Aftonbladet – 29 mars 1871, sida 2

att stanna för att vårda den sjuke, fann Ge rald att man väntade att han skulle ge sij af. Sir Vincent yttrade sin erkänsla, me sade sig behöfva fullkomlig stillhet. Dagen efter olycksbändelsen, således änn en dag förrän hangjort sig räkping derpå åter vände Gerald Yorke till London vid högst då ligt lynne. Han hade bestämdt föresatt sig at öfvertala sir Vincent att bevilja hopom 6 lån, men som det nu var, hade denna pla misslyckats. Gerald hade ej ens kunnat rör: vid ett sådant ämne, sy sir Vincent måst vara alldeles ostörd, och med all sin med födda oblyghet kunde Gerald dock ej begär: penningar af den man, som han nyss skju tit på, TRETIOSJUNDE KAPITLET. Arresterad. I ett tillstånd af obeskriflig oro och för virring hade pastor Ollivera hela morgonel vandrat fram och tillbaka öfyer golfvet i sit ram. Han hade försummat sina vanliga plig ter och sysselsättningar, han förmådde hvar ken äta eller dricka, han plågades af der grofligaste ovisshet. Hela natten hade har sömnlös kastat sig på sin bädd, dagtingsande med sitt samvete. Under åratal hade han, så att säga lefvat i förbidan på denna stund, då minnet af hans älskade broder skulle blifva rentvaget från den fläck, som fördunklade detsamma och den rätte brottslingen bragt i ljuset. Nu var stunden kommen — och ändå tvekade han huru han skulle handla om han skulle draga fördel deraf, eller om fläcken skuile bli outplånad och den brottslige skulle få undkomma. Han slets mellan ångest och tvifvel, han var ur stånd att se pligtens väg och mera äa om gång upplyfte han händer och ee med en brinnande bön till himmelen em led