Aftonbladet – 22 mars 1871, sida 3

belopp, som, i följd af sakens numera förändrade NH skick, erfordras. Innan jag anför de skäl, hvilka enligt mitt förmenande tala för anslagets höjande, torde det, då en del af kammarens ledamöter icke vid föregående riksdagar deltagit-i besluten angående detta anslag, vara nödigt att kasta en blicl tillbaka på huru denna anslagsfråga uppkommi och utvecklat sig. Redan vid 1863 års riksdag! väcktes af en ledamot af presteståndet motion derom, att anslag mätte beviljas för inrättande af ett så-. dant sjukhem som det ifrågavarande. Riksdagen, ; E biföll på det sätt motionärens framställning, att den beviljade ett anslag af 3000 rdr, med vilkor att kommunerna skulle tillsläppa en lika summa. Så har sedermera skett riksdag efter riksdag tilldess K. M:t 1869 aflät proposition till riksdagen . om beviljande på extra stat af ett nnslag till sjuk-: hemsbyggnadens förbättrande. Riksdagen fann dock det begärda beloppet för litet och höjde det . på en enskild representants inrådan till mellan 8 : 1 och 9000 rdr. Byggnaden är nu i fullbordadt skick och konungens befallningshafvande har på ! grund af sjukhemsdirektionens beräkning, som vid pröfning icke befunnits tör hög, vågat i underd. : föreslå K. M:t, att den af direktionen uppgifna summan 8000 rdr måtte läggas till grund för K. M:ts proposition på det sätt att 4000 rår skulle af statsmedel utgå. Ehuru alla platser för närvarande är oupptagna kan sjukhuset icke emottaga alla dem, som derom inlemnat ansökningar. Helt annorlunda bar man i vårt grannland Norge uppfattat denna angelägenhet. Der finnas 2 å 3 sådana sjukhem, för hvilka staten vidkännes betydliga utgifter. Att frågan kan betraktas såsom en statens angelägenhet, framgår bland annat af 1734 års lag, der det stadgas, att de, som med denna sjukdom i äro behäftade, icke ega ingå äktenskap, och deras belägenhet är i sanning så fasansfull, att svenska : epråket knappast har ord derför. Då riksdagen i beviljat anslag till sjukhemmets grundläggande och :; fulländning, måste jag kalla det särdeles oklokt, om man nu skulle draga sig tillbaka för en sådan obetydlighet som 1000 rår och jag bönfaller deri för hos kammaren, att den, med förbigående at statsutskottets förslag, behagade bevilja ett belopp ! af 4000 rår, med vilkor att Gefleborgs läns landsting anslår en lika stor summa. Grefve Posse. Den siste ärade tal. har naturligtvis haft skäl för den framställning han gjort, och jag vill icke söka vederlägga honom, men behöfver, för att förklara ståtsutskottets åtgärd, endagt åberopa hvad som framgår af betänkandet, nemligen att statsutskottet tillstyrkt hvad K. M:t begärt. Då det dessutom visat sig, att det afsedda ändamålet kunnat vinnas med det nuvarande äånslaget, tror jag kammaren skall: finna utskottets motivering väl betänkt. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. Votering anstälides och utföll så, att utskottets förslag bifölls med 113 röster mot 37. I anledning af K. M:s proposition hade utskottet i 33:dje punkten tillstyrkt riksdagen att till inlö-: sen af f. d. expeditionschefen C. F. Meinanders l. myntsamling, för att till k. myntkabinettet öfverlemnas, bevilja ett extra anslag af 20,000 rär att utgå med 10,000 rår under innevarande år och med I 10,000 rår under år 1872. Härom uppstod en stunds . diskussion. Hr Lyttkens ansåg sig ej kunna be-l. vilja denna summa, så länge vårt försvarsoch skolväsende ej befunne sig i försvarligt skick. Detta yttrande gaf statsrådet Wennerberg anledning att fästa kammarens uppmärksamhet på den omständigheten, att riksdagen uti skrifvelse till K. M:t anhållit om vidtagande af lämpliga åtgärder för att förvärfva ifrågavarande myntsamling eller de delar deraf, som för kompletterande af statens samlingar befunnes behöfliga. .K. M:t hade således ingenting annat gjort än ställt sig riksdagens uttalade önskan till efterrättelse samt gått i författning om förvärfvande åt staten af denna myntsamling, hvilken dess egare ej ville dela. Vidare