Aftonbladet – 30 mars 1871, sida 3

INURA Eb IUKRDVE GLVCKIGIDEA MTTIEGRUIG EL LAG af mensklig anordning beroende fäktorer; som bidraga till det slutliga resultatet. Uti detsamms bör således gifvas en fullständig redogörelse för arbete; gödsel, foder m: fl. utaf de mänga ämnen, som måste utgöra föremål för en Iandtbrukares omtanke. Endast om landtbruksbokhålleriet är så ordnadt, uppfyller det sin bestämmelse, att gifva landtbrukaren en sann bild utaf dess affärsverksamhet och derigennm bibringa honom det största mått af erfarenhet som under deasa förhållanden kan vinnav; och vidare: det måste. vara det rationelt rätta att till pek för Hans bokslut välja den tid af året, då Xx affär med största sånnolikhet och under vanliga fall kan anxex afslutad; då de produkter, han frambragt antingen direkt från jorden eller genom dessax ytterligare förädling, blifvit: på ett eller annat sätt använda; då hant förråder etter regel äro i det närmaste tomma och skledes så nära som möjligt intill den tidpunkt, då han får åter börja att uti en ny gröda skörda frukten af: föregående månadets arbeten. Att utan bebvärliga, oftast omöjliga inventeringar och utan kalkyler, bygda på mer eller mindre sannolika antaganden uti årets räkenskap, få en fullständig och sann redogörelse för verksämheten såi dess helhet som uti des särskilda delar, detta. är; med. ett ord; målet för ett. väl ordnadt landtbruksbokhålleri, om behofvet hvaraf vi beklagligen här i landet hittills gjort oss alltör liten reda, men hvarom den unge blifvande landtbrukaren bör bibringäs en varm och innerlig öfvertygelsex. Det af utskottet föreslagna sättet för bokföringen skulle utan tvifvel hos eleI verna förgqväfva all lust för bokföring. Det vore gaka märkvärdigt att utskottet kunnat fråmtomma med ett aådant förslag, oaktadt styrelsen för det iffågararande landtbruksinstitutet uti afifvet utlåtande afstyrkt förändring i bokföringen. å emellertid Första kammaren redan afslagit utskotteta hemställan, låge på. den Andra kämma;I rens beslut i frågan ingen särdeles vigt, men det I skulle vara en märkvärdig debetsedel kammaren, I hvars flesta ledamöter utgjordes af jordbrukare, I gäfve åig, om den bifölle utskottets förslag enast på den d att en stor del af statens råkenskaper afslutas efter kalenderår. Tal yrkade afslag. Med honom instämde br Kolmodin. Hr: Berg var till det hufvudsakligaste förekommen af. den förste talaren och ville derför endast tillägga ett par ord med afteende på tiden, då bokslutet bör vid en landtegendom förrättas. Enig talarens tanke vore Mars månad icke den dertill lämpligaste utan snarare Juni eller Juli, emedän man då icke allenast längesedan aftröskat grödan utan äfven i de flesta fall försMlt den. Döremot vore ett bokslut i Februari månad isynnerhet vid ett landtbruksinstitut rental omöjligt-och det vore icke nog med att eleverna lära sig. att. plöja, så och skörda, utan de borde åfven vänjas vid den inre förvaltningen, ty att-föra sin hufrudbok iHufvodet. har ofta ledt till obestånd. Talaren anhöll om afslag på utskottets hemställan och. bifall -till reservåtionen. j fr I Grefve Posse skulle visserligen kunnat gifva ganska goda skäl för utskottets hemstållan; men ansåg det ej gagna till något, sedan frågan genom första kammarens afulag fallit. NEESrreE Hr 0. B, Olsson, som varit i tillfälle att vid flera skånska egendomar förrätta bokslut på skilda tider och funnit att sådant Kw mycket Väl för tig, yrkade bifall till statsutskottets förslag. Hr Dufva. Utskottet hade på grund af revisorernas apmärkningar gjort sin framställan, hvarmed det afsett att bringa ordning och reda i Alnarpsaffären. Om detta ändamål är önskvärdt, torde utskottet hafva förfarit rätt, då det icke förbigått ot, som vitnade om ojemnbet i förvaltningen och det vore då att beklaga att -genoml Första kammarens beslut frågan. för. denna gångj faktiskt fallit. Frågan gällde emellertid icke här landtbrukainstitutet såsom landtbrukaskola utan såsom n statens institution, och det vore då nödigt tillae att tillfälle icke lemnades öppet för införande af några nya oordningaf. Mot förändringen bade såtom skäl åberopats, att eleverna