell sålunda betscknat den råga atta sfösningen, säsom i sjelfva verket en skänk, bar han dermed äfven sjelf brutit stälven öfver den så kailade befogonhetens, ty ett anspråk att erhålla en skänk, helst en så betydlig, Nörer väl aldrig kunnas kållas befogadt. Något egenthgt berättiganden, säger hr Maokell vidare, att af. rustoch rotehållare fordra aflösning, sydes ickeur den historiska atvecklingens sydpunkt förefionäs.: Vill pan det oaktadt besluta si? för en aflösning, måste densamma hufvudsakligen betraktas såsom en eftergift åt andra sömhbäöllsklasser. Med uttrycket: vill man besluta sig för en aflösning., i det sämmantiang det här förekommer, måste ju menas: vilja ruöstoch rotehållare besluta sig för ex äflösning, och följaktligen skulle det vara allenast rustoch rotehållare, söm i dennå fråga ega beslutande rätt. Om således vissa samhällsmedlemmar ifråSE undslippandet at skyldigheter, hvilka je i egenskap af jordegare äro förpligtade att foligöra, så finnes hvarken för staten eller de savshällsmedlemmar, som få öfvertaga skyldigheterna, något berättigande att derför fordra ersättning ef de befriade! Vidärej om förstnämnde samhällsmedilemmer godhetsfullt besluta sig för att lemnt någon ersättning, så är detta blott en eftergift åt de andra samhbällsmediemmarne! Sådan premissen är, sådan har ock slutledningen blifvit. Vi torde. ej behöfva yttra oss om arten af någondera; Hvyaiföre befria sig rustoch rotehållärne ej äfven från skjutsoch väghållningsskyldigheten, från ordinarie räntan och krönotionden — hvarifrån allt man kan begära befrielse på fullkomligt lika goda skäl, som från rotefingen — samt kastar alla dessa bördor på. öfriga samhällsmedlemmar? Något berättigande för dessa att fordra ersättning för öfvertagandet af besvären skulle ju, enligt hr Mankells slut konst, icke förefinnas. Rättighetea för rustoch rotehållare att utan aflösning befria sin jord trån den grundskatt, som indelningsverket innebär, skulle ati nars, säger hr M., ligga dels deruti, att vid indelnidgsverkets införande den ekonomiska krigsbördan iogslunda blef jemnt och rättvist fördelad, och de jord--eller fastighötsnaturer, som derigenom kränktes, måste anses hafva full rätt att, när sådant lagligen kan ske, afkästa den orättvisa bördan, dels deruti ått åtskilliga folkklasser, efter indelningsverkets införande, utan afflösen vetat helt och hållet eller åtminstone till en stor del befria sig från dem genom indelningsverket åliggande förpligtelser., dels slutligen derati att rustoch rötehållare vid indelningsverkets införande, möt åtagandet afdess börda, erhöllo det privilegium, att då och i kommande tider blifva befriade från utskrifningar af hvad famn som Kölst. Det torde tillåtas oss att anställa några betraktelser särskildt för hvart och ett afde förebragta skälen. Hvad först beträffar påståendet om den förmenta ojemnheten vid indelningsverkets införande, brister hr Mankell totalt i anförande af ens en tillstymmelse till skäl derför. Sådana kunnå ej heller anföras, ty det är en känd sak, att roteringskommissionerha förforo med den yttersta noggrannhet vid fullgörande af sina uppdrag, och de instruktioner, som för dem voro utfärdade, bära nogsamt vitne härom. För den, som intreaserar sig för att tags kännedom om dessa instruktioner, tillåta vi oss nämna instrukionerna af den 3 Januari 1683 och den 2 September 1685. Om för öfrigt någon ojomnhet vid besväs rets ordnande egt rum, skulle den berättiga ill ett sådant utjennande, hvarigenom hela besväret afkastas? Hvilka : statsrättsliga konseqvenser skulle komma att ur ett sådant berättigande framgå? Vi fråga blott. Hvad sedan angår påståendet, att åtskiliga folkklassor skulle vetat att utan aflösen befria sig helt och hället eller till en stor del från deras, genom indelningsverket, åliggande förpligtölser, så är hvad hr Mwikel! härom anför, rörande allmänna frälset, på sin höjd en half sanning. Frälset, som är roterädt lika med skattejorden, erlägger nemigen, utom den bevillniog, som enligt 2:dra ertikeln utgår på grand af taxeringsvärdet, lerjemte en bevillniog för hvarje rusttjenstnark, och denna bevillniog är att betrakta åsom en vakansafgift, hvar: den frälset åligande: skyldigheten stt uppsätta adelsfane.egementet år 1720 förvandlades, och om lenna vakansafgift numera, till följd af penvingevärdets sjunkande, är låg, så är det cke destomindre en vakansafgift, och påståmdet att ifrågavarande jordnatur utan aflöen befriat sig från sin förpligtelse är såleles icke öfverensstämmande med verkliga her Oe PETE BRY Re Oe. AT