Aftonbladet – 29 mars 1871, sida 2

iro frågor, som endast kunna afgöras i lugn och i tredstid. De män, som uppriktigt och allvarligt sysselsätta sig med dylika frågor, veta detta väl. Men härom är ej fråga. Frågan gäller, hvilken styrelse Frarkrike må välja. Det är den landet representerande församlingens pligt, det är regeringens pligt, hvilken med lätt hjerta låter oss släpa oss genom våra oroligheter bäst vi kunna, det är deras pligt att draga omsorg om landets säkerhet. Före, under och efter kriget har Paris gjort sin skyldighet. Före kriget röstade Paris alltid för frihet; under kriget stred och led Paris; efter kriget äro allt elände, alla blodbad och kanske all skam Paris förbehållna. Vi få ej bedraga oss sjelfva. Vi befinna oss mellan fästena på venstra stranden och fästena på högra stranden. De, som kasta oss i inbördes krig, äro just de, som bringa öfver oss utländsk ockupation. Det är fallkomligt oväsentligt för dem. De ha intet slags begrepp om fädernesland, heder eller nationalkänsla. Frågorna om proletariat och frågorna om kejsardöme äro för dem identiska. Frankrike är utan betydelse för dem.? Om pariigrupperingarna inom tyska riksdagen skritver Times Berlin-korrespondent den 20 i denna månad följande: Såävidt af valens utgång ännu kan bedömas tyckes partiernas relativa styrka vara följande: De konservativa, af hvilka många skulle vara a 0 br 0 PD RR FM oh absolutister, såvida icke de liberala lyckats införa ett konstitutionelt samhällsskick, utgöra ett antal af omkring 70. Sextio af dem äro preussare, hvilka representera godsegarnes eller junkrarnes klass i de gamla provinserna. Näst dem i ordningen komma 20 frikonservativa eller konstitutionella af högra centern, nästan alla hörande till den högre adeln i de gamla provinserna. Detta är ett parti som för några år sedan utväxte från det konservativa, då regeringen tog i anspråk parlamentariskt understöd för att befordra enhetsverket. Det anses stå under grefve Bismarcks särskilda skydd. De moderat liberale, vanligen kallade nationalliberale, träda i fält med det imponerande antalet af 147. De utgöra enhetspartiet par excellence. Ehuru liberale och benägne för inre fo-mer, voro deicke obenägne ar fört grunalägg enheten och uppskjata förve ligandet af sina liberala önskningar tilld:s: landets sgjelfständighet hvilade på en fast grandval Farhågen för att detta parti efte vad som skett skall anse tiden vara inne att återupptags reformarbetet har varit förnämsta orsaken, att de konservative och ultramontanerne rotat. sig tillsammans. De nationaliiberale äro exponenter af de bildade och välmående medelklasserna. De ha rekryterat sig lika mycket från alla delar af Tyskland. De gamia preussiska provinserna, der däv förlorat många platser till ultramontanerna, ha endast skickat nägra och 0 De nya preussiska provinserna, mindre ussskastade kyrkliga inflytelser, ha oaktadt sin mindre folkmängd skickat lika många. Af de 48 baierska deputerade ha nära 30 ställt sig under dea nationalliberala fanan, af de 18 wirtembergarne 13, af de 14 badensarne 12, af de 9 hessarne 6. En mera demokratisk färg har fortschrittspartiet eller de avancerade liberale, hvilka uppgå till ett antal af 30. Denna afdelning innesluter mycket olika elementer inom sig. Wirtembergske republikaner äro blandade med ett flertal af preussare, lojale monarkister, hvilkas enda ätskilnad från de nationalliberala består i ett lifligt temperament och ett starkare betonande af de iore reformerna. Den ultramontana gruppen ingår i det första tyska parlamentet med den underbart höga siffran af 70. Minst hälften äro sända af de gamla preussiska provinserna, de öfriga af de nya provinserna samt af Baiern och Baden. Af de sydtyska staterna har Baiern sändt 18 ultramontaner, Baden 2, Wirtemberg 1 och Hessen ingen. Tio secessonister — hannoveraner och schleswig-holsteinare, hvilka ha svårt att glömma sitt forna oberoende och två socialister afsluta raden af de tyske medlemmarne. Till dem komma 13 polackar och 1 dansk, representanter för annekterade nationaliteter. Dansken skall säkerligen lemna kammaren efter att ha protesterat mot den politik som håller Nordelesvig fjettradt vid Tyskland. Hvad polackarne skola göra vet man icke. Några af dem äro böjde för att följa danskarnes politik, såsom de i sjelfva verket gjort vid några föregående tillfällen. Andre, som blifvit valde i ultramontant intresse, skola kanske till en viss grad uppgifva sina nationella sympatier för att hbjelpa påfven. Ofvanstående förteckning upptager 370 medlemmar. Utgången af 12 val är ännu oviss. Totalresultatet är att de liberale ha en liten effektiv pluralitet i det tyska parlamentet likasom förut i det nordtyska. Om vi antaga, att i principfrågor de konservative, de frikonservative och ultramon:anerna för det mesta skola hålla tillsammans, ha vi en konservativ styrka af omkrivg 160 röster. Men de nationalliberale och de avancerade liberale räkna 177 och. kunna i många frågor räkna på understöd at några polackar, secessionister och socislister. De som förutsade, att ett tyskt parlament skulle blifva liberalt: ha blifvit sannspående. Ouaktadt de konservativa och klerikala kretsarnes stora ansträngningar och trots det ärofulla fälttåget, som gjort landtbefolkningen i de gamla provinserna mera benägen att lyssna till sina tappre och patriotiske junkrars råd, har det liberala partiet vunnit en afgjord seger. Dess ställning skall sanvolikt blifva starkare i den mån den parlamentariska striden blifver hetare och landet får syn på hvad striden gäller.. I Petersburg väcker en ur dervarande bibliotek föröfvad stöld stort uppseende. En korrespondent derstädes skrifver den 20 till mm dr TAR