Aftonbladet – 18 mars 1871, sida 2

sande löften om dockor och leksaker. Till deras mor hviskade han om sitt lifs roman, kärleken till Annabel, cch hon önskada ho nom lycka, eburu hon log. Då William besökte London under sommaren tyckte han att Hamish hade fallit af, sade Constance. Är han frisk? Jag vill väl hoppas att han är det., svarada Roland, men en sky drog öfver hans ansigte då han yttrade detta och tänkte på dea plötsliga aning som han haft qvällen förut. Ni skulle se en sådan liten älsklig elfva den Nelly är. Det var ej tid för mera, Roland måste gå, men knappt hunven derifrän stötte han på en viss mr Simms, just en af da personer, som han särskildt önskat slippa att träffa. Mr Simms kände igen honom. Utan tvifvel. var det en af Yorkeska familjen och ett ögonblicks eftertanke sade honom att det måste vara den odågan Roland. Höfigt, men bestämt hejdade han honom. Ar det mr Roland Yorke? Ja, det är jag, sade Roland, jsg är endast i Helstonleigh för några timmar och hoppades verkiigen komma bärifrån utan att behöfva träffa er, medgaf han uppriktigt. Ni är väl ond på mig, kan jag tro, Simms, för att pi ej fått pengar? .Jag hade verkligen räknat på att få min betalning långt för detta, mr Yorke. Ja, så hada jag meds, sade Roland. Jag skulle nog ha skickat er pengar, om jag varit i stånd dertill. På min ära, Simms. Huru mycket var det? Fem pund? Och sja shilliogs derutöfver. Ja, jag har det antecknadt någonstädes, Det är väl öfver fyrti pund som jag är skyldig här i stan, men hvarenda själ skall få betalt med ränta bara jag kan skrapa ibop