Aftonbladet – 21 mars 1871, sida 3

person köper i dag en jordegendom, belastad me t. ex. 600 rdr roteringstunga och betalar derfö 10,000 rdr. I morgon besluter riksdagen indel ninvgsverkets efterskänkande utan ersättning, oc! regeringen ger härtill sitt bifall (intetdera ärna turligtvis rätt gerna möjligt och det senare ick ens tänkbart); men hvad blir nu följden? I öfver morgon säljer köparen sitt hemman till en anna! för 18—20,000 rdr, ty det är befriadt från ett årlig onus af 600 rår, eller räntan på 10,000 rdr efte 6 procent. an stoppar således dessa 10,000 rdr i sin fick: och är i hög grad tacksam för denna opåräk nade lotterivinst; men hvad hafva kommandi generationer af köpare eller hvad har den sven ska jorden derpå förtjent? Den närvarande än ren har fått en stor present, men då den svensj staten icke kan vara af med alla dessa bort skänkta millioner, så måste de fördelas på de öfriga samhällsklasserna, icke blott på städerna: invänare, utan äfven på egaren af icke-roterac ord. Den sistnämnde får då måhända sin egendorr elagd med några 100 rdr högre skatt, hvilken har vid köpet icke kunnat beräkna; och följden af af lyftningen blir således blott den, att man be: röfvar den ene medborgaren hvad man skänke: åt den andre. Dylika experiment kunde Rysslands envåldsherrskare företaga sig för några hundra år tillbaka; men icke bör i 19 seklet och i ett land, der egendomens helgd anses som en af pröfvo. stenarne på frihetens tillvaro, något dylikt förut. sättas eller begäras — — — — — Vi äro på intet sätt beundrare af indelningsrerket såsom militärisk institution, utan anse, att less bibehållande endast kan vara förestafvadt af vår fattigdom. Att en folkbeväpning med kort sfningstid måste ega en stamtrupp, torde numera vara en sjelfklar sanoning. Aflöses nu ndelningsverket, så måste en stående stam på annat sätt skapas, och denna blir utan tvifvel minst dubbelt så dyr som den roterade stammen, ivarjemte den måhända kommer att hufvudsakigen bestå af trupper, förlagda i garnison i stälerna, hvarigenom Jordbruket kommer att gå niste om de 20—30,000 par armar, det nu egeri vår stående armå. Fördela nu dessa kostnader på alla medborgae efter bevillningen, och lägg dertill förlusten ff arbetsdagar och af billiga arbetskrafter till ordbrukarnes disposition, och vi skola lätt finna, utt hvarken jordbrukaren eller städernas invånae skola få skäl att i ekonomiskt hänseende rosa narknaden, ehuru vi på detta sätt möjligen ervålla en i militäriskt hänseende dugligare stamrupp.