Aftonbladet – 30 mars 1871, sida 3

vara ett glädjande ältar det skullevisa att begäret efter kunskap och bildning numera är större än tillförene. Det är visserligen en sanning, att den fördomen existerar, att en studerad persork icke gerna åtager sig mera timpla åligganden, mer den är dock numera i aftagande. Det vore, enligif talärens tanke, opraktiskt och för staten gkadligt! att genom en så förändring som den ifrågavararande. ur statens tjenst utesluta alla de krafter. tom utgå från de lägre klassorna, och ville bark derför yrka aislag å motionen och bifall till ntå skottets förslag. Hr Dahm ville icke underkasta motionärens skäl en lika noggrann skärskådning, som den.f hvarför utskottets motivering från hans sida varit utsatt, utan ville han i stället med några exempolj från de länder, der undervisningen i statens läro3 verk icke är kostnadsfri, visa bvarthän sådant 1e-F der; I England bar det gått så långt, att landet största skriftställare måst rikta den skarpaste ud-4 den af sina pennor mot ett uppfostringssystem,f som grundlägger de mest förhatliga aristokratiskar åsigter, och i Frankrike, hvarest åtminstone til jonaste tider större delen af undervisningen varitk belagd med afgift, står den allmänna bildninger för närvarande på den ståndpunkt, att fransmän nen sjelfva måst erkänna, att de blifvit slagne aff tyska skolmästare. I Preussen, der skolafgifienå varierar mellan 41 och 4 thaler, är det endast 1 procent af dem, som besöka de högre elementar i läroverken, hvilka komma i åtnjutånde af kost5 nadafri undervisning. Det är dock icke de fattiga som deraf draga fördel, utan det är sönerna afj en del embetsmän, hvilka stå i en visa ställf ning till gambället, skolan eller kommunen. Följ-5 den är, att i detta land visserligen finnes mycker! lärdom, men också mycket junkerdöme. Motionärer! har talat om sensationsskäl, men det skarpaste sen-F sationsskälet torde vara det, att, då man är van vid en god sak, man icke bör öfvergifva den för något sämre. Då man desutom för närvarande öfverk hela Europa sträfvar efter att nedvräka all ständs-F skilnad, vore det väl ej ekäl att vi här i landet söka upprätta rikedomens aristokrati Hvilkerå auktoritet skulle för resten pröfva, huruvida me-l dellöshet förefinnes? Icke blefve det åen fattigeÅ som komme att sitta emellan, ty han kunde all tid framdragå bevis för sin oförmåga att betala utan det biefve den mindre industriidkaren, der klent aflönade embetsmannen och innehafvarne af de små jordlotterna, för hvilka alla det blefve omöjligt att precentera fattigdomsintyg. Derssl baru skulle således, då de ej mäktade betalal blifva från skolan utestängda. Motionären bark anmärkt, att man i privatskolorna söker samman-Å föra fattiga och rika mäns barn. Med skäl kunde dock ifrågasättas, huruvida det vore nyttigt attf bland en mängd rika barn införa ett och annatk fattigt, som alltid skulle känna sig tillbaksatt vidt tanken på att dess fader icke förmådde betals.k läroverk, betalar icke den ena för den andra, hvarför ock en fullkomlig likhet kamraterna emel-å lan är rådande. Motionären har anmärkt, att hav begärde så litet, då han blott begärde en underÅ sökning af saken. Kunde icke samma resultati vinnas med mycket mindre kostnad, derigenorm att hvar och en hår med allvar tänkte på saken och) för sig sjelf utredde den? — Tal. yrkade bifall tillö utskottets hemställan, : Frih, Fock instämde med den föregående talak ren. Det skulle vara sorgligt om från Andrak kammaren skulle utgå den åsigt, att, redan inorfs skolan skilnad borde göras me: den fattige oci len rike.