Aftonbladet – 17 mars 1871, sida 3

Enskildt bref från Paris. Paris den 3 Mars, Att ha varit 1 Paris den 1 Mars 1871, den stora sorgedagen, kan ej annat än lemna ett det varaktigaste minne af en stor nation i dess olycka. Parisbefolkniogen, som man ejest velat föreställa sig som en jäsande massa, en vulkan, som ständigt hotar med utbrott, denna samma befolkning har bestått det sista profvet med en hållning och resignation, som säkert hvarje annan nation skall beundra. Som nämndt, jag anlände samma dag som fredspreliminärerna undertecknades, och var den I Mars på Place de lsa Concorde och såg de fiendtliga truppernas inträde der, och i Champs Elystes. Jag säger med flit: de fiendtliga trupperna, ej de segrande, emedan jag omöjligen kan förmå mig att genom preussiska glasögon så uppfatta dem, då de aldrig tagit Paris, aldrig en enda af forterna, utan staden kapitnlerat för hungersnöden! Emellertid måste väl dessa fiendtliga trupper sjelfva märkt, att deras triumftåg var temligen oegentligt; sjelfva Paris och dess befolkning sågo de högst obetydligt ifrån denna afstängda promenadplats, som blifvit dem upplåten; och alla gatuöpningar, zom ledde dertill voro spärrade medelst barrikader och vakter af nationsalgardet. Endast några utländingar, en del gaminer och andra ersoner af de lägre klasserna voro der, men jemförelsevis till ett mycket ringa antal. Allt var stilla, blott några garminer syntes någon gång springa efter rågon preussisk ulahn och accompagnera honom med musik afs,k. snattror; samt ett par fruntimmer (af den tvifvelaktiga sorten och utan tvifvel tyskor) syntes undanföras från en förbittrad hop, som i raseri med hugg och slag och klädernas afslitning inpå lintyget vedergällde dem deras omak ait ge sig åstad för att språka med några preussiska officerare. Ministrar och andra dignitärer hade låtit genom plakater uppmana befolkningen till enighet, att afbålla sig från alla excesser samt att stänga alla butiker. Allt hade man följt, och man hade gjort än mer; man hösl sig temligen allmänt inomhus och anlade sorgdrägt, som för resten af , mången burits allt sedan kapitulationen. Åfven å statyerna å Place de la Concorde hade man bundit tätt sorgflor för ansigtena, hvadan intrycket måste för preussarne ha varit gripande nog. Strasbourgs staty var öfversållad med kransar och flaggor — alltsedan det hjeltemodiga fursvaret. Det enda nöje parisarne gjorde sig af detta triumftåg, var, att föreställa sig Chamzs Elysees som en annan Jardin dscelimatation och preussarne som nya invånarei densamme i stället för de under belägringen uppätna. Preussarne hade velat tåga fram under