Aftonbladet – 17 mars 1871, sida 3

Arc du triomphe, men hindrades af en tä hop gaminer, som spärrade ingången och e ville vika det minsta, hvsdan man fick finn: sig i att gå den förbil ÅA en af dess väggal hade blifvit med 1e alns höga bokstäfve skrifvet med krita ordet vengeancen. Eljest vet jag intet annat som vederfarit: preussarne än det, att man i nägra bagar butiker, som ligga i det upplåtna qvarteret I vägrade sälja bröd åt de förra med det till. ;llägget: att sådant väl funnes för fransmän II men ej för preussare! Den segerdruckne tyske kejsaren fick såJlunda sin önskan uppfylld: att få dikter freden och äta en festmåltid i Tuillerierna Stackars gamle man! Somliga säga att har ej vågat sig in i Champs Elys6es ens, andra att han verkligen gjort en liten titt dit in och ätit frukost der. Som ett bevis på patriotisk hämnd kan nämnas, att. som en af restaurationerna i Champs Elystes serverat preussarne och äfven en viss klass af det täcka könet behagat göra les honneurs för dem (hvilket inom parentes sagdt säges inbringat dem 5000 francs), en rasande folkhop dagen efter stormat lokalen och sönderslagit rubb och stubb till ett värde af 10,000 francs. Emellertid vackra visor äro ej långa, och vistandet blef ej långvarigt för preussarne i Champs Elysbes; efter 46 timmar fingo de åter vända om hem till sitt land igen. Detta tyckes ej ha öfverensstämt med deras beräkningar, som helt säkert stödt sig på förhoppningar om tvedrägt bland fransmännen och att nationalförsamlingen skulle komma i gräl om vissa detaljer och derigenom försinka undertecknandet af freden. Men nej, ingen tvedrägt ville uppstå, och om aftonen den 2 Mars ankom officielt telegram till Bismarck om fredspreliminärernas ratificerande. Härmed var deone dock icke nöjd, utan fordrade att ett par deputerade från Bordeaux skulle personligen underrätta honom härom. På så vis fingo preussarne det nöjet att sofva än en natt i Champs Elysees. Tidigt följande morgon stodo emellertid ett par deputerade från Bordeaux hos Bismarck, och så var timman slagen och preussarne fingo slå igen butiken, och parisarne bli befrizde från detta påhäng, hvilket dock, så förnärmande det i grund var för en stad som ej blifvit tagen, dock, såsom man pu arrangerat triumftåget, mera väckte löje än grämelse hos Parisbetolkningen. Man gläder sig emellertid att för denna uppoffring ha köpt Belfort. Men hvad som uppväcker den värsta grämelsen här är, att man i den tyska hären synes sakna all chevalereskhet och uppfattningen af krig som en öppen militärisk täflan — om ock på lif och död — utan att köpslaga i stort som smått och att rent af plundra och röfva. Man anser också det preussiska krigföringssättet som ett organiseradt briganteri. Hvad är det annat än briganterna göra i Italien och Grekland, då preussarne bortföra en orts dignitärer som gisslan tills dess sista fyrken blifvit betald på en blodigt utkräfd summa? Och detta har man gjort icke allenast i de städer, som blifvit eröfrade, utan ock i sådana, som, utan att någonsin ha blifvit försvarade, man helt sans facon ockuperat. Ån några exempel: man har här i Paris omgifningar inträdt hos familjer och utfordrat en viss summa; denna har i många fail omöjligen kunnat presteras, men i sådan händelse ha preussarne alltid vetat råd. De föra nemligen med sig schackrare, och dessa inkallas nu. Huru mycket är det der bordet värdt? 20 francs. Ån det der skåpet? 20 francs. Den der bordstudsaren? 15 francs ). 8 Vv. Och så lemnar schackraren dem lessa oftast till skamlighet nedtryckta värleripgssummor och får möblerna. Jsg känner familjer från provinserna, der preussarne tagit alia fruntimrens icke allevast pretiosa utan hela garderob, inberäknadt en del af de kläder, som de buro på sig. Det torde derför nog vara sannt, hvad ett : elegram omförmälde från Loirearmen, nemigen att fransmännen en gång tagit ett tåg rän tyskarne, som de trodde innehålla proriant, men som i stället var destineradt till: Tyskland och innehöll laddningar af pretiosa, runtimmersgarderober, toilettartiklar etc. Det är sådant, som i hög grad uppretat ransmänneo; de tycka det vara väl långt ånget, att äfven Gretchen skall vara seervinnare och dela rofvet. (Forts.)