Aftonbladet – 30 mars 1871, sida 3

Hvarför skall alltid Stockholm tillbakasättas? Sedan långt tillbaka hafva hufvudstadens och angränsende trakts, isynnerhet bergslager intressen blifvit äsidosatta med ovanligt ger konseqvens och äfven nu, då hela Sverige: ekonomiska och strategiska intressen på det innerligsste sammanhänga med Mälsrdalens har man dock anledning till fruktan, ati oblida makter hellre skola uppoffra för hels landet vigtiga fördelar, än låta dessa på samm: gång komma det mellersta Sverige till godo. Genom Finlands förlust beröfvsdos rike! nära en tredjedel af sitt område. Den rabt ping i de urgamla handelsförbindelserna mellan Stockholm och syåterlzndet, som hära måste följa, ville till och med våra segerrika fiender förmildra genom den finska handelstraktaten; medeist -hvilken Stockholms handel nästan oförändrad bibehölls och dess fabriksvaror fortfarande afsattes på Finland. Det var från Sveriges sida som dönna trak tat, med uppoffrande af Stockholms intressen. uppsades för att bereda landtbrukaren skydöi mot det smör och kött som inkom från Ilaland, men kort derpå borttog man detta skyde mot de varor, som inkommo ej blott från Fir land och Ryssland utan: ock från hela de öfriga verlden. Följden af. denna traktat upphäfvande blef således blott att Finland: hamnar stängdes för vår industri, och då er friare tullagalieening medgat fri införsel afsi kallade vändighetsoch råvaror, uteslöt härigenom all möjlighet att genom en hardelsiraktat med dessa länder bereda inträd för våra industrialster. Medan Stockholms hamn således fylles 3 ska varor, såeom vi i det följande skol? visa, försvåra Rysslands höga tullsatser afsättningen derstädes af våra produkter, och något försök till handelstraktat med dett: land, såzom t. ex. med Frankrike, har icke ens blifvit gjordt. Emellertid har detta allt verkat i hög grad förlamande på bhufvudsta dens handel och isynnerhet på dess fabrikör, af hvilka också en del till följd dersf måst ned läggas. Genom Göta och Nya Trollhätte kanal bragtes Göteborgs vattenvägar ät hjertat sx landet till stor fulländning. Den samtidigt väckta frågan om Svea kanal, hvarat Stockholm till Mälardalen skulle haft gagn, fick deremot snart förfalla. Kort derpå uppstod tanken på det förbätt. rade medel till samfärdsel, jernvägarne erbjada, och genast tillgodosågos de vestra södra och norra delarne af riket samt städerna Göteborg, Malmö, Gefle, Söderhamr och Hudiksvall med stambanor eller frikostigt understöd till bibanor. Först på nionde året efter jernvägsarbetenas påbörjande hunno dessa. omsider till Stockholm, och detta i riktning, som afsåg allt annat än hufvudstadenr och Mälardalens intressen. Men änna på adertonde året lärer man draga i betänkande att ens på samma vilkor som medgifvits hel det öfriga landet, understödja en jernväg från hufvodstaden genom det rika slättlandst nor: om Mälaren till de bergslager, som efter Finlands förlust och den norrländska bandeln: emancipation utgöra enda återstoden af Stock holms förr så vidsträckta handelsområde. Följderna häraf hafva icke kunnat uteblifva; då både Grirhorg och Gefle hafva jernvägsförbindelse med de bergslager, hvilka titlhöra deras handelsområde, men Stockholm ännu saknar dennå fördel, bar på senare år jernexporten från pämnda städer ökats, medän den minskats från Stockholm. Importer åter till Stockholm och Göteborg kan ännv jemföras, dock visar sig en bestämd riktning till öfvervigt för sistnämnda stad, hvars förbindelser med det inre landet genom nys jaraip årligen ökats, medan Stockholm; dette fall stått stilla eller rentaf gått bakåt genom sådana jernvägsanläggvingar, som med ens öfverflyttat vida trakters handel till Göteborg och Gefle. Vill man icke med ens till rain för såväl Sveriges östra kustprovinser som i allmänhe: för vår handel och sjöfart koncenirera vår hufvädsakligaste export och import i Göteborg. så ligger det i hela landets välförstådda intresse att ätmigstöne icke hindra den naturliga utvecklipgen hos Sveriges endå lätapligs handelsstad på östra kusten, Gefle hamn är stängd af is mer än hälften längre tid är Stockholms och ligger dessutom alltför nord ligt att uppfylla ööeliersta Sverigez behof a en god exportplats. Numera utgör oafbruter jernväg mellan produktionsoch konsumtions eller exportplatserna eit lifsvilkor för all nä EE och industri. Hvad som vid sådant förhållande måste väcka förvåning samt endas kan förklaras geiom Stockholms förmånlig: läge och rörelsens deraf en gång tagas rik ning är att, oaktadt dessa under lång tidst följd likasom med afsigt emot Stockholms handelsintressen företagna ätgärder, dess har änrdä bibehåller sig på den betydande stård