Aftonbladet – 23 mars 1871, sida 2

tysk vid namn Bamberger den 15 infann sig if på Paris börs, uppstod ett sådant utbrott af sk nilmän harm, att han straxt måste aflägsna b sig. Alia tyska handelshus skynda också att nt göra upp sina affärer med Frankrike. Detjvi berättas, att det bantåg,som förde de franska er deputeradena från Bordeaux till Paris, pas-d serade några tåg med preussiska soldater, ö! och att från de med segrarne fullpackade jöc vagnarne sändes ironiska helsningar, ja tilll F och med utmaningar till de deputerade. Deld: franska resandena hade endast den trösten sö att under färden se, att det bördiga landet, v: trots krigets olyckor, var öfverallt besådt och a att säden stod vacker och tycktes lofva enri tillfredsställande skörd. lö Man läser i Moniteur wniversel: al Vi ha försport att under belägringen flere )h kyrkogårdar på Paris-banlieuen af de be-G lägrande blifvit förvandlade till fästningar. Den förstörelse, dessa heliga ställen blifvit gg underkastade, skulle kunna tillskrifvas en militärjsk nödvändighet; men nu fiona vil att äfven roflystnaden tjenat till driffjeder för dessa handlingar af barbari och vandalism. Till bevis härpå kunna vi anföra ett oerhördt faktum, hvarom en fullt trovärdig korrespondent försäkrar oss. För åtta dagar sedan ha preussarne i byn Fleury nära Meudon öppnat familjen Pastorets graf för att röfva de dyrbarheter som der kunde finnas. Bör man icke gifva den vidsträcktaste offentlighet åt dylika fakta, och bör icke grafvarnes kränkende af dessa menniskor, zom yfvas öfver att vara civilisatörer, brännmärkas inför alla nationer, som bibehållit någon känsla af heder? Utom Mac Mahon har nu äfven Canrobert återkommit till Frankrike, Bazaine harrest till Schweiz och skall ämna slå sig ned i trakten af Luzerm. Le Boeuf, bedröflig i åminnelse, tänker bosätta sig i Italien, der, som bekant, den lika sorgligt ryktbare Ollivier gömt sig undan. Som man erinrar sig blef den senare under sin korta storhets dagar invald till ledamot af akademien, men hann aldrig der taga inträde innan den stora katastrofen inträffade. Man motser nu med någon undran om han skall infinnna sig till den af akademien utsatta dagen för att hålla sitt inträdestal. Enligt Wientidningen Vaterland, som står i nära förbindelse med några mediemmar af den novarande cisleithanska ministören, skall denna ha för afsigt att försona slaverna genom tillsättandet af särskilda så kallade lands ministrar tör Galizion och Böhmen. En öfverenskommelse har redan blifvit afsluten mellan regeringen och polackarne, och utnämnandet af polacken Grocholski fill minister för Galizien lär vara en afgjord sak. Konferenser ha öppnats med czechernas ledare, her Rieger, Klaudy, Sladkovski, Skreischovsky m. fl. Vaterland tror icke att ministören skall kunna vinna majoritet för planen i deputeradekammaren, och äfven om den kunde det, skulle herrehoset icke gå in:. derpå, hvaraf tidningen drager den slutsats, att man ämnar underhandla direkt med landt! dagarae. Den 16 i denna månad hölls pål. hotell Wandl i Wien en konferens mellan! czechernas och sydslavernas ledare. Såsom z j RR rn Ao 3 AR AA FO MN O MM AO OG AR AP BE DR RE a SE PR deltagare bland de senare nämner Wientidniogen Presse her Costa, Ljubissa, Antonietti, Danilo, Rudmani, Vojnovies, Svetec, Mana-: netz och den genom sin opposition på kyrkomötet så ryktbare biskop Strossmayer. Enligt hvad som skrifves till Neug Freie Presse har denna siavkongress såsom första vilkoret för sina underhandlingar med ministern Ho-l: henwart fordrat riksrådets Upplösning, I sjelfva verket har regeringen äfven förklarat! för de federalistiskt sinnade deputerade från Galizien, Tyrolen och Kraio, att riksrådet så! gnart budgeten blifvit fastställd skall upplösas, emedan det är omöjligt att med denl nuvarande majoriteten få någon öfverenskommelse till stånd, Det nyvalda riksrådet skall sedan först sammanträda i Augusti. Beusts ställning anses ohållbar och man tror allmänt att hans afgång är nära förestående. Times för den 15 dennes uttalar åter i en officiös artikel sin glädje öfver den lyckligt afslutade Svarta-hafskonferensen. Tidningen anser England böra mottaga lord Granvilles I meddelande i öfverhuset den 13 deanes med ovilkorlig tillfredeställelse. Granvilles förtjenst består i Timess tanke deri, att han l energiskt tillbakavisade furst Görtschakoffs jöfvermod, då han i ett för Europa mycket I kritiskt ögonblick ville ensidigt frigöra sig Ifrån fördraget i Paris, samt att Granville har bidragit att revidera detta fördrag på lett sätt, ?som förtjenar det hjertligaste biIfall, då det befriar css från garantien för en uppgörelse, som vi ändock icke kunde uppTrätthållav. Artikeln slutar med de ?upprik? tigaste lyckönskningar? till England, derföre att landet ou har blifvit qvitt det förfärliga ansvar?, som efter 1856 års fördrag hvilade få det och tvang det att ständigt motse möjigheten af ett krig. ?Den orientaliska frågan har nu — förklarar Times — funnit en grundval, som lofvar varaktighet, ty den har blifvit ordoad på ett sätt, som icke kränker någon stats berättigade makt, och viha med heder blifvit af med en garanti för ett tvångsförhållande, vid hvilken våra fordne ministrar ha bundit oss, men som vi måste betrakta såsom opolitisk, för att icke säga orättvis.? Märkligt är, att Times yttranden i åtskilliga punkter nästan ordagrannt öfverensstämma med de officiösa artiklarne i samma ämne i Journal de St Petersbourg. I motsats mot dessa loftal öfver Svarta-hafs-kon-! ferensens utgång forifara franska, tyska och österrikiska blad att framställa den såsom ett bevis på det rådande opplösningstillstån: det i Europa. Såsom vi i gårdagsnumret nämde, delar ingalunda heller hela den en-:; gelska pressen Timess åsigter. Morning Post i yttrar bland annat: Det på konferensens : 1 1 första sammankomst antagna specialprotokollat hav nunamafär lika mvoktat värda sam när