nat resa tidigare, men det gick så emot för mig med allting. Det var ej något skäl för att ni skulle hålla , oväsen på min port. : Ah, det var bara af otålighet, jag har verkligen skäl för att vara ledsen, men ni får ursäkta, siro, sade Roland ångerfullt; Jag har kommit ifrån Londof, mrGalloway, för den här ledsamma händelsen med Arthur Channing. Vi ville veta hvart ni skickade honom ? Mr Galloway hade lugnat sig något efter första öfverraskningen, men Arthurs namn gjorde honom åter orolig. Han höll mera af Arthur än han skulle svelat omtala, och en aning grep honom att någon förfärlig olycka blifvit: uppdagad. och att Röland kom för att bereda honom på underrättelsen derom. Är Arthur död? frågade han med-lågröst: I Jag fruktar det, svarade Roland, men ännu har han ej återfunnits hvarken död eller Iefvande. Det kan dock ej skyllas på bristande efterforskningar. Jag har tillbragt hela min tid sedan vi förlorade honom med att söka öfverallt. i Ni har således ej kommit hit för att säga att han blifvit fuoninen? Nej, endast för att fråga er hvart ni skickade honom och i hvilka ärenden, den der qvällen? ; När man å ömse sidor fått förklara sig, fann Roland att hans resa hade varit förväfves och att Han H rt väl om han följt Hamish Channings råd. Hvarje den ringastö opplysning, som mr Galloway varit i stånd att lemna, hade han redan skriftligt meddelat Hamish, utan att utesluta den minsta Vissning eller antagande om möjliga förhålandet. Hvad beträffar Rolands förmödan : att Arthur för affärers skull varit nödsakad : att besöka någon illa beryktad trakt af Lon-: