Aftonbladet – 11 mars 1871, sida 2

var visst ej något ovanligt, men då Hamist denna morgon åter hörde hans smällande : dörrarne, önskade han verkligen att Roland ej ville komma så ofta. Nu är det upptäckt, Hamish!e Arthur är så godt som funnen, han gick ut i något ärende för Galloway och: det förde honom till något af dessa fördömda tjufhål, dit sjelfva polisen knappt törs sticka sin fot, och på det viset har det gått till. Hamish Jade ifrån sig pennan, och allfärg försvann ur hans ansigte. Hvem har upptäckt det, Roland? frågade han med qväfd röst. Spitchcock. Du mins ju honom, den der tjocka rödblommiga karlen. Jag talade just nyss vid honom, och med anledning af hvad han yttrade, så kom jag till denna slutsats. Hamish begärde vidare detaljer, och dö Roland återgaf dem så, troget hans minne kunde medgifva, visste Hamish knappt om han skulle känna sin oro minskad eller tvärtom. Roland hade visst ingen tanke på att bedraga honom, utan hans bestämda påatående var i full öfverensstämmelse med den ide, som nu fått makt med hans inbillning, Det var emellertid en lättvad för Hamis att finna den nuvarande upptäckten. liktydig med dem som Rolands uppficningsrika bjerna förut satt i samband med Waterloo Bridge, ehuru Hamish helst skulle hafva sett om Rolånd behållit dem. för. sig. själf: Jag önskar du ej ville komma med sådana inbillningar, Rolsnä, yttrade han så strängt som hans milda natur kunde medgifva det tjenar ju ingenting till att onöigtvis skrämma upp mig. Du skall få se ändå att det är som jag säger, Hamish. Nej. Om han baft något uppdrag för mr Gallöways räkning på så der osäkra ställen,