erinrade hr statsrådet derom, att man genom att sälja de exemplar, som förut finnas i myntkabinettet, kunde återfå åtminstone halfva summan, samt att det metalliska värdet af mynten vore betydligt. Hrr Leijer och Sven Nilsson i Österslöf ansågo det ej vara riksdagen värdigt att ena dagen begära en sak af K. M:t och den andra dagen vägra medel dertill. Hr Mannerskanvtz fäste uppmärksamheten på, att ett tillfälle att förvärfva sig en så värdefull myntsamling kanske aldrig mer skulle återkomma, Hr Lyttkens yrkande understöddes endast af hr Jöns Pehrsson. Utskottets hemställan bifölls med 104 röster emot 47. Kammaren åtskildes derefter och sammanträdde åter kl. 6 e. m., då till behandling företogs statsutskottets utlåtande JV 18, angående utgifterna under riksstatens nionde butvudtitel, innefattande anslagen till l ; pensionsoch allmänna indragningsstaterna. Om andra punkten, angående pensionsväsendets ordnande, i hvilken utskottet hemställt om anhållan hos K. M:t att tillse, om och på hvad sätt civillistans pensionsinrättning må kunna så ordnas, att den sättes i stånd att helt och hållet öfvertaga samtliga civila tjenstemäns pensionering, så att dylik pensionering från allmänna indragningsstaten komme att upphöra, uppstod en längee öfverläggning derigenom, att åtskilliga af kammarens ledamöter i statsutskottet regerverat sig mot utskottets beslut och i stället begärt en utredning, om icke embetsoch tjenstemännen kunde emot vissa förbindelser å statens sida beredas tillfälle att i en allmän lifförsäkringsoch pensionsanstalt vinna inträde.. För utskottets förslag talade hrr Helander, Hörnfeldt, Wedberg, Kallstenius, Carln, A. Rundtäck, Engman och Uhr. För reservantern:s åsigt talade hrr Liss Olof Larsson, Lars Pehrsson, J. F. Pettersson, Jöns Andersson, Carl Ifvarsson, Samuel Jonsson, Palander, Jan Andersson och Adlersparre. Utgången blef, att utskottets betänkande bifölls med 111 röster mot 50, som afgåfvos för reservanternas förslag. I anledning af K. M:ts proposition om beviljande af en årlig pension af 400 rdr åt vaktknekten vid Linköpings länsfängelse Nils Nilsson uppstod en kort diskussion, i det hr Åke Andersson yrkade, att pensionen skulle nedsättas till 200 och hr Sven Nilsson i Österslöf endast ville bevilja 150 rdr. För rent afslag talade hr Jonas Jonasson, hvaremot grefve Posse och hr Gumeelius förordade utskottets förslag, hvilket också bifölls med 77 röster emot 64, som afgåfvos för hr Åke Anderssons förslag. På yrkande af hrr Hjelm och Palander-samt utan votering bifölls den af K. M:t äskade, men af statrutskottet afstyrkta proposition om anvisande af en årlig pension af 125 rdr åt extra bataljonsläkaren vid flottan J. G. M. Brovalls enka, Anna Lovisa Brovall, född Svensson. Sedan statsrådet Bergström upplyst, att, enligt ingångna underrättelser från landshöfdingeembetet i Elfsborgs län, kronolänsmannen Emanuel Sandberg i början af innevarande månad aflidit, förklarade kammaren frågan om den åt honom föreslagna pensiocen hafva förfallit. På yrkande af hr Lundqvist samt med 99 röster emot 45 afslogs K. M:ts af utskottet tillstyrkta fansion åt underjägaren å kronoparken Vestra inneskogen C. Roos. För bifall eller återremiss talade grefve Posse, frih. Fock och hr Abr. Rundäck. Efter en kort diskussion, derunder hr Apeltofft yrkade afslag, hr Ifvarsson, att beloppet skulle nedsättas till hälften, samt grefve Posse, hrr Kolmodin, Leijer och A. Rundbäck bifall, bifölls med 99 röster emot 40 utskottets förslag, att riksdagen måtte i enlighet med K. M:ts proposition för adjunkten vid Wisby elementarläroverk P. A. Säve å allmänna indragningsstaten uppföra enårlig pension af 2000 rdr, att utgå från och med månaden väst efter den, hvarunder afsked varder Säve beviljat. s På yrkande af grefve Posse återremitterades utskottets hemställan, att anslaget till allmänna indragningsstaten må tillsvidare uppföras till oförändradt belopp, dock med den jemkning, som för jemnande af riksstatens slutsummor kan blifva erpf JE pe ee