Tammen i andra rommet faan han sällÅterava 4 sin broder Gerald. Sedar skapet ökadt meu sta hört omtalas någon tid hade Gerald Yu.aan vi Hamishs sjukdom, utan att fästa nago. Vist dervid, om ej derföre att han tänkte att så länge Hamish var urståndsatt att arbeta, hade Gerald en rival mindre på den litterära banan. Då han i dag fått veta att sjukdomen ej ansågs gifva hopp om förbättring, kände han ett svagt stygn i sitt samvete och efter han nu hade sia väg förbi tyckte han sig böra gå in. Ni har blifvit en sådan främling bär,, yttrade mrs Channing och räckte Gerald vänligt handen. Hvad har hållit er härifrån? Ah — jag har varit sysselsatt, har haft annat att göran, svarade Gerald med en vårdslös nick åt Roland. Hvad är det jag hör om Hamish? — att han håller på att dö? Jag tycker du kunde mindre obetänksamt yttra ett sådant ord i mrs Channings närvaro, inföll Roland. Tycker du detär passande? jag gör det åtminstone inte. Mrs Channing torde ursäkta, började Gerald, men Ellen afbröt honom. Det betyder ju ingenting, sade hon vänligt, det är sanning som ni vet, Roland, och jag är ej blind derför.n Hvad är det som felas honom? frågade Gerald. Ellen meddelade förhållandet i korthet och talade om huru den skonlösa kritiken krossat hans hjerta. Gerald lyssnade och kände att han bleknade. Kritiken! utbrast han, jag kan ej förstå er, mrs Channing. Ni har ju läst recensionerna Gerald, och kan ej vara okunnig om deras bittra, skymfliga orättvisa,, sade hon. Hamish hade egnat sina spreta krafter åt denna bok, han hoppades förvisso att den skulle vara värd