Aftonbladet – 29 mars 1871, sida 2

ta sig insurrektionens befallningar. Till dessa fdömda höra bland andra nio öfverstar, som det andra arrondissementet utfärdat en roklamation, hvari de uppmanade sina truper att. blifva den lagliga regeringen trogna. I de militära kretsarna i Versailies synes ådvillheten vara lika stor som bland de ciila myndigheterna. Krigsministern Leflö ar flera gånger ingifvit sitt afsked, men tertagit det. Det heter nu, att general sadmirault, en af kejsardömets militärcheer, skall vara designerad att föra befälet fver den truppstyrka som i Versailles, Le Mans och på flera andra ställen sammanrages och organiseras för att föras emot Paris. Leflös embetslokal i Paris är för gonblicket tagen i beslag af rebellernas prorisoriska krigsminister, öfverste Eudes, som den bekante general Cluseret fått ett friilligt biträde. Uppgifterna att Garibaldis våda söner Menotti och Ricciotti skulle låat upproret sina namn och sina värjor samt fvertagit befäl den förre i Paris och den enare i Lyon betecknas af en korrespondent ill Indpendanee som löjliga rykten. Ordningspartiet börjar emellertid hemta sig rän sin första bestörtning och modlöshet. . torsdags, dagen efter uppträdena på Venlömeplatsen, hade ett antal af den lojala ,efolkningen vidtagit anstalter att försvara le delar af staden som visat en fiendtlig vållning mot upprorsregeringen. Samtliga de varter som ligga mellan Rae Richelieu, Montmartre och Halles Centrales, blefvo af lem besatta. Framför märiet i första arondissementet, vid Place S:t Germain I Auxerois, planterades två kanoner. Amiral Saiset har uppslagit sitt högqvarter på Börsolatsen och låtit barrikadera och militäriskt vesätta alla till platsen ledande gator. Det ir således två fiendtiiga läger i Paris, af vilka det ena har sitt högqvarter på Montnartre, det andra på Börsplatsen. Den reoublikanska centralkomiten hade redan i nedan bemäktigat sig märiet vid Pantheon. Derifrån utsände hona en afdelning nationalgarde för att besätta den Polytekniska skoan samt erbjöd skolans elever att inträda i nationalgardet för att öfvertaga högre befälsposter. Eleverna vägrade och skyndade stället till Börsplatsen för att ställa sig till amiral Saissets förfogande. En af dem förrättar nu adjutantstjenst i Saissets generalstab. Insurgenternas Journal offieiel för den 23 meddelar en korrespondens mellan chefen för de tyska trapporna i Paris omedelbara närhet, general Schlotheim, och de revolutionära myndigheterna i Paris. ?Den 22, säger den pämnda tidningen, har kommendanten i Pa:. (Lallier) mottagit följande skrifvelse från beiäthafvaren öfver de tyska trupperna i Compidgne: Undertecknad har den äran underrätta Er, att de tyska trupper, som ockupera fortena norr och öster om Paris, ha fått order att iakttaga en passiv och vänskaplig hållning, så länge de händelser, för hvilka Paris är skådeplatsen, ej antaga pågon fiendtlig karakter mot de tyska armöerna, så att dessa derigenom kunde komma i fara. De tyska trupperna skola tvärtom hålla sig icom de genom fredspreliminärerna bestämda gränserna. Så snart deremot händelserna antaga en fiendtlig karakter, skall staden Paris behandlas som fiende. General Schlotheim.s Härpå svarade den provisoriske utrikesministern Sanglier: Den at centralkomiten verkstälda revolutionen har en väsentligt municipal karakter och är i följd häraf icke agessiv mot de tyska armeerna. Vi ha ej eller något bemyndigande att pröfva de med nationalförsamlingen i Bordeaux afslutna fredsvilkoren. Om uppträdena på Vendöme-torget skrifves den 22 dennes till Etoile belge: De största skändligheter ha föröfvats i Paris, fullkomligt värdiga den ?kommun?, som i detta ögonblick beherrskar staden. Medborgaren Assis och konsorters nationalgarde har skjutit på värnlösa invånare, som på det fredligaste sätt protesterade mot kommunisternas våldsamheter. Ordningens vänner? beslöto i går, att en procession skulle tåga genom stadens gator för att tillkännagilva, att den rättskaffens delen af befolkningen ansluter sig till nationalförsamlingen, och det beslöts, att alla skulle infiona sig utan vapen. Några invånare, af hvilka de flesta voro handlande vid Boulevard des Capucins, samt några unge män af Frankrikes förnämsta familjer hade samlat sig omkring en trefärgad fana, på hvilken stod följande inskrift: Ordningsvännernas förening?. Tåget rörde sig emot Boulevard des Italiens, och det växte ständigt på vägen, så att det utgjorde omkring 50do ersoner, då det uppnådde Rue Vivienne. På börsplatsen skyldrade 2:dra arrondissementets bataljon gevär för processionen och lät trumslagarne slå honnörsmarsch. I mairehotellet vid Rae Drouot blef den fredligt emottagen, men då den kommit förbi detsamma, spärrade man gatan. Vid insurenternas högqvarter på Vendåme-torget vex fides äfven vänskapliga ord mellan nationalgardisterna och demonstrationens ledare, men äfven här spärrade nationalgardisterna de an: gränsande gatorna, då tåget hade defilerat, samt riktade två kanoner mot Rue de la Paix, der köpmännen skyndade sig att stänga till luckorna för sina bodfönster. Processionen tågade hela eftermiddagen genom Parig med ropen: Lefve ordningen! Lefve vationalförsamlingen!? Ehuru fiflig rörelse rådde hela aftonen, förföt denna dock utan att någonting af betydenhet föreföll. Ett stort anätal gropper bildade sig på bonlevarden för att samtala om situationen, och många skarpa ord vexlades mellan de särskilda partierna, men det öfvergick icke till blodsutgjutelse. Vid hörnet af Rae Drouot och boplsvarden, der den största och e bullersammaste hopen hade samlat ajg, ber gagnade nationalgardisterna ovopphörligt sina gevärskolfvar, och slutligen sköto de några skott i luften, hvarigenom så stor förskräckelse uppstod, att hopen hastigt skingrade