Aftonbladet – 24 mars 1871, sida 2

nd biltvit så grundligt beredd och lyckats ha kadd genomgå så många pröfvande instanat rs skärseld samt dertili är af en verkligen sterländsk betydelse, kan i en hast blifva fö ; lättfärdigt bebandlad. Vi kunna icke här lemna någon framställ-sv ing af alla de skäl, som tala för bifall tillloc . M:ts förslag, De stå till stor delatt läsa tr detta förslag och i de handlingar, som åtH ilja detsamma, samt hafva i vår tanke tills ia ato icke blifvit vederlagda, Vi hafva i en pi öregående uppsats mer än tillräckligt visat al alten af br B:s anmärkningar, och mångea fö isare har visserligen med oss funnit denjsi tora likhet, som eger rum mellan dessa anlei rärkningar och de granna, skimrande såp-n ubblor, som väl kunna utgöra en ögonblic-v ets fägnad, men icke tåla vid någon berö-ls ing af äfven den varsammaste hand, om. dels) kola kunna hänga ihop och döljs frånvaron ll: f all kärna. t Att br B:s anförande skall alltigenom ut-!d öra en opposition mot sättet för språkstu-t iernas bedrifvande vid universiteten, finner d nan redan af den flyktigaste genomläsning. o ;vårare är det deremot att, äfven vid moget n egrundande af detta aktstycke, kunna ut-1 orska, ,hvari oppositionen egentligen skall betå An klagas det öfver den betänkligalr risten på verkligt filologisk behandling af det pråkliga materialet och än förklaras en stors el af de för språkvetenskapliga ändamål uppättade lärostolarne böra förvandlas rätt och c lätt till språkmästarebefattningar. Hr B.l: ar knappt hunnit meddela sina anvisningar i m den förbättrade vetenskapliga metod, som le epråkliga universitetsstudierna måste till-t gne. sig, förr än han yrkar, att de svenska 1 retenskapsmän, som innehafva vissa rent pråkvetenskapliga lärostolar, måtte komma lt utt aflösas af inkallade utländingar, på det! utt det vetenskapliga föredraget måtte få lemna am för parlerande och causerie. Man må inna det olyckligt, att hr B. kom att afryta sin akademiska verksamhet, men den aken kan ju nu icke mera hjelpas. Hurna ; nänga felaktigheter i vetenskaplig metod och nissförbållanden i undervisning skulle ej an-l, ars hafva kunnat blifva rättade eller töret komna! Och huru många lärda verk sedan skalle icke då hafva undgått det ödet att! igga på universitetsbiblioteket ouppskurna! : Det är en besynnerlig motsats, som hr B.l ippställer melian de för närvarande vid uni-. versiteten representerade språken och deras studium å enå sidan samt de af honom 8. k. ; overkligt fiologiska ämnena, å den andra, hvilka enligt hr B. lära vara att söka i del vindo-persiska, språken. Skulle då icke hvarje språk kunna biifva föremål för vetenskaplig besrbetving elier behandlas såsom ett! pverkligt filologiskt ämne? För en vanligi. tankegång tyckes det, såsom om hvarje språk kräfde sin särskilda vetenskapliga behandiing alit efter dess art, utveekliogsgrad och ställning i språkens stora kedja. Vidare tförefaller det, såso:u om en vetenskaplig behandling af de indo-persiska språken aldrig i vörlden kunde ersätts en vetenskaplig behandling af t. ex. latinet, engelskan eller de nordiska språken, lika fitet som det omvända förhålJandet skulle kunna låta tänka sig, Mod allt detta vare dock för ingen del förnekadt, att den sant vetenskapliga behandlingen af ett språk alltid bör ske på det sätt, att nödigt afseende fästes vid närmare eller fjärmare beslägtade språk och det organiska sambandet dem emellan uppvisas. Det väcker i sanning förvåning, när man erfar den oklarhet i uppfattning, som hr B. lägger i dagen, då han skall yttra sig om hvad nordisk språkforskning egentligen är, bestämma denna vetenskaps omfång m. m. Först och främst låter han Bala den nordiska epråkprofessuren krympa ihop till en professur i isländska eller fornnordiska, ty jag kan icke föreställa mig, att det behöfs någon universitetskateder, för att lära menniskor att läsa 10derna norska och danska böcker,, heter det. Och för det ändra kan denna fornnordiska professur enligt hr B. icke hafva annat att bestyra än meddela en simpel öfversättning utaf några isländska författare. Hvad skall man säga om en sådan vrängbild? Kan den vara i besittning af några verkligt språkvetecskapliga insigter, som uppdragit en sådan bild, och om han eger slika insigter, kan det ,då vara i god tro, som bilden tillkommit? År det på sådant sätt, som upplysningar skola af sakkunvnige meddelas en riksförsamling? Derför att en innehafvare af en lärostol i nordiska språk icke behöfver lära menniskor(!?) att läsa moderna norska och danska böcker., så omfattar hela hans ämne enligt hr B. platt intet annat än ,isländska eller fornnordiska och kan, hvad detta :pråk angår, icke komma utöfver en torftig öfversättning af några litteraturalster. Här är det återigen fullkomligt slut med den vetenskapliga och tologiska behandling af sjelfva det språkliga materialet, hvarom hr B. förat haft ett och annat vackert ord att säga, när talet rörde vissa andra språk. Han känner här icke vidare till någonting, som kallas språkets lagar, med hvilkas stforskande vetenskapsmannen har att sysselsätta sig, utan ordar endast om en mer eller mindre estetiserande och belletristisk tolkning af littersturalster, hemtade från ett af hr.B. redan förut väldeligen kriagskuret område. Han vet intet om språk vetenskapsmannens åliggande attredogöra för språkens hela utvecklingsgång och efter hand försiggångna utbildning tidehvarf efter tidehvarf i anseende till ljudläre, formlära, ordbildnvingslära, betydelselära, satslära m. m. och han har icke en tanke på de mödosamma forskningar i olika tiders litteratur, som erfordras för bestämmandet af äldre språkformers öfvergång i yngre och för utrönandet at lagarne för de ständigt försiggående förändriovgarne, så att det må visa sig, hvarifrån språket kommer och hvart det går, eller med andra ord hvaråt utvecklingen i hvarje skede af språkets lif syftar. Frågan oa upphäfvande af kocungens rätt att förklara krig har i dag förevarit i Andra kammaren, som med 119 röster mot 43 bifallit konstitutionsutskottets utlåtande, hvilket afstyrkte br O. B. Olssons i ämnet väckta motion. Minoriteten biträdde motionärens