Aftonbladet – 18 mars 1871, sida 2

så mycket. Jag har haft otur, Simms, och den har ej vändt sig änp. ; Det var sagdt att ni skulle resa bort i främmande lacd för att bli rik, sir. Mylady sjelf sade mig att det var säkert Jag trodde så med, svarade Roland nedslagen, men i stället kom jag hem och hade knappt trasor på kroppen, Jag arbetar träget nu må ni tro, Simms, men lyckan vill jast ändå ej le emot mig, och nu bar jag varit alldsles upptagen af bekymmer för Arthur Channing — det var derföre jag kom bit. Är han faocen, sir? Det skulle vara hårdt att mista honom., Hvarken är han funnen, eller troligt att han blir det, sade Roland, men nu måste jag gå, Simms, och jag ger er mitt hedersord på att så snart det blir mig möjligt skall ni få edra pengar med ränta. Ni kunde väl inte göra någon liten afbetalving nu, mr Yorke? Ett pund åtminstone?, Bevars! utbrast Roland helt förbluffad, Ett pund! hvar skulle jag få det ifrån, jag måste pantsätta mina svarta kläder :ör trettio shillings för att kunna resa hit med tredje klasser, Adjö, Simms, jag kan ej församma tåget.n Han for af som ett skott och mr Simms stod och gapade förvänad efter den välklädde gentlemannen notan att rätt veta hvad han skulle tro om fattigdomen. Roland ilade med bantåget åter till London och steg ur vid Paddingtonstationen, brinnande af oro och otålighet. Att det värsta händt Arthor, konde nu ej längre betviflas. De trettio sbiilipgs Roland hatt till reskassa, voro ännu ej slut och han satte sig således upp i ett åkdon för att tara med sina paketer till mrs Gerald Yorke, Att finna detta fruntimmer i tårar varingentiog ovanligt, snarare tvärtom, Hon satt