Aftonbladet – 30 mars 1871, sida 3

igen SSLAGA OMS UcUsALLDIngen 1 den örat beräknade, ännu högre anläggtingskostnader -leller 12,395,000 rår; och det derjerite visat sig, att, icke allenast inga öfverskött uppkommit vid utförandet al de senast fullbör-Jdade stambanorna, osktadt högt beräknade förslagspriser, och ej obetydliga privata till skott af jord och penningar, utan att tvärtjom de beräknade och anslagne summorna icke ens räckt till för srbstenas utförande loch anskaffning af nödig rörlig materiel, a Itorde man komma sanningen närmast, hvad den biifvande kostnaden beträffar, om mar Ihäller sig till det af k. byggnadsstyrelsen först uppgjorda förslaget. Och Tikväl är, genom denna bana, ej den oundgängliga föreningen emellan Norra stainbanan och det öfriga jersvägsnätet vid Köping åstadkommen. Härtill erfordras, enligt jernvägskomitens förslag, en linear Köping— Westerås—Sala, hvartill kostnaden af samma komite beräknats till 2.932,000 rdr. Om denna bana icke genom enskildt bolags försorg ästadkommes, hvartill föga sannolikhet förefinnes; och under förutsättning hvaraf staten ändå torde nödgas biträda med ett lån till två tredjedelar af beloppet, eller nära 2,000,000 rdr, så lärer väl staten nödgas att utföra jemväl denna linie såsom stambana, med en kostnad af nära 3,000,000 rår. Den Norra stambanans fortsättande skulla således komma att kosta staten, ilyckligaste fall, omkring 10 millioner till stambanan, och 2 millioner såsom lån, för den händelse att ett bolag för sistnämnde bolag kan bildas, men möjligen ända till femton millioner till anläggving af stambanor. Då bolag, som bildats för Thureberg—Westerås—Köping och Upsala—Margrethehills-banan, hafva förklarat sig villiga, att, mot erhållande af ett lånebidrag till två tredjedelar af den beräknade anläggningskostnaden, eller tillsammans 8 millioner, på samma vilkor och mot samma, ränta som staten sjelf kan verkställa upplåningen, utföra dessa bansträckor, nöed en längd af 29 mil Genom bifall till detta förslag skulle såledeg en besparing för stätiverket beredas, af minst 4 men möjligev ända till7 millioner rdr. Statens ränteförlast på anläggöingen, som, om nettobehållningen på trafiken upptages till 3 procent på anläggningskostnaden, skulle utgöra, i förstnämnde lyckligaste fall 240,000 rdr, men i det senare 450,000 rår årligen, pndginges derigepom; och landet finge omkring 15 mil längre jernvägar, lagde i, för nationalförsvaret, för industrien, för Norrland och provinserna närmast porr och vester om Mälaren fördelaktigare riktningar, än den endast i Gefleintresset utstakade Salabanan. För tillfredsställande sf detta intresse och jemväl med afseende å behofvet för Nortland af lättad transport för malw från Norberg, återstår då endast anläggandet af jernvägen från Storvik till Krylbo, från hvilken unkt till Norberg en bana kommer att anläggas genom ett enskildt bolags försorg. Om också detta bolag icke vore hugadt, att emot låneunderstöd af staten, fortsätia från Krylbo till Storvik, så kan, med de besparingar, som på ofvannämnde sätt blifvit gjorda, denna ana från Storvik till Krylbo, hvartill kostnaden af jernvägsstyrelsen beräknats till 4,254,000 rdr, af statea utföres; och jemväl fortsättningen deraf på andra sidan Geflebanan emot Norrland, hiket för denna ITandsort vore af högt intresse, befordras. Genom undgående af ofvannämnde ränteförlust kunde staten också fortsätta jernvägsanläggningar till Norrland och den längre påkallade förbindelsen med denga landsort påskyndas. Vi anse denna förbindelse vara af det intresse, att äfven om riksdagen icke funne skäl att bifalla låneunderstöget till Bergalags. och Margrethehillsbanorna, men dersmot att redan nu åbörje byggandet af den Norra stambanan, etta ia IF borde ske från Storvik tillj. lbo på det att erfarenhet må vinnas, hu-l: ruvida icke äfven utan någon statens mellankomst, dessa banor kun:a åstadkordmas. Vi äro förvissade om, att hvarje fördomsÅ I ; fri, sjelfständig riksdagsman, som endast ser på det allmännas fordran, och rätt uppfattat sitt ansvarsfulla kall, hvartll ej minst hör tt tillse, det folkets medel icke onödigtvisi: bortslösas, skall med oss iastämma i det of-: van anförda. Men man invänder: xdet går ej! an att robba ett riksdagsbeslatss Vi skola söka att visa halten af dennos invändning. För staten, likasom förden enskilde, måste det vara en regel, att undviks onödiga utgifter. Slöseri eiler onödigt användande af statens tillgångar drabba hvarje medlem af samhället. Särdeles i ett litet och fattigt and, såsom Sverige, drabbas hvarje medbor-: gare kännbart häraf, och detta i desto högre! grad, då fråga är om millioner. Samma regel måste således gälla för statens, som för den enskildes affärsverkaam; het, och misshushållning för den förre äri j I ; j j misshushållning för den senare. i Om en enskild person, vi vilja antaga en landtbrukarej beslatit sig för att uppföra en husbyggnad, men finner, sedan han bestämt sig fören uppgjord plan, att byggnaden pål stt annat sätt kunde göras billigare och ändamälsenligare, så är väl ingen så enfaldig mot sig sjelf, att hän, derför att hän en gång bestämt sig för den första planen, af ee att icke ändra ett fattadt beslut, fullföljer densamma, med uppoffring af penningar, än-. damälsenlighet och andra fördelar. Enakanda borde förhållandet vara medi: staten. Beslutade en riksdag ett anslag för! ett företag, som, iniian medlen blifvit använda, man anser kunna utföras på ett för staten billigare och bättre sätt, så bjuder välsundal förnuftet och omtanken för lardets bästa att i tid ändra detta berlut. Om, i ett land med små till; ångar, tvekan under alla förhållanden mäste uppstå att bestämma sig för anslag, som, i förbållande till våra tillgångar, måste anses högst betydliga, så torde man kunna anse såsom otvifvelaktigt att vidhållandet af ett derom fattadt beslut, äfven aedan det visst sig, att anslaget på ett för det allmänna fördelaktigare sätt kan användas, vore. minst sagdt, oklokt, och att ett sådant vidhållände icke år någon synpunkt kan försvaras. Men härtill kommer, i förevarsade fall, att beslutet, enligt hvad kändt är, ännu -. 2 UR I Pr Su FR STI vi TERSOÖVA Ni