Aftonbladet – 17 mars 1871, sida 3

RIKSDAGEN. Första kammaren. Måndagens sammanträden. Förvandlingsstraffen. I måndagens plenum stod frågan om ändring aj 2 kap. 11 5 strafflagen först på föredragningslistan och föranledde en längre diskussion, som öppnades af hr Stråle, hvilken yttrade, att afskaffandet af vattenoch brödstraffet såsom förvandlingsstraff i stället för böter, blott vore en tidsfråga och att detta afskaffande borde ske så snart som möjligt. För att underlätta öfvergången innehöll K. M:ts proposition i ämnet, att den bötfällde skulle ega rätt till valfrihet emellan att afsitta böterna medelst fängelse vid vatten och bröd eller enkelt fängelse, hvilket senare, enligt straffskalan blifvit bestämdt till tre gånger längre tid än det förra. Man bade häremot anmärkt, att en dylik valfrihet ej skulle stämma öfverens med rättvisans kraf, men tal. anmärkte, att den bötfällde icke egde nåfon valfribet i afseende på de böter, som blefvo ionom ådömda, det var blott då han icke kunde anskaffa dessa, som det blefve fråga om valfrihet. Orsaken hvarföre vattenoch brödstraffet blifvit bibehållet, låge deri, att detsamma genom sin intensitet kunde göras kortare, hvarigenom återigen statens utgifter för den, som underginge detsamma, blefve mindre. Ser man på hvilket begrepp folket hyser om straffet, finner man att det egentligen fäster sig vid obehaget af och skymfen i att bli inforslad till fängelset och der qvarbållen, men icke gör synnerlig skilnad emellan om straffet har varit fängelse vid vatten och bröd eller enkelt fängelse. Det har äfven till följd bäraf visat sig, att säkerligen ett stort antal personer hellre skulle, ifall det stode dem öppet, välja det strängare men kortare straffet än det längre och mildare. Det vore visserligen vanskligt att på förhand säga, huru stort antal som skulle komma att välja enkelt fängelse eller vatten och bröd, men tal. trodde dock att icke så många skulle komma att välja det förra, att olägenhet till följd af otillräckliga fängelselokaler och ökade kostnader derigenom skulle uppstå, utan att det snarare ckulle visa sig att man kunde sätta tiden för enkelt fängelse kortare, i förhållande till tiden för fängelse vid vatten och bröd än som nu i K. M:ts proposition blifvit bestämdt. Men att, som utskottet i sitt förslag gjort, utan erfarenhet i detta fall göra någon reduktion i nämnde tid, det ansåg tal. alltför vågadt och yrkade derföre p afslag till utskottets hemställan samt bifall till K. M:ts proposition. Hr v. Gegerfelt yttrade, att det vore en erkänd inkonseqvens att förvandla böter till qvalificerade straff, och ifall man vid dessa skulle se på intensiteten, så komme detta att leda till återinförande af spöstraffet såsom det intensivaste af alla. At tala om att man, för att bespara staten omkostnader, bör bestämma intensiva straff är derföre att söka bevara en ohållbar ställning. Man har insett det, och derföre ha också ett stort antal olika förslag blifvit uppgjorda för att åstadkomma förändring i denna sak. Man borde emelertid, då man bedömde frågan, fästa sig vid rent a skäl, och ehuru tal. skulle velat förorda . M:ts förslag, så yrkade ban dock återremiss på den grund, att båda förslagen gynnade en benärgenhet, som ganska allmänt visar sig, att undgå böters gäldande, oaktadt den fällde dertill eger medel, genom att underkasta sig förvandlingsstraff. I begäran om återremiss förenade sig hr Faxe, som eljest gillade ett i en reservation af grefve E. Sparre framstäldt förslag. Hr Nordström yrkade rent afslag på förslaget, emedan det vore stridande mot domaremaktens värdighet att låta den bötfällde sjelf välja sitt straff och mot statens, att icke bekosta ett tillräckligt antal fängelser, för att undgå en dylik oformlighet. Hr von Sydow anmärkte, att det icke kunde vara mot rättvisan stridande, att tvenne eqvivalenta straff funnes för en och samma sak, och att vattenoch brödstraffet, med deraf följande in