derienom: skulle. bibringas en oriktig föreställning om okkälleri. Talaren trodde ati om den boeärta de inhemta skall blifva dem til något verkii; gagn, de måste lära sig att göra bokslut hvad dag som helst. Yrkade bifall till utsköttets förslag. Hr Berg. Den siste talaren hade förmenat, att man hvilken dag af året som helst kunde förrätta bokslut. Detta hade sin giltighet i afseende på köpmannenoch industriidkaren men icke på jordbrukaren, ty för ett bokslut erfordrades att uppgöra förteckoing öfver tillgångar och skulder och, om än de senare med lätthet kunna utredas, vore det icke fallet med afseende på de förra, för så vidt en stor del af dem bestode i otröskad gröda. Genom votering bifölls utskottets förslag med :92 röster mot 35. Sammanträdet den 22 Mars. Till en början bifölls Andra kammarens tillfölliga utskotts utlåtande, angående framställda. yrkanden om förändrade föreskrifter rörande skyldigheten att deltaga i kostnaderna för nybyggnad och underhåll af lokaler för folkskolan; Derefter företogs till behandling samma utskotts afstyrkande utlåtande i anledning af ir Ehbrenborgs motion om hemställan till K. M:t rörande skyldighet för lärjunge vid elementarläroverk att i viss mån hibidraga till lärarnes aflöning. Ordet begärdes ai hr Ehrenborg, som underkastade utskottets motivering den strängaste rg . Tal; vidhöll emellertid sin åsigt, att följden af den helt och hållat fria undervisningen: är, att en mängd familjfäder deraf lockas att skicka sina söner, oaf-l. sedt om de för studier hafva anlag eller icke, till elementarskolorna. Dessa ynglingar, bvilka sedermera så att säga tvibgas in på embetsmannabanan, !: der de blifva ganska måttliga tienstemän, göra l: icke fäderneslandet det gagn de kunnat, ifall de il: stället blifvit införda på. de praktiska vägarne.! För ait visa huru man af de:anlag, som under, 4 skoltiden yppa sig, kan sluta till individens framtida ståndpunkt i inteilektuelt och moraliskt afieende anförde talaren åtskilliga exempel;från sinl! sköltid Utskottet hadei sin motivering påstått I att -kunskap är makt. Detta ville tal. visst icke I bestrida och han bade ej heller med sin motion ! velat åstadkomma någon minskning i kunskaper, . men han trodde icke att kusskapsmikten stärktes . ; derigenosm, att lärsrekräfternå skola ötan ändamål I bortslösas på obegåfväde lärjubgar, af hvilka, så!: länge undervisningen är fri, ett icke obetydligt an-, i tal öfveravåmmar elementarläroverken. Slutligen hade utsköttet framdragit senmatiohaskäl och täInt om att det nuvarande förhållandet hvilar F den ådlaste kristliga kärleksgrund samt satt det gtulle beforära en gågnelig stånäscirkalation.. Tal. hade aldrig ifrågasatt att den fattige och tillI lika begåfvade ynglingen skulle-erlägga någon un! dervisningsafgift, ock hvad ståndscirkulationen be-: I träffade hade vi i de befintliga privatskolorna många exempel på hurt excellensens son är blan-. dad med sköflickarens söner. Tal: slöt med att ; till vinnande af framgång för sin motion förändra den så, att afgift endast skulle erläggas af de högre klassernas lärjungar med undantag af dem, i hvilka med medellöshet förevade anlag för studier. i Hr Nordenskiöld: Hvar och eh, som med öppen blick studerar de män, hvilka under senare tider mest utmärkt sig i vetenskapernas tjenst,. skall finna att en stor procent af deras antal, omj. icke i första så: åtminstone i andra ledet utgått från de helt och hället obemediade klasserna: Så har fallet varit, förutom med: många andra, äfven med Linong, Berxelius och Scheele. Huru skulle desse män kunnat vinna odödlighet, om icke lyckligtvis skolundervisningen, der de inhemtat de Törata grunderna till sitt omätliga vetande, varit fri? När så är, har man anledning tro, att endast! I mycket vigtiga skäl kunda föranleda ändring i de bestående undervisningsförhållandena, men de skäl da förebragt äro långtifrån rigtiga. Fan har bland annat sagt, att de studerandes antal vid I Upsala Och Luhds-aksdemier på ett-sbetänkligt I sätt ökades till förfång för industrien, som så väl I behöfver-ungdomen i sin tjenst... Om man anstäl! ler eh jiemförelse mellan förr och nu. skall man: