Aftonbladet – 1 april 1871, sida 2

ing Paf hvad namn som helst, så törde vVilicl ödgas något utförligare sysselsätta oss med lfö ensamma. K Ingen har, såvidt vi veta, förnekat, att dölar täende regementena —— hvilka redan i 10341st rs regorifigsform. uppräknas och som, med m nodantag blott af de i senare tider tillkomna Y kånska infanteriregementena, äro desamma lät om ännu i denna stönd finnas, och om hvilka ide et i nämnda regeringsform heter: och skola ut essa lill häst och fot efter ordningen hållas )i ofmpletsa och hellre starkare än svagare?, —ld ä snart förminskning af deras nummerstyrkas gt rum, under tiden före indelningsverkets ordst ande kompletterades de genom utskrifning, om omvöxlande skedde efter gårdtalet och hufudtalet, och att utskrifoingen således blottla jade regementenas uppfyllande?, såsom det fta uti riksdagsbeslutet rörande utskrifnin-yi sarne Hette, till ändamål. Pogen lärer heller —d i förmoda det åtminstone — vilja förnekals stt på grund af det ovissa och kostsamma ila itskrifningen, Pallmogens, fullmäktige herre-ls lagsmän?, såsom det uti kontrakten af den lt ) December 1682 hetör, uti den mening l! Pstannat, att i ställst för mManskaps förskaf-!h fande genom: ötskrifning, som härtilldags utilt riket öfligt varit, de till K. M:ts militieso Pständiga och rigtiga vidmakthållande en gija Pnare utväg och lättare medel funnit, nem-(l ligen ett visst knektehåll efter gårdarne un-t lergå, och att allmogen förmodat att denna jt nrättning till fotfolkets anskaffande varait mycket riktigare än de förra ovissa och kost-t samma utskriföingar?. Om således dettg icke kan förnekäs; så måste det äfven medgittss, att det var mott åtagandet att ständigt hålla de stående re-1 gementena kompletta, som allmogen genom, nyssnämnda kontrakt tillförsäkrades att ?från k; Putskrifnisg och alla dervid hängande besvär, I: hvad namn de helst hafvå kuuna, samt förLEG och våldsamma vVärfaingar, Du s och i tillkomröande tider vara alldeles qvittel. och befriade? : Nr Då hr Maukoll emellertid säger, att fote-, och rusthållare erhöllo privilegiuni att viral; Befriade från utskrifvingar af hvad namn som helst, så är detta påstående, hvad rugthållarne angår, på intet vis Öfverensstämmande med sanna förhållandet, ty mean rosthållarne och kronan fianss inga kontrakter upprättade och rasthällsrae hafva således , ej heller erWållit några sådana försäkringar, . som äro i fråga Hvad åter rotehållarne be-, träffar, så har hr Mankell, genom att vid sin , citation ur kbektekontraktet utesluta en hell mening af detsamma, gifvit deråt en bety-l, delse, som det i verkligheten ingalunda egar. . Må man jemföra de ord vi ofvan ör knektekontraktet återgifvit med hr Mankells citation. Man skall då finoa att han uteslutit meningen: och alla dervid. hängande besvär?. Det är likvisst tå denna menitg som orden: Phvad nonn B3 helst hafva kunne? sylta, och icke på ordet ?utskiifoiog. — Att detta är förhållandet följer icke allenzst af språkbraket, utan äfven alldeles oförtydbsrt af den omständigheten att den utskrifning, Bvarom fråga är, alltid var af enahanda slog, nemligen till de stående rogementenas uppfyllande, men besvären, uti hvilka, bland annat, innefattades den utskrines utrustoing, d. v. s förseende-Mmed beklädsad, beväpning rm. ra., voro al mångahanda slag. Ett uteslotande al orden: ?och alla dervid hängande besvär, lärer således icke kunna betraktas annorlunda än såsom ett försök att gifva den mycket omtalade försäkringed i knektekoritraktet en annan tolkvidg än den, som förnuft och språkbruk måste tillägga dena. Et dylikt försök hafva vi äfven förut bemärkt, dåren af Andra kammarens reservanter i 1869 års försvarsutskott, återgaf den ifrågavarande meningen ur knoektekontraktet på följande sätt: utskrifningar (med alla dervid hängande besvär) hvad namn de-helst häfvs kunna och således genom att omgifva de ifrågavarande orden med arentes sökte hänföra orden: hyad namn helst bafva kuonx till utekrifning? i stället för till-bervären?. Vi fästa för öfrigt icke synnerlig vigt vid de ifrågavarande försäkringarne, ty det är ja alldeles uppenbart att hela meningen med nektehållets pande var att rekrytera regementena medelst rotering i stället för dittills öflig utskrifning, dch den sjelfkitåra följden häraf var att den utskrifning, i hvarsställerote. ringen trädde, skule upphöra, men då min finner att åt försäkringarne ville gitvas den vidsträckta betydelse, att de skulle befrisg: vissa samhällstedieminar från all skyldighet att försvara sitt land, blir deten Helt änvan 8xk. De ofvanvämnda försäkringarne finnas för öfrigt blott i kontrakten med vissa proviosär, hvilket bevisar att man, vid kontraktens uppgörande, ej vid dem fäste synnerlig vigt. Hade de likväl egt så vidsträckt betydelse, som rmman nt vill tillägga dem, torde väl menigbeterba varit angelägnare om att få dem i kontraktet intagna. Obestridligt är emellertid att den personliga skyldigheten stt hålla regementenas Hummerstyrka vid makt, genom roteringens infö. rande öfvergick till ett-realt besvär för jorden, eller, med andra ord, till en grundskatt. Då nu hr Mankell påstår att rustoch rotehållare ieke kuvna åläggas ikläda sig den allmänna värnepligten utsn att i gengäld erhålla lindring i nämnde grundskatt, 1å är ju ett sådant påstående eadast i det Tall rimligt, om det ifrågasattes, att de stående regementena skulle upptyllas medelst anlitandsj at värnepligtige, men rustoch rotehålläres förpligtelser i afseende å soldatens underhåll det osktadt orabbadt fostfära. Om hågot sådant här likväl aldrig fråga varit, Värnepligten, såväl den sedan 60 år befintliga, som dess nu ifrågasatte ttsträck-) ning, afser nermligen icke de stående regementenas uppfyllande, ty detta sker fortfarande genom roteringen, utan innebät en af förhållandena nödvändiggjord förökning af de försvarskrafter, som ät Carl XI organiserades och är en rent personlig skyldighet, som dräbbar alla samhällsklasser lika. Att en sådan förökning af rikets försvarsktafter aldrig skulle behöfvas eller sättås i fråga, derom har Carl XI ick8 kunnat försäkra rustoch rotehållire, och har 8j heller gjort det: ÖRKEENSRSOSTRNRTNETRR De särskilda skrifvelser, genom hvilka kamrarne officielt underrättats om drottning Lovisas frånfälle, upplästes vid början af dagens plena, tillhvilka de flesta ledsmöterna iofaonit sig högtidsklädda, i Förstå kämmaren at sekreteraren, i den Andra af tsIlmsävend