Aftonbladet – 15 mars 1871, sida 2

cräftelse derpå, och nu påstår sig Morningfi Post kunna ur tillförlitlig källa meddela sjelfva Id nnehållet af fördragets artiklar, som skola vara tre till antalet. I den första af dessa artiklar hade Ryssland förbundit sig till en väpnad intervention för den händelse de franska vapnens framgångar skulle hota lugnet i Polen., Den andra bestämde, att för den hän: lelse Österrike skulle företaga några hotande nilitäriska demonstrationer mot Preussen, Ryssland skulle genast uppställa en armökår på österrikiska gränsen för att observera och kontrollera dnna makt. Den tredje artikeln slutligen stadgade, att för den händelse nåson europeisk makt, vare hvilken som helst, skulle uppträda som aktiv bundsförvandt på Frankrikes sida, Ryssland genast som Preusörn bundsförvandt skulle förklara Frankrike rig. Hatet mot allt hvad tyskt heter griper i Paris på ett fruktansvärdt sätt omkring sig. En del af pressen gör också sitt bästa att gjuta olja på elden. Mest utmärka sig i detta hänseende de förra kejserliga tidningarne, sådana som Journal de Paris, Gaulois, Figaro, Peuple Frangais, Paris-Journal m. fl. Den sistnämnda har tagit initiativet till grundande af en antipreussisk liga, hvariredan ett stort antal af Paris tabrikanter och köpmän ingått. Äfven på börsen har bildat sig en förening af bankirer, hvars medlemmar förpligta sig att ej utföra något uppdrag för tysk räkning och ej mottaga några tyska värdepapper. En sedan den 7 på börsen anslagen adress uppmanar alla elsassare, lothringar och österrikare, som för sitt tyska ut tal lätt kunde bli tagna för tyskar, att alltid bära sina papper på sig för att i nödfall kunna styrka sin nationalitet. Flera preussiska employåes, skrifves det den 8 från Paris, ha redan anländt hit, i afsigt att åter tillträda sina platser. Deras missräkning var stor, de blefvo alla visade på dörren. Ochl så kommer det, åtminstone för den närmaste tiden, att gå alla preussare i Paris, Befolkningens förbittring emot dem är obeskriflig. Före kriget voro 70 till :80,000 tyskar anställda i banker, magasiner och fabriker; der de innehade de första platserna. Nästan alla dessa platser äro vakanta, och man ämnar nu ge dem åt fransmän, och der kännedom om tyska språket är nödvändig, åt elsassare och österrikare. En preussare, som höll Cafe de I Etöile du Nord på Boulevard Denain midt emot Omnibusstationen och sedan krigets början varit försvunnen, kom i går tillbaka till Paris och öppnade åter sitt cafe. Men han hade den försigtigheten att uthänga den amerikanska flaggan utanför inängen till cafbet. Igenkänd at mobiler, blef. han genast förd till traktens poliskommissarie. Der påstod han sig vara amerikansk medborgare. Emellertid hade den uppretade folkmassan; som samlats utanför caföet, slagit in dörrarne, krossat speglarne, tagit sprunden ur ölfaten och sedan allt var förstördt hade man med krita skrifvit på en spilra af dörren: Preussare, som vågat komma tillbaka efter fredsslutet. På aftonen måste huset bevakas af nationalgarde för att skydda det mot vidare förstöring. Den 7 på morgonen besatte fransmännen åter fästena Mont Valerien, Vanves, Issy, Montrouge,. Bicetre och Ivry, alla, som bekant, belägna på venstra Seinestranden. Samtidigt med kejsardömet har en af dess största finansiella koryföer, den en gång så mycket omtalade Jules Mirös, aflidit. Börsspekulant och börsspelare af första slaget, sådäna kejsardömet haft så många, äfven i de allrainnerstå kretsärng, att uppvisa, lycklig spelare och millionär, klokare än många, ej sämre än de flesta af de stora vinglarne af samma art, hade han till sluts den olyckan att misshaga och måste plikta både för andra och :sig sjelf; Hans senaste lif upptogs af ihärdiga bemödanden att resa sig igen; det lyckades honöm ej, och mannen som en gång egt hundratals millioner dog follkomligt utblottad. Söm vi redan omnämnt, har f. d. kejsaren från Wilhelmshöhe utfärdat en protest mot den af nationalförsamlingen verkställda afsättningen af honom och hans dynasti. Vi meddela härnedan efter Times detta aktstycke: Till hr presidenten för nationalförsamlingen i Bordeaux. Hr president! I det ögonblick, då alla transmän, djupt bedröfväde öfver fredsvilkorep, endast tänkte på fäderneslandets olyckor, har nationalförsamlingen förkunnat min dynastis afsättande och förklarat, ätt jag ensam var ansvarig för de allmänna olyckorna. Jag protesterar mot denna orättvisa och T olagliga förklaring. Orättvis, ty då kriget förklarades hade den genom orsaker, som icke berodde af min viljs, upphetsade nationalkänslan, framkållat en allmän och oemotståndlig rörelse: Olaglig, -ty den blott för fredens afslutande valda församlingen har öfverskridit sina rättigheter genom att afgöra frågor; som ligga ttöm hennes befogenhet; loch vore hon äfven en konstituerande församling, skulle hon icke ha rätt att sätta sin vilja i stället för nationens. Vi ha. det förflutnas exempel för att bevisa detta. FiTendtligheten hos könstituerande församlingen 11848 kom till korta inför valet den 10 DeI cember, och år 1851 gaf folket med mer än I7 millioner röster mig rätt mot lagstiftande I församlingen. De politiska lidelserna kunna licke gälla mot rätten, och Frankrikes offentI liga rätt i fråga om grunden för hvarje sty relses rättmätighet är plebiscitet. Derotom Ifions efidast usurpation för några, förtryck ;för de andra. Jag är sålunda redo att böja mig för den fritt uttalade nationalviljan, men endast för henne. I betraktande äfde smärtsamma händelser, som ålägga alla sjelfförsakelse och oegennytta, skulle jag fortfarande velat iakttaga tystnad; men nationalförsamRAR 0 —— rr