Aftonbladet – 30 mars 1871, sida 3

Article Image
Tdsviken, maste, äfven en icke munnar medgifva styrkan af de af K. M:t och framstående strateger anförde skäl för denna senare jernvägsriktning med afseende å landets försvar, och beklaga, att riksdagens mzejoritet, hvilken troligen icke så väl som K. M:t varit i tillfälle att bedöma frågan ur militärisk och statsekonomisk synpunkt, beslutit norra stambanans riktning, såsom den är afsedd att utföras, Vi hafva derföre uppriktigt gladt oss åt, att en jernväg i den riktoing, vi med anlednicg af den fullständiga utredning denna fråga erhållit, ur syppunkten af fösterlandets försvar och för dess materiella utveckling, tänkt oss för landet fördelaktig; skulle komma till sgtånd genom ett enskildt bolags försorg; men befara storligen, att det vigtiga militära ändarmålet med denna bana icke vinnes, om den skulle komma att byggas smalstpärig. Men behötver nemligen icke vars strateg, för att kunna beräkna, satt, om trupper och krigsmateriel skulle ombyta vagnar i Köping och Thureberg, samt transporteras med der, jemförelsevia ringa rörelse-materiel, som den smealspåriga banan skulle komma. att ega, så vore densamma till föga nytta i detta hänseende, Antages. t. ex. att banan skulle erhålla ett lekomotiv och 20 vagnar pr mil, hvarnied ön ganska betydlig fredstrafik kan skötas, eller tillsammans 17 lokomotiv och 340 vagnar; att af — detta antal till och med 15 Ickomotiv och 300 vagnar kunde användas för trupptransport; att hvarje tåg emellan Köpicg och Thureberg fräta och tillbaka med lastning och lossniug, och med uppehåll för mötande tåg, erfordrade minst 12 timmar; att tågen vore sammansatta af 20 lokor. otiv och 30 vagnar, rymmande hvardera i medeltal 10 infanterister med tross, ammuniton, proviant rm. m.; eller 3 kavallerister med-hästar och trosa må. m.; samt att å hvarje tåg mdes 1e batteri fältartilleri, htilket i verkligheten torde vara högt räknadt, om man i räkniogen medtager ambulåiisen, projant pontonierer med materiel och allt hvad en armekår maste medföra; så finner man, att med all den materiel som den smalspåriga banan disponerads, kunde dagligen framföra endast cirka 1800 ran iofanteri, 300 man kavalleri och 11s batteri fättartilleri med tilhörande tross och aromupition m. m. Man fioner häraf tydligen, huru otillräcklig en sådan bana skulle blifva, i afseende på trupptrantporten, derigehom att stambanans materiel icke kunde begagnas, utan man vore inskränkt till banans egna lokomotiv och I vagnar, samt att en oersättlig tidspillan ifarans ögonblick härigenom skulle kunna uppkonima. Hvad beträffar Upsale—Margrethehillsbanan, å, skulle, om den anlades smalspårig, komnunikationen emellan Gefle—Dalabanan och hutvädstaden, som genom donna bana förkoras med öfver 6 mil, deremöt försvåras geom 2:ne omlastnivgsr vid Margrethekill och Upsals. Vi skulle ur allmän pyppenkt mycket beslaga denna utgång af frågan, helst som vi ultid ansett, att Upsala—Sala—Storvikaanar, ehuru medförande fördeler för Gefle —Dala-jernvägsintresset, deremot, i fråga om andets försvar, Norrlånds förbindelse med de ödra orterna, och bergslagens med Stockwolm, icke uppfyller de fordringar, man stäler på en stambuna; och för,iogen del kunna villa det sätt, hvarpå annag till denna baak påbörjände, tvärtemot K. M:te proposiion, och trärtemöt regeringens ledamöters 1itlåtsnden i kamrarne, vid sista riksdagen ned en knapp majoritet, vid gemensam voering genzomdrefe. Att många omständigheer medverkat till denna utgång torde våra ulmänt bekant. Vi vilja hålla oms till det gentliga skäl, som offentligen yttrades, nemigen; att de bolag, som då uppträdde för yggande af Sevalla och Margretehille-linina icke vore allvarligt enade, och icke skulle kunna åvägabriogas; samt att det deröres vore nödvändigt besluta om norrastambanans byggnad, aäsom stambeana, öfver Sala ill Storvik. s Nu äro emellertid dessa bolag bildade, och; ned de namn som ställt sig i spetsen för lesamma, kan man ej tvifla på att företagen komma till stånd, undersalla förhållanden, sänt, om de begärda lånebidragen erhållas, på ett sätt, som uppfyller det allmännas fordriogar. Vid sådant förhållande synes oss fullt skäl vara för handen, att närmare öfverväga frågan, huru och Påhvad sätt beslutet om:norra stambanans fortsättande bör bringäs till utförande. Döt torde vara oemotsägligt, att tanken på stambanor aldrig i Sverige hade uppstått. om man hade trott, att jernvägar på annat sätt kunnat komma till stånd. Den erfarenhet, som vunnits om resultaterna af stambanornas verksamhet, ur rent financiel synpunkt, visar också, att dessa resultat äro ingenting mindre än fördelaktiga, enär stambanorna ännau, på 15:de året, efter deras öppnande, icke lemna i verklig behållning mera än omkring 3 proc. af anläggningskostoaden; och då denna för de redan färdiga stambanorna uppgick, år 1869, till omkring 85,000,000 rdr, gör staten således redan en årlig ränteförlust genom stambanorna af 2,550,000 rär. Fallbordandet af den nordvestra och utförsndet af-den östra stambanan torda fordra, ytterligare, 15 å 20 millioner; och således koma stambanorna att årligen kosta staten 3 millioner rdr eller 11a gång Hela bevillningen. Då till följd af de beslut, som redan fattats, eller komma att fattas om anslag till värt försvar, bevillningen redan kommer att fördubblas, så är det i sanning tid att tillse, det systemet af stambanor icke utsträckes längre, än behofvet kräfver; eller åtminstone, att stambaror icke byggas i sa:nma riktning som enskilda banor anläggas; änna mindre, att en KtaMbang snlägges, som på sett afstånd at omkring 2 mil.på begge sidor, omgifves ef 2 enskilda banor, hvilket är händelsen med den ifrågasatta norra ståmbsnan från Upsala ända till Krylbo. Norra stambanan från Upsala öfver Sala till Storvik: skulle, enligt! jetnvägsstyrslsens sista; medsatta förslag, utförd i enlighet med de -sönast byggda stambanorna, komma att kosta 12:044;000 rdr, men efter en annan beräkuving, omkring 10.000,000 rår eller noga räknadt 9,688,000. Då emellertid rörliga materielen i dessa förslag Dbliffit nödsktt från 100,000 rår till endast 75,000 pr mil, men erfarenheten å fe redan färdiga stambanorna visat att 100000 rdr pr mil icke ens äro

30 mars 1871, sida 3

Thumbnail