Aftonbladet – 15 mars 1871, sida 2

Det. var i detta kritiska ögonblick då mr Galloway satt der eldröd i ansigtet, hostande och haliqväfd, som ett plötsligt buller gaf eko i hela huset. Förvånad sköt gubben nattmössan från örat för att lyssna och hade den tillfredsställelsen att höra det oväsendet var utanför bans egen port. Någon tycktes hafva fått tag i omar och bearbetade den utan uppehåll. Strax derpå började ett ackompanjenlang af ringklockan och det uppskrämda hnsfolket hördes skynda till från alla håll. Kan det vara brandsprutan?. tänkte mr Galloway bekymrad. Det tycktes ej vara så. Efter ännu ett par minuter hörde mr Galloway någon främmande komms uppför trappan, ehuru Häns betjent i ett svagt motvärn. Hvad i all verlden tänker John på, som släpper in folk i qvälll puttrade mr Galloway öfver sin gamle trotjenare. Hör, det kan väl ej vara domprosten! Att någon annan vare sig en andans man eller en vanlig dödlig skulle våga störa honom genom att söka intränga i hans enskilda rum, var otroligt. Mr Galloway sköt Pp nattmössan, såg undrande emot dörren oc satt oroligt lyssnande. Om han inte klädt af sig och gått til gängs, efter hvad ni säger, så kan jag ju så gerna gå upp till honom, det är inte värd att ni bråkar, gamle John), voro de ord som nådde. den störde sjuklingens öra och röster tycktes verkligen anslå någon sträng i hans minne. Jag får säga, gamle John, att Dj just inte har föryngrats, fortfor den, hvart ar ert hår tagit vägen?,— Är det här hans rum? det brukade ju vara det. Utan vidare slogs nu dörren upp och den främmande stod på tröskeln. Den störande och den störde betraktade hvarandra. Den