så godt som för dörren. Långt efteråt erinrade sig mr Oilivera med glädje att det åtminstone ej varit han som var skulden dertill. Något buller hördes dernere, det var Roland Yorke, hvilken kom hem för att få sin middag som serverades honom i form af stekt fårkött med potates. Mrs Jones hade just ej någon fördel af detta kosthåll, utan snanare tvärtom, ty hans veckopenning ville knappt räcka till, men hon var gynnsamt stämd emot Roland för gamla tiders skull. Kort derpå knackade det sakta på porten, hvilken miss Rye gick att öppna. Roland tyckte sig igenkänna en bekant röst och rusade ut med munnen full, Åh, är det pi, Butterby! hvad skall pi göra i London nu igen? Hvad än mr Batterby måste haft att göra I London, så tycktes det dock vara en ovanligare orsak som fört henom till mrs Jones. Ena annan polisman följde honom hack i häl och stängde helt obesväradt portan lem. Alletha Rye gaf till svagt anskri seu och blef dödsblek Koland stirrade förvånad ÄD PÅ uen ena än på den andra. Hvad i ell verlden är på färde? frågade an, Jag önskar tala några ord med er enskilt, miss Rye, sade Butterby i låg, men höflig on. Tomkins, ni stannar här., Hon gick längre inåt förstugan och såg sig omkring likt ett jagadt rådjur. Det fanns ej vågot ledigt rum att visa honom till. I mr Browns rum var den tarfliga måltid dukad, som blott väntade på hans hemkomst. Att lenne lagens tjenare ju kommit för att gripa sonom, derom yste Alletha ej minsta tvifrel, förvirradt spanade hon efter någon utäg att kunna vårna honom för faran. Tomsins stod qvar på sin post vid dörren, Ro