oete om den kyrkliga schismen mellan Orienen och Occidenten och sedan ungefär ett och ett halft år öfverbibliotekarie vid kejserliga viblioteket i Petersburg, har blifvit afsatt från itt embete för i den största skala bedrifna stölder ur detta bibliotek. Saken förhåller ig sålunda: Redan sedan längre tid märkte nan att böcker och handskrifter försvunno på ett sätt som man icke kunde förklara. Flere gånger ertappades i biblioteket smärre itterära tjufvar på bar gerning, men de stora stölderna hade man derigenom på intet sätt kommit på spåren. En befallning af bibliotekets direktör förbjöd enhvar, äfven tjenstemännen, att i öfverkläder inträda i läseoch expeditionsrummen. Pelsar, kappor och paletåer måste qvarlemnas nere hos vaktmästarne, hvilka derjemte särskildt anbefalldes att ha ett vaksamt öga på hvarje utgående. Dr Pichler anhöll hos direktör Ddjanow att i anseende till sin svaga helsa få inträda i expeditionsrummen i paletå, emedan han lätt var utsatt för förkylningar. Beredvilligt bifölls dr Pichlers önskan, men på samma gång växte ännu mera den redan i tysthet hysta misstanken, att den store okände till sluts icke var någon annan än han. Man fördubblade sin uppmärksamhet och inom några dagar kom det till en katastrof. Då dr Pichler vid utgåendet ingick i vaktmästarrummet för att få sin pels, föreföll det vaktmästaren, hvilken påsatte honom pelsen, att den lärdes rygg kändes mycket hård nästan som böcker.v Hastigt fattande sitt beslut, förde han handen under paletån och drog fram en präktig foliant. Förd inför direktionen, erkände dr Pichler genast sin förbrytelse och tillstod äfven, att han hade många från biblioteket försvunna böcker och handskrifter i sin bostad. Der fann man i sjeltva verket omkring 6000 band, hvilka efter en ungefärlig värdering uppskattas till 15,000 rubel. De borttagna. handskrifterna värderas till 60,000 rubel. En stor del af dessa skatter var redan nedpackad i kistor.