Aftonbladet – 29 mars 1871, sida 2

ning och råd. Olika tänkespråk ur den He liga skrift gjorde honom nästan brydd, d han grubblade öfver deras betydelse och sökt tillämpa dem efter detta förbållande, men ei öfvertygelse kunde dock ej rubbas och de var den herrliga läran om frälsarens kävlel och förspoing. Klockan var nära ett, då Alletha Ryein trädde med några af pastorns hvita halsdu kar i handen, Hon var som vanligt nät och prydligt klädd, bar en klädning af mörk tyg med hvit krage och manschetter oci hennes rika, vackra hår var väl upplagdt. aJag har gjort så godtjag kunnat med dem sir, jag har Xlippt ar kanterna och fållat den på nytt, samt strukit dem, så nu se de nä p hya yta, sade ho. a äde n Allivera med blos sande kinder och så förvirrad som om mar öfverraskat honom i begrepp att begå någo orätt. Store Gud! hvad skall nd öra? utbrag han, då hon gått ut efter att hafva lagt sit arbete på bordet, År det verkligen möjlig att det är hon? med detta lugna utseende denna klara, ärliga blick? Ack! fortfor har ängestfullt, shuru skall jag finna ledring föl mitt handlingssätt? Det skulle vara honom högst plågsamt at nödgas låta häkta Alletha Rye, De hade bott under samma tak, och hon bade frivil. ligt bevisat honom många små vänliga och gp oärksnmma tjenster. Dessa hvita halsdukar till exempel voro ett nytt bevis derpå. Huru ofta skulle vi ej kunna besparas er od del af oro om vi kunde se något längre amför oss än för stunden. Henry William Ollivera hade ej behöft allt detta tvifvel om han vetat att en annan redan tagit saken om hand, Mr Greatorex var den som gjort det, och följden af bans förfarande var